I rapporten som publicerades den första juni sätts gränsen för rikedom med exakta siffror – något som genast väckte ilska hos flera välbeställda fransmän som protesterade mot att klassas som rika:
– Att tjäna 7 000 euro i månaden (drygt 70 000 kronor) gör dig inte rik om du bor i ett chict kvarter som 16 arrondissemanget i Paris, sa till exempel den högavlönade advokaten Sarah Saldmann i tv-programmet Les grandes gueules.
Själv bor hon i en lägenhet på 60 kvadratmeter i arrondissemanget – som är ett av världens absolut dyraste bostadsområden. Hon och många andra menar att observatoriet är ideologiskt drivet från vänster ”fylld av okunskap och med missunnsamhet som drivkraft”.
”Baserat på fakta”
Men L’observatoire des inégalités ordförande Louis Maurin är van vid detta. Observatoriet har funnits sedan 2003 och har sedan dess kartlagt rikedom i Frankrike. Det här är dock första gången dessa förslag på exakta siffror har arbetats fram.
Dagens ETC får tag på en nedringd Louis Maurin på telefon. Alla franska medier vill prata med honom.
– Vi har försökt sätta en rikedomsgräns förut och har då mötts av samma argument. Att livet är kostsamt till exempel. Men det gäller ju alla och vi kartlägger detta som en jämförelse fransoser emellan, baserat på fakta. Den som har kvar 3 700 euro i månaden efter skatt har mer än vad 93 procent av den franska befolkningen. Det är så det är, säger han.
Många kommer med argument som handlar om livsomkostnader, att det är dyrt att leva i Paris till exempel, som är en av världens dyraste städer att leva i.
– Det stämmer, men säg det till den sjuksköterska som jobbar på ett sjukhus i Paris och inte ens tjänar hälften så mycket som den där advokaten. Hon kan inte kan välja att leva i ett fint kvarter utan bor utanför staden och måste pendla långt till arbetet, säger Louis Maurin som också är en av L’observatoire des inégalités grundare.
Väger in sambo och barn
Rapporten är mer komplex än att bara påstå att den som tjänar 38 508 kronor i månaden är rik. Siffran anpassas till exempel beroende på om man är ensamstående och hur många barn man har. Ett par anses rikt om de tillsammans tjänar över 5 500 euro i månaden till exempel, drygt 57 000 kronor medan ett par med tre barn måste tjäna 8 817 euro i månaden (över 91 000 kronor) för att kvala in som rikingar.
– Det är en ganska simpel uträkning, det handlar om att tjäna mer än dubbelt så mycket än medianinkomsten. Naturligtvis är inte detta en exakt vetenskap, men gränser måste sättas någonstans på samma sätt som vi sätter en fattigdomsgräns. Månadslönen är bara en faktor, vi räknar in förmögenhet också, säger Louis Maurin till Dagens ETC.
Drygt sju procent av den franska befolkningen kan klassas inkomstrika enligt rapportens uträkning och bland dem finns en stor andel av de som också har en stor förmögenhet även om dessa ofta kan tillåta sig en låg inkomst.
– Många av de här personerna vill inte kalla sig rika och, tja vad ska jag säga. De är fria att hävda att de har det ”gott ställt” eller vad de vill. Men på något vis måste man kunna kvalificera en person som tjänar mer än 93 procent av befolkningen, säger Louis Maurin.
Fokus på medelrika
4,5 miljoner fransmän hör till de rikas skara enligt rapporten och ytterligare några miljoner när de människor med förmögenheter (fastigheter, aktieinnehav med mera) räknas in. Rapportförfattarna menar att det här är viktigt eftersom en rörelse ”bland fransk vänster” brukar koncentrera sig på de ultrarika och glömma bort de medelrika.
– De finns också med i rapporten, det här handlar om minimum. Vi konstaterar till exempel att Bernard Arnault (en av världens rikaste män) skulle kunna köpa alla bostäder i hela Marseille. Men att bara koncentrera sig på de här megarika är demagogiskt och meningen med att visa upp ojämlikheten i siffror och fakta är att främja en sansad debatt om rättvisa och meriter. Varför tjänar till exempel en person som kliver upp tidigt på morgonen och sedan arbetar fysiskt hårt hela dagen en miserabel lön? Förtjänar hen verkligen inte mer? Vi måste ställa oss de här frågorna, säger Louis Maurin.
Rapporten koncentrerar sig främst på rikedom i Frankrike men gör även internationella jämförelser. Där finns bland annat en graf som visar hur mycket man måste tjäna i olika länder för att tillhöra de en procenten inkomstsrika. Schweiz ligger i topp, där måste man tjäna 8 802 euro (91 726 kronor). Frankrike ligger på fjärde plats med 6 446 euro (67 161 kronor).
– Det är en jämförelse och det som sådant är inte kontroversiellt. Däremot är rikedomsgränsen värdefull utöver detta. I ett land där många är förmögna blir det missriktat att enbart jämföra vem som tjänar mest.
