Klassbegreppet har länge fört en tynande tillvaro i svensk politik. Det kan tyckas paradoxalt eftersom klassklyftorna växer snabbast i världen här och toppens andel av inkomsterna är tillbaka på 1947 års nivå.
– Det är ett uttryck för maktförhållandena. Samma krafter som pressar fram det nya klassamhället vill förhindra diskussionen om det. Det har spätt på ojämlikheten eftersom det inte funnits någon kritisk broms – och gett upphov till SD:s framgångar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det säger Göran Therborn som är professor emeritus i sociologi vid Cambridge och anses vara en av världens ledande marxistiska tänkare. Nu leder han Katalys projekt med att analysera det svenska klassamhället.
– Jag har varit utomlands länge och inte riktigt följt med i den väldiga omsvängningen från social reformism och jämlikhet till den närmast faraoniska ojämlikhet som utvecklats under senare tid i Sverige.
Idag släpps första rapporten i en serie av ett tiotal, där Katalys har tagit opinionsföretaget Novus till hjälp för att undersöka svenskarnas klassidentitet.
– Frånvaron av klassdiskussion har ändå inte gjort människor omedvetna om klasser. Vad de däremot inte har någon uppfattning om är klassamhällets dynamik.
Arbetarklassen har krympt
Föreställningen om att Sverige är ett klassamhälle är stark bland både arbetare och tjänstemän (82 respektive 86 procent) men allra starkast bland rödgröna sympatisörer (93 procent). I analysen skiljer de på objektiv klass, definierad av utbildningsnivå och yrke, samt känslan av att man tillhör en klass, det vill säga klassidentitet.
När Göran Therborn gjorde den första moderna klassanalysen i Sverige år 1972 utgjorde arbetarklassen 53 procent av befolkningen. Den har sedan dess krympt en aning, och han beräknar den nu till mellan 48 och 50 procent.
Göran Therborn definierar arbetarklass som löntagare utan några arbetsledande eller maktdelegerande funktioner.
– Det är intressant, för det har uppstått nya skiljelinjer och sammanfogningar. För en betydande del av tjänstemännen och mellanskiktet har samma ekonomiska resurser som arbetarklassen.
SD i protest mot klassamhället
Katalys undersökning visar att Sverigedemokraterna bryter in bland arbetarna på Socialdemokraternas bekostnad.
Det finns en utpräglad klassidentitet bland SD-sympatisörer – 47 procent beskriver sig som arbetare, men känner sig mindre stolta än socialdemokrater. Bara 74 procent av SD-sympatisörerna anser att Sverige är ett klassamhälle. Det är lägre än bland allianssympatisörerna.
– För många är det nog ett uttryck för en klassidentitet att rösta på Sverigedemokraterna för att protestera mot det man upplever är det nya klassamhället. I och för sig ett snedvridet perspektiv, men sådant händer i historien när de etablerade partierna inte blir pålitliga försvarare av arbetarnas intressen.
Fler kvinnor än män anser sig leva i ett klassamhälle, och det tror Göran Therborn hänger ihop med att kvinnor har lägre löner, inkomster och pensioner än män.
Det är också vanligare att kvinnor har mer monotona arbetsuppgifter och osäkra anställningar. De fattigare och osäkra delarna av arbetarklassen beskrivs ibland som tillhörande undergruppen prekariatet eller underklassen.
– I de länder som hade en framgångsrik industrialisering försvann underklassen eller blev mycket mindre. På senare tid har den börjat växa igen, men inte så hemskt dramatiskt i Sverige. Däremot mer påtagligt i Spanien. Men i Sverige är prekariatet en marginell grupp.
”Mucka inte med medelklassen”
Inklämda mellan toppen och arbetarna har vi den ständigt omstridda medelklassen. Göran Therborn föredrar begreppet mellanskikt för att understryka att klass inte definieras av livsstilsmarkörer utan utifrån position i produktionen.
– Men det är viktigt att vänstern inte muckar gräl med medelklassen utan istället försöker samla en bred folklig allians mot de enprocentiga. Se på Podemos i Spanien och Corbyns Labour i Storbritannien. Det finns en betydande progressiv potential i medelklassen vilket märks inte minst på 1 maj-demonstrationerna i Sverige.
Även om det är långt till maj har valrörelsen redan börjat. Den svenska högern, med SD i hasorna, försöker nu driva politiken mot en kulturell konfliktlinje.
– De vill inte tala om fördelningsfrågor och vinstmaximering i äldreomsorgen. De talar enbart om de fattigastes integration men nämner inte miljardärerna som styr ekonomin och orsakar de återkommande krascherna. De är inte på något sätt integrerade.
Göran Therborn tycker att det finns mycket i integrationsdebatten som behöver punkteras.
– Tidigare företrädde Sverigedemokraterna, på sitt speciella sätt, arbetarnas intressen men har nu blivit ett extra borgerligt parti. Det lär inte ha kostat särskilt mycket mer än några groggar och middagar åt partiledningen. Det är viktigt att inte låta sig fångas av försöken att etnifiera den politiska debatten. Det vore ett allvarligt misstag.
