Till exempel har Sveriges kommuner och landsting hävdat att vi behöver 187 000 lärare till 2031. Miljonprogrammen behöver rustas upp, vilket väntas kosta mellan 300 till 500 miljarder kronor – och omställningen till ett fossilfritt samhälle kommer kosta mer än så.
Men var ska dessa pengar komma ifrån? Expansiv finanspolitik och beskattning av förmögenhet och kapital är nödvändiga förutsättningar – men det skulle ändå inte räcka för ovanstående åtgärder.
Däremot finns andra som har musklerna. Våra storbanker sitter på stora finansiella resurser, men deras syfte är inte att förse samhällsnyttiga projekt med långivning, utan istället att tjäna pengar. Därtill investerar storbankerna på ett mindre tillfredsställande sätt i den produktiva ekonomin, och alltmer på bolånemarknaden och i spekulativ verksamhet med låg samhällsnytta.
En rapport från Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) har tidigare konstaterat att kreditgivning till ickefinansiella företag stadigt minskat de senaste 20 åren. Rapportförfattaren skriver att ”bank- och lånefinansieringen har minskat under perioden . Detta gäller för bolag i alla storleksklasser men lånefinansieringen har minskat mest bland mindre och nystartade företag.” Och trots att statistiken rör en period som ligger några år bakåt i tiden har situationen inte förändrats.
Vi behöver således högre kreditgivning till den verkliga ekonomin, och ett fungerande och välprövat tillvägagångssätt runtom i världen är offentligägda banker.
Offentliga banker kan tillges politiska mandat och uppdrag att investera i den produktiva ekonomin, såsom i infrastruktur och urban utveckling, välfärd, industrier samt små och medelstora företag. Historiskt finansierades vattenkraftsutbyggnad och miljonprogrammen genom statlig styrning av kapital, och idag skulle större offentliga investeringsbanker möjliggöra klimatomställning och nödvändiga välfärdsinvesteringar. Offentliga banker kan även förbjudas att verka inom sektorer med låg eller ingen samhällsnytta, såsom att spekulera i finansiella instrument.
Offentligt bankägande medför således:
• Möjlighet att styra lån till önskade sektorer. Politiskt uppsatta mål, och inte vinstintresset, styr
• Att vinster går till medborgare och inte till privata och utländska ägare
• Ökad demokratisk kontroll över en essentiell samhällsfunktion.
Offentligt bankägande är vanligt
Idén om statliga banker är alltså ingen oprövad idé, och enligt FN är ägande i finansiella institut den vanligaste formen av statligt ägande. En stor del av banksektorn i Tyskland, Europas största ekonomi, drivs idag och tillika historiskt i offentlig regi. Medan hälften av den tyska finansmarknaden är privat kontrollerad är en tredjedel offentligt ägd medan resten sker i kooperativ regi. Av landets 10 största banker, mätt i totala tillgångar, är fem privata, en kooperativ och fyra offentligt drivna.
Tysklands tredje största bank, KfW, ägs offentligt och har sedan 1948 investerat i tysk infrastruktur. Idag är vissa av bankens politiskt uppsatta mål att främja högteknologiska sektorer, grön infrastruktur samt ekonomisk utveckling i de östra delarna av landet. Att banken inte behöver göra aktieutdelningar och att den är undantagen bolagsskatt gör KfW:s utlåning billigare än utlåning från privata banker. Fyrtio procent av KfW:s investeringar har under senare år gått till klimat- och miljöinvesteringar.
Statliga investeringsbanker skapades 2012 i Storbritannien och Frankrike, och på EU-nivå lånar the European development bank 70 miljarder euro varav 63 miljarder inom EU. 2017 motsvarade EIB:s långivning i Sverige 20 miljarder kronor. Exempel på låntagare var statliga Vasakronan, Norrköpings kommun, Volvo, och hyresrättsföreningen Stockholms Kooperativa Bostadsförening och välfärdsrelaterade lån till Stockholms läns landsting.
Statsledda finanssystem har vidare varit instrumentella i ekonomiska under i Sydkorea och Kina det senaste halvseklet, och i den amerikanska delstaten North Dakota förser en offentlig bank (”Bank of North Dakota”) långivning till studenter, företag, bönder och andra banker. Då banken inte spekulerar i derivatinstrument drabbades den inte i högre utsträckning av finanskrisen 2008. Istället förser banken North Dakotas statskassa med intäkter, som åtnjuter en av de bästa ekonomierna av samtliga delstater i USA. Bank of North Dakota kan ses som en föredömlig bankmodell: demokratiskt ägande; ledning väljs på demokratisk väg; inga VD-bonusar; är till skillnad från vanliga banker ansvarig gentemot allmänheten och inte mot sina aktieägare.
Ovanstående koncept påminner om den svenska sparbankshistorien, som under större delen av 1900-talet innehade en stor del av svenskars sparande. ”Sparbanksidén” är en kooperativ vision och affärsverksamhet som historiskt var fri från vinstintresse och agerar för att stärka den lokala (det vill säga kommunala) ekonomin, och delar av sparbankernas ledning valdes indirekt av folkvalda (OBS! Dagens fristående sparbanker bör inte förväxlas med storbanken Swedbank, som sparbankerna har ett affärsmässigt samarbete med, bland annat äger sparbankerna cirka tio procent av Swedbank).
Svenska offentliga finansinstitut
Offentliga banker existerar även i Sverige. Sveriges största kreditmarknadsföretag, Svensk exportkredit, är till 100 procent ägt av staten och underlättar svensk export. Sveriges näst största kreditmarknadsföretag, Kommuninvest, ägs gemensamt av Sveriges kommuner och verkar för att förse kommunerna med billig finansiering. Nordic Investment Bank (NIB) ägs av de nordiska och baltiska staterna och förser både privata och offentliga aktörer med långivning. SBAB har sedan 80-talet konkurrerat med andra banker på bolånemarknaden. Dessa offentligägda banker är emellertid små jämfört med storbankernas.
För att klara dagens och framtidens sociala och miljömässiga utmaningar behövs en aktiv statlig ekonomisk politik. I kombination med kapitalbeskattning och expansiv finanspolitik är statliga banker minst sagt en nödvändighet. Vad som krävs är att kapitalisera existerande offentliga finansinstitut och skapa nya offentliga banker för bostadsbyggande, välfärdsfinansiering och gröna investeringar. Historien och omvärlden visar på ändlösa exempel.
