Förväntningarna är i källaren.
Med låg inflation och en världsmarknad på dekis konstaterade Svenskt näringslivs vd Carola Lemne redan i början av året att utrymmet för löneökningar är ”ytterst litet”.
Även IF Metall, som sätter nivån för stora delar av avtalsrörelsen, tappade tidigt geisten. Avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä sa i januari (alltså nästan ett helt år innan förhandlingarna ens satts igång):”Det ser besvärligt ut, det ser inte bättre ut än förra gången. Vi ser ingen vändning. Det tar naturligtvis ned förväntningarna på höga löneökningar”.
Jaha. Surt, sa räven.
Högsta inkomsterna ökar mest
Sedan början av 90-talet har inkomstklyftorna i Sverige ökat snabbare och mer än i något annat västland, konstaterade OECD förra året. För en vecka sedan twittrade de ut en ny graf om hur de tio procent med de högsta inkomsterna och de tio procent med de lägsta inkomsterna utvecklats 1985–2011 i 17 olika OECD-länder, däribland Sverige.
Resultatet kommer väl knappast som en överraskning: De högsta inkomsterna har ökat med 51 procent i snitt, medan de lägsta bara ökat med 14 procent.
Hur skulle det se ut om inkomstfördelningen förblivit vid 1991 års nivåer? Hur mycket skulle svenska familjer haft i plånboken om alla fått lika stor del av 1990-talets och 2000-talets ekonomiska vinster?
Det är svårt att åskådliggöra ojämlikhet mellan människor i form av grafer, men uppställningen ovan ger en bild av hur de ökade klyftorna de senaste 24 åren inte bara gjort vissa rikare, utan också hur rikedomarna skapats på bekostnad av andra.
Även medelklassen skulle tjänat mer
Om inkomstfördelningen idag var densamma som 1991 skulle den femtedel av hushållen med de lägsta inkomsterna ha tjänat 28 000 kronor mer per år i genomsnitt. Samtidigt skulle den översta procenten, den med de högsta inkomsterna, ha tjänat 481 000 kronor mindre per år i genomsnitt. Alltså drygt 40 000 kronor mindre i månaden.
Även medelklassen, de mittersta 20 procenten, skulle ha tjänat en eller ett par tusenlappar mer i månaden om lönespridningen varit konstant. Till och med den övre medelklassen, den tredje högsta gruppen i inkomstfördelningen, skulle få ett par hundralappar mer, vilket säger något om hur mycket toppskiktet dragit ifrån.
Många bäckar små?
Uppställningen är naturligtvis bara en hypotetisk räkneövning som kombinerar två olika världar: en ekonomi lika stor som dagens, men med 1991 års nivåer av ojämlikhet. Vissa ekonomer skulle hävda att en sådan värld inte skulle vara möjlig, eftersom de menar att den ekonomiska tillväxten drivits av krafter, som ökad globalisering och teknisk utveckling, som i sig innebär ökad ojämlikhet.
Exakt hur dessa inkomstklyftor uppstår i praktiken är det däremot ingen som riktigt kan sätta fingret på. Vissa pekar på en successiv förskjutning där många bäckar små över tid bildar en stor sjö med pengar för ett fåtal, medan andra menar att det handlar om avgörande politiska beslut där den avreglerade globala kapitalmarknaden varit den stora drivkraften bakom pengakoncentrationen de senaste 20 åren.
Sverige, precis som andra västländer, är betydligt rikare idag än för 20 år sedan. Även i år beräknas BNP öka med 2,5 procent och produktiviteten (alltså värdet per arbetad timme) öka med 1,4 procent. Samtidigt ligger 2015 års löneökningar på bara runt 2,3 procent.
Så var tar vinstmarginalerna tar vägen?
Grafen på nästa sida kanske ge en fingervisning.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
