– Jag har alltid tyckt att jag själv inte är så bra på att ta paus, för jag har förknippat det med att ta det lugnt och vara passiv. Men nu har jag upptäckt att en paus tvärtom kan vara aktiv och till och med innehålla jobb eller träning, säger Patrik Hadenius.
Han tycker att vi borde vidga begreppet paus och inse att det som kan hända i en paus kan vara minst lika viktigt som det som sker innan och efter.
– Om man till exempel spelar fotboll så är ju halvtidspausen fortfarande en del av matchen, det är fortfarande fotboll fast du just då inte står på plan. Men det som händer i den pausen kan vara helt avgörande om du sen kommer göra mål eller inte. Så den är absolut nödvändig, säger Patrik Hadenius.
Prestationssamhälle
I sin bok ”Paus, konsten att göra något annat” ifrågasätter Patrik Hadenius prestationssamhällets krav på ständig uppkoppling och tillgänglighet, och skriver: ”trots att vi inte klarar oss utan paus, är den hotad. Pliktsamhället manar oss att göra i stället för att vara”.
Kan man läsa din bok som en kritik av det rådande arbetslivsklimatet där vissa yrkesgrupper, till exempel inom sjukvården och hemtjänsten, faktiskt inte har tid att ta paus under sin arbetsdag?
– Jag tycker snarare att man kan se min bok som en kritik av prestationssamhället. Förvisso är det ju i grunden bra att vi vill uträtta saker och ställer krav på andra och oss själva. Men baksidan av det är att man tappar den del av arbetet som är förutsättningen för att få något gjort och det är pausen. Tillåter man inte arbetstagare att ta pauser i den utsträckning som de behöver så kommer till slut både produktiviteten och kreativiteten sjunka, säger Patrik Hadenius.
Ingen vill uppfattas som slapp
Trots att det idag finns mycket forskning som visar att att pauser och återhämtning är nödvändigt för att kunna utföra sitt arbete, vittnar både hemtjänst- och sjukvårdspersonal om att de inte ens har tid att gå på toaletten under arbetstid.
Patrik Hadenius tror att det har att göra med ett viss slags arbetskultur och att paus och rast förknippas med lathet och låg produktivitet.
– Vi lever i en pliktkultur där vi mäts och bedöms efter de uppenbara prestationer vi utför. Det gäller inte bara chefer och beslutsfattare, jag tror att det är en gemensam syn vi har. Om en kollega går iväg och sätter sig i solen och äter en glass så kanske vi tycker att den personen är osolidarisk; ” hallå, det finns massor att göra på jobbet, varför tar du en paus för att äta glass?”. Jag tror att många förknippar att ta paus med att vara slö eller slapp, men i själva verket är pausen livsviktig.
Omvärdera prokrastinering
I ett av bokens kapitel beskriver den kända radioprofilen Ingvar Storm sina svårigheter att få saker gjorda. Så här går det till när han ska diska: ”Det börjar i köket, men snart står han i trädgården. Ingvar Storm är på landet och där saknas diskmaskin. Det var hans fru som lagade maten, och därför tar Ingvar på sig uppdraget att städa upp efteråt. Ofta är det så hos Storms. Och oftast drar det sedan ut på tiden. För när några tallrikar är lagda i blöt tröttnar Ingvar Storm. Han tittar ut genom fönstret och ser tvätten. Den har torkat och behöver komma in. Tallrikarna mår nog ändå bra av att ligga i blöt, så han går ut och börjar plocka ner tvätten. Det är fler lakan än han kan bära, så han plockar ner det han kan ta med sig, går in och börjar vika. Det är urtråkigt. Och när han står där och viker ser han den trötta torra växten i hörnet. Möjligen tittar växten medlidsamt tillbaka på honom. Den behöver vatten. För att inte glömma att vattna går han och hämtar vattenkannan…
Sådär fortsätter Ingvar Storm att växla mellan att vika tvätt, vattna blommor och lägga tallrikar i blöt, men till slut har han faktiskt diskat klart och även fått andra saker gjorda. Patrik Hadenius menar att det beteendet ofta kallas prokrastinering, men att vi bör omvärdera det begreppet och istället se det som pauser.
– Framförallt resultatet av prokrastineringen uppfattas som negativt, att det verkar som om man inte får något vettigt gjort. Men ofta är prokrastineringen en nödvändig paus inför en stor uppgift, en slags förberedelsetid. Om man sedan får något bra gjort så var det ju värt pausen. Men om man inte får något gjort då var man mest lat. Det är först efteråt vi vet, och det är därför jag tycker att man ska vara mer välvillig och generös mot sig själv och andra som tar paus.
