SCB:s senaste statistik visar att inkomstskillnaderna minskade något 2018. På längre sikt har de ökat dock rejält, och sedan du tillträdde som finansminister 2014 är de i princip oförändrade. Hur ser du på det?
– De åtgärder vi genomförde under den förra mandatperioden har haft en utjämnande effekt. Politiken i kombination med konjunktureffekter har minskat klyftorna. Men den har inte räckt hela vägen för att bromsa den underliggande utvecklingen. Låga räntor och teknisk utveckling är några av anledningarna till att kapitalinkomsterna växt så mycket som de gjort, och det är en av de viktigaste orsakerna till klyftorna. Där har vi ju också velat göra mer genom att förändra systemet för vissa kapitalskatter så att de som tjänar absolut mest på kapital skulle betala mer. Nio tiondelar av den skatteintäkten skulle kommit från de fem procent med högst inkomster i Sverige. Men det stoppade bland annat Sverigedemokraterna och Moderaterna.
Från 2020 är värnskatten avskaffad. Var inte det ett misstag om ambitionen nu är att minska klyftorna?
– De förslag som vi socialdemokrater hade vallöfte på och som ligger i budgetpropositionen 2020, som förstärkt grundskydd för pensionärer och sänkt pensionärsskatt, minskar klyftorna. Värnskatten var ju inte någonting som varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet gick till val på, men det är en viktig reform för Liberalerna och den vägs upp av väldigt mycket rödgrön politik i januariavtalet.
Det som främst har spätt på inkomstskillnaderna är de ökade kapitalinkomsterna i toppen och försämrade trygghetssystem i botten. Hur kan regeringen angripa detta?
– Bland annat genom de förstärkningar av grundskyddet, det vill säga garantipension och bostadstillägg, som vi genomför i budgeten för i år. Det är ju inte heller någon hemlighet att jag vill öka beskattningen av de som tjänar allra mest på kapital.