– Man har sagt oss att arbetarna måste begränsa sina löne­ökningar och acceptera en sänkt levnadsstandard för att lösa inflationen. De här bevisen visar att det är en ekonomisk skröna, säger Jim Stanford, ekonom, direktör för tanke­smedjans arbetsmarknadsdel och rapportens författare till The Guardian.

Enorma prishöjningar

Det råder samstämmighet kring att den australiska ­inflationen har sin grund ­brustna leverantörs­kedjor under pandemin och naturkatastrofer, tillsammans med energikris till följd av Rysslands invasion av Ukraina. Den australiska riksbanken bekämpar inflationen med räntehöjningar som sätter press på hushållen. 

Men rapporten konstaterar att de australiska företagen ökat priserna med motsvarande 1 133 miljarder kronor per år sedan 2019. En prisökning långt bortom ökade materialkostnader, löneökningar och skatter. Resultatet är rekordstora vinster.

I en analys av vinst- och löne­ökningar sedan 2019 beräknar tankesmedjan att företagens övervinster står för 69 procent av inflationsökningen. Ökade lönekostnader står för enbart 18 procent. 

”Krossar hushållen”

Precis som i Sverige har ­Australiens arbetare fått se sina löner bli värda allt mindre. Med en inflation på 7,8 procent, har reallönerna sänkts med 4,5 ­procent. En drastisk sänkning, men ändå mindre än vad de svenska arbetarna förlorat med Sveriges inflation som i januari låg på 9,3 procent. 

Hade det inte varit för att företagen blåst upp priserna och plockat ut övervinster hade inflationen kunnat hållas inom den australiska riksbankens inflationsmål i spannet 2,5–3 procent, menar tankesmedjan.

– Utan överpriserna under pandemin, skulle det följaktligen inte finnas behov av nio, på varandra följande, extrema räntehöjningar som krossar hushållen och huslåntagarna och ger bränsle åt levnads­kostnadskrisen, säger Jim Stanford till The Guardian.

Den australiska riksbanken håller dock än så länge fast vid sin linje. På tisdagen tillkänna­gav The Reserve Bank att styrräntan höjs ytterligare 25 punkter. Och ytterligare räntehöjningar kan vara att vänta.

”I bedömningen av när och hur mycket räntan behöver höjas kommer [riksbankens] styrelse noga följa utvecklingen in den globala ekonomin, hushållens konsumtionsmönster, inflationsprognoserna och arbetsmarknaden. Styrelsen förblir resoluta i sin beslutsamhet att återvända till inflationsmålet och kommer att göra vad som är nödvändigt för att uppnå det”, skriver Philip Lowe, chef för riksbanken, i ett pressmeddelande. 

Överförbart till Sverige

Även i svensk debatt är oron för lönedriven inflation ständigt närvarande. Men LO-ekonomen Thomas Carlén anser att rapportens slutsatser är överförbara på den svenska inflationen. 

– Det är absolut inte en pris-lönespiral. Det finns inga tecken på det överhuvudtaget, det kan vi bara avfärda. Istället finns tydliga tecken på att det är de höga vinsterna och att många företag rullar över ­kostnadsökningarna på oss konsumenter, säger han. 

Att svenska företag, som i Australien, höjt priserna bortom ökade kostnader är en analys som även svenska Riksbanken gjort. I sitt offentliga protokoll från i juni förra året kallar banken överpriserna för ”en faktor betydelse” för inflationsökningen. Det innebär dock inte att de avfärdade framtida löneökningar som en riskfaktor. 

”Acceptera reallönesänkning”

Thomas Carlén kan hålla med om risken. Men gör själv analysen att även om en radikal lönehöjning som matchar inflationen på runt tio procent skulle kunna leda till en kortvarig påskjutning, är påverkan från överpriser och övervinster istället långvarig. 

Hans analys till trots anser han det fortfarande korrekt att som facken i årets avtalsrörelse kräva 4,4 procents löneökningar, även om det i praktiken innebär en reallönesänkning.

– Vi ser att företagen är förtjusta i att rulla över ökningen på priserna och bidra till inflationen. Då får vi en pris-lönespiral och där vill vi inte hamna. Vi får därför acceptera reallönesänkningar ett tag till, men det är vår bild att inflationen inte kommer fortsätta ligga på tio procent under året, säger han.