Harvardforskaren Claudia Goldin ser sig själv som en detektiv som går igång på att lösa ouppklarade gåtor. För att skingra dimmorna kring lönegapet begav hon sig under 1980-talet till USA:s nationella arkiv i Washington. Kanske fanns där några bortglömda dokument som kunde kasta ljus på kvinnors arbete? Metoden krävde inte bara att hon tänkte utanför boxen, men visade sig också hälsovådligt.

– Jag tillbringade väldigt mycket tid bland lådor och kartonger och andades in enorma mängder damm. Men då var det ingen som tänkte på sådant som ansiktsskydd, säger Claudia Goldin i samband med sitt Stockholmsbesök. 

En gång råkade hon bli inlåst och fick ta sig ut genom garaget.

Idag har arkiven blivit otillgängliga för alla utom arkivarier.Men innan dess kunde Claudia Goldin sammanställa 200 år av historiska data, tillräckligt för att kunna dra en ”helhetsbild”, enligt priskommittén, som visar hur övergången från en traditionell jordbruksekonomi till dagens moderna samhälle påverkade kvinnors villkor på arbetsmarknaden.

Därmed kunde hon motbevisa den rådande föreställningen om att kvinnor fick fler chanser i yrkeslivet med ökad ekonomisk tillväxt. Man tänkte sig alltså att ”kvinnofrågan” skulle lösa sig naturligt, bara ett land fortsatte att utvecklas ekonomiskt. 

Hon hittade U-kurvan

I själva verket visade sig sambandet likna ett U. Genom att sammanställa tidsrapporter, industristatistik och folkräkningar kunde Claudia Goldin visa att före industrialiseringen deltog kvinnor i arbetslivet i mycket högre grad än vad tidigare siffror låtit påskina. Det gjorde hon bland annat genom att studera änkor – dokument visade att många av dem drev egna företag, som plåtslagare eller hovslagare, månader efter sina mäns död. Det var osannolikt att änkorna plötsligt lärde sig dessa yrken, resonerade Claudia Goldin.

Men när jobben under 1800-talet började flytta till fabriker blev det för svårt för gifta kvinnor att förena jobb och hushållssysslor som de förväntades sköta.

– Vi tänker inte på det idag, men den tidens omsorgsarbete hade en annan omfattning. Det fanns ju inte rinnande vatten, el eller avlopp, säger Claudia Goldin.

Efter sekelskiftet minskade den tekniska utvecklingen en del av kvinnors hemmabörda. Samtidigt skapade servicesektorns framväxt och ökande utbildningsnivåer en efterfrågan på kvinnlig arbetskraft utanför hemmet – sociala stigman, lagstiftning och äktenskap höll dem tillbaka från arbetsmarknaden – för att när p-pillret introducerades på 1960-talet tillåta dem att planera familjebildning samt i allt högre grad se sina jobb som ett sätt för självförverkligande.

Claudia Goldin studerade USA, men U-kurvan har visat sig reflektera utvecklingen i många andra länder och gäller än idag i till exempel Indien.

Barn förändrar balansen

Historiskt var kvinnors löner också lägre – men lönegapet minskade i takt med lagstiftning mot diskriminering, förändrade sociala normer och kvinnors egna förväntningar på ett yrkesliv. 

Vad krävs för att stänga det helt och hållet?

Men först ett konstaterande. Många nationalekonomer, särskilt på 1980-talet, skulle aldrig ens ha ställt den frågan, än mindre försökt besvara den. Deras tankesystem utgick från homo economicus, som har sitt ursprung i Adam Smiths idéer om politisk ekonomi, och som förutsätter att människor drivs av egenintresse och maximal profit.

Claudia Goldin var en pionjär så tillvida att hennes ekonomiska forskning redan för flera årtionden sedan fokuserade på verkliga människor och verkliga marknader. Närmare bestämt började hon observera heterosexuella par inom samma yrke, varav många rent av jobbade på samma arbetsplats. Hon såg att de inledningsvis hade lika löner, men blev ekonomiskt ojämställda med tiden.

– När de skaffade barn. 

Det visade sig omöjligt att kombinera långa arbetsdagar eller obekväm arbetstid med föräldrarollen. I de allra flesta fallen löste makarna det genom bestämma att kvinnorna skulle axla mammarollen, ”med de umbäranden men också glädje det innebär”, enligt Claudia Goldin. Samtidigt gjorde det att männen kunde ta högavlönade jobb eller mer välbetalda skift.

Samma dynamik fanns hos samkönade par som hon studerade.

– Bara att vi då inte kan prata om ojämställda förhållanden, bara ojämlika.

Harvardforskaren säger att klass inte heller spelar roll för hennes slutsatser. Själv har hon främst studerat personer på högsta nivån av karriärstegen där de behöver prioritera sina arbeten över alla andra aspekter i livet. ”Giriga jobb”, har Claudia Goldin kallat det. Men hennes studenter har visat att sambandet även gäller för järnvägsanställda.

Distansjobb kan göra skillnad

Under 2000-talet har lönegapet på många platser halverats. Claudia Goldin anser att när staten gjort sitt och par tar beslut gemensamt behöver lösningar sökas hos arbetsgivare. De kan bidra genom att öppna upp för nya sätt att organisera sin verksamhet, som att tillåta för hemmajobb, eller digitala möten istället för resor.

– Även det gynnar kvinnor på de högsta trappstegen i karriären som inte kan flyga till Tokyo för en träff. Men jag tänker också på min forskningsassistent som har börjat jobba hemifrån två dagar i veckan. Det gör att hon har kunnat flytta till ett billigare område, sköta sina arbetsuppgifter och ändå vara mer hemma.

Är en annan del av lösningen att män omvärderar värdet av sociala relationer? Att de ser det som minst lika värdefullt som att tjäna mycket pengar? 

Claudia Goldin nickar. 

– Jag hör ofta om män som på äldre dagar inser hur mycket de gick miste om när de inte tillbringade tid med sina barn. Det är inte hela lösningen på lönegapet men att män inser värdet av omsorg kan möjliggöra för dem att leva bättre liv som individer. Men att bryta sig ur sociala begränsningar är en utmaning. Går du före på en arbetsplats där ingen annan ifrågasätter rådande normer kan du bli en konstig prick, en avvikare, och du kan ses som mindre produktiv. Det samma gäller kvinnor som till exempel vill arbeta mer flexibelt, varnar ekonomipristagaren.

– Därför är det viktigt att vi försöka vara medvetna i samband med förändring, så vi inte skapar nya fällor för män och kvinnor.