Det köparen betalade för var nämligen ett NFT, eller ”non-fungible token”, det vill säga en ”icke utbytbar” digital fil vars äkthet intygas genom att den finns på en blockkedja, alltså samma kryptografiska teknik som säkerställer äktheten hos och existensen av till exempel bitcoins. NFT har också kallats just ”bitcoins för konst”.
Originalitet skapar värden
Men 590 miljoner kronor – för en vanlig bildfil? Som går att googla fram i högupplöst version och avnjuta online för den som så vill? Och som, bortsett från den kryptografiska stämpeln, dessutom går att reproducera?
– Det är nog inte så konstigt som det låter. Filen är ju unik och det är ingen annan som har den, alltså originalet. Så personen som köpte den vet att det är den enda som sitter på rättigheterna, säger Jan von Bonsdorff, professor i konstvetenskap vid Uppsala universitet, till Dagens ETC.
Eller med andra ord: Konst är konst, oavsett i vilken form den kommer, och precis som med vilket konstverk som helst så värderas det till hundra procent utifrån vad någon är villig att betala för det.
– Man brukar tala om konstverks äkthet, autenticitet och om deras aura. Ta Anders Zorns midsommardans. Den finns i hur många reproduktioner som helst, men alla vet att det finns ett original på Nationalmuseum i Stockholm. Och även om alla reproduktioner har ett värde – människor tittar ju på dem – så har originalet en viss aura som brukar anses högre än reproduktionernas, förklarar han.
– Men detta börjar man komma ifrån. Grafiska konstnärer har till exempel sedan länge gett ut verk i begränsade upplagor och de har förbundit sig att inte skapa fler. Då får man en viss unikalitet i det hela, där köparen vet att den äger ett exemplar av något som bara finns i en begränsat mängd.
Upphovsrätt hotas
Därmed inte sagt att hajpen kring NFT är oproblematisk. Så sent som i tisdags berättade onlinemagasinet Vice om sajten tokenizedtweets.com, där du kan omvandla vilken tweet som helst till en NFT.
Vilket kan låta som en märklig sak att göra. Å andra sidan är det just vad Jack Dorsey, Twitters skapare, gör just nu, det vill säga försöker sälja en NFT-version av sin och plattformens allra första tweet. Och intressenter saknas inte. I skrivande stund ligger det senaste budet på 2,5 miljoner dollar, motsvarande drygt 21 miljoner kronor.
Jack Dorsey har uppenbarligen redan hunnit ”tokenisera” sin jungfrutweet. Jobbigare är det för dem som inte har det. Som illustratören Simon Stålenhag, som i början av mars upptäckte att ett av hans konstverk omvandlats till en NFT, med resultatet att någon annan plötsligt ”äger” rättigheterna till det digitala konstverket.
Brittiska formgivaren och konstnären Emma Price, som råkat ut för samma slags stöld, är en annan som inte är särskilt nöjd med utvecklingens framfart.
– Det finns ingen kontrollfunktion här och inte heller någon förståelse för eller respekt för upphovsrätt. Det samvetslösa sätt som tekniken tillåter konstnärer att bli bestulna på gör mig helt galen, säger hon till The Guardian.
Inget nytt under solen
Huruvida NFT är en hajp eller konsthandlandets framtid återstår att se. Enligt Jan von Bonsdorff finns det egentligen inte något riktigt nytt i det hela. Bortsett från problemen som följer i kölvattnet av en oreglerad marknad handlar det i grund och botten fortfarande om att köpa och sälja.
– Det finns alltid en marknad för ultrahajpade saker. Själv blev jag milt intresserad av NFT när jag först läste om det, men inte mer än så, säger han.
