Förbipasserande taxichaufförer i gula New York-taxibilar tutar och ger tummen upp. Klockan sex på kvällen, när det skymt över Manhattan, försöker doktoranderna tåga in på sjukhuset, men stoppas av två poliser. 

– Vi kommer tillbaka, ropar demonstranterna i kör. 

Andrea Joseph, en 26-årig doktorand i obstetrik och gynekologi, talar till gruppen innan alla går hem för dagen.

– Det har varit en lång, kall dag men vi fortsätter slåss för vetenskapens framtid. Vi ses här imorgon!

Strejkar mot låga löner

För ett och ett halvt år sedan organiserade sig doktoranderna på sjukhuset i United Auto Workers, UAW, ett fackförbund som förutom bilindustriarbetare även representerar akademiker. Sedan den 6 december har de strejkat mot låga löner och dåliga arbetsförhållanden på Mount Sinai.

– 20 procent av oss är föräldrar och det är väldigt svårt att ha råd med de höga hyrorna i New York, säger Andrea Joseph. 

– Kvinnor lämnar akademin eftersom de inte har råd att arbeta med vetenskap med de löner som Mount Sinai betalar oss. Därför bildade vi ett fack.

Strejkernas år

Doktorandernas aktion vid Mount Sinai i New York är ett tecken i tiden. Det har varit strejkernas år i USA. I slutet av oktober hade 354 strejker med omkring 492 000 inblandade arbetare brutit ut hittills under året. Det är fyra gånger fler strejkande arbetare än under förra året och nära åtta gånger fler än 2021. 

– Jag har studerat de här frågorna i snart 25 år och jag har aldrig tidigare sett en sådan energi i den amerikanska arbetarrörelsen, säger John Logan, professor i arbetsmarknadsstudier vid San Francisco State University. 

Facken är fortfarande svaga i USA – bara tio procent av arbetarna är medlemmar jämfört med 70 procent i Sverige. Men någonting håller på att hända. Strejkerna var inte bara fler under året – de var också effektiva. Facken vann mot några av USA:s största företag. 

En av de mest uppmärksammade strejkerna skedde i Hollywood. 175 000 medlemmar i manusförfattarnas fack Writers guild of America (WGA) och skådespelarfacket Sag-Aftra gick ut i strejk i maj respektive juli med krav på bättre villkor för manusförfattare, mer pengar från strömning och begränsning av användning av AI i manusprocessen. Stjärnor som Daniel Radcliffe, Pete Davidson och Sarah Jessica Parker stod strejkvakt i Los Angeles, med plakat i händerna. Filmindustrin drog ut på förhandlingarna i sju månader, i hopp om att facken skulle ge med sig, men de höll ut. Arvodena för manusförfattare höjdes, branschen införde bonusar för strömning och skydd mot användandet av artificiell intelligens. 

Het strejksommar

Det talades om en ”Hot strike summer” i amerikansk press. Sedan kom månaden som fick smeknamnet ”Striketober”. I Kalifornien la 75 000 sjuksköterskor och läkare på sjukvårdsföretaget Kaiser Permanente ner arbetet i oktober – den största sjukvårdsstrejken i USA:s historia. De fick en löneökning på 21 procent och rätt till förbättrad utbildning och bemanning. Stora fackliga segrar vanns även efter strejker av resturanganställda i Las Vegas, hotellanställda i Los Angeles och kasinoarbetare i Detroit. Facket Teamsters ordförande Sean O’Brien hotade med att ta ut 300 000 medlemmar i strejk mot landets största budföretag UPS, som han kallade ett ”finansbrottsligt syndikat”. Strejken avblåstes eftersom Teamsters fick igenom sina krav. 

Ett liknande hårt tonläge hördes från bilarbetarfacket United Auto Workers nya ordförande Shawn Fain. Han bar en t-shirt med texten ”Eat the rich” och vägrade skaka hand med cheferna för USA:s stora biltillverkare i Detroit, ”The big three”: General Motors, Ford och Stellantis, innan de kommit överens om nya löner. I en video rev Fain sönder deras bud och slängde det i en papperskorg. 

I mitten av september gick de anställda på The big three ut i strejk. Det var första gången i UAW:s historia som medlemmarna strejkade på alla dessa tre stora bolag samtidigt. Som första president någonsin besökte Joe Biden de strejkande bilarbetarna och visade sitt stöd för deras krav, klädd i keps med fackförbundets symbol. 

Detroit och det omgivande industriella och postindustriella rostbältet är livsviktigt att vinna för både Joe Biden och hans förväntade motståndare Donald Trump i presidentvalet 2024. För Demokraterna gäller det att övertyga de framförallt vita arbetarväljare i rostbältet som valde Donald Trump 2016.

Resultatet av den sex veckor långa strejken blev en stor framgång för UAW, i form av bland annat 25 procents löneökning, förbättrade pensionsavtal och bättre betalt för tillfälliga anställda. Andrea Joseph och en grupp andra doktorander i UAW sympatistrejkade vid en av Stellantis fabriker norr om New York. 

– Det var fantastiskt att se hur de lyckades få så många att delta i strejken. Det har varit en stor inspirationskälla för oss, säger Andrea Joseph.

Hittade framgånsrecept

Ett av UAW:s framgångsrecept var att de strejkade på utvalda fabriker på tre företag samtidigt. 

– Det är ett skifte från tidigare taktik. Varje vecka kunde UAW slå till mot en ny fabrik, och de fokuserade på de mest lönsamma, säger Nelson Lichtenstein, historiker och expert på USA:s fackföreningsrörelse vid University of California. 

– Det ledde till ett övertag gentemot arbetsgivarna och fick dem ur balans eftersom de inte visste vilken fabrik som facket skulle strejka på härnäst.

Att UAW spred ut strejkerna på utvalda fabriker på flera företag gjorde också att de kunde spara på pengarna i strejkkassan eftersom bara en minoritet av arbetarna inte gick till jobbet. Strejken kunde därmed hålla igång längre. 

Ilskan har pyrt

UAW och andra fack har kunnat mobilisera kring en ilska som legat och pyrt. Efter den stora finanskrisen 2008 fick arbetarna ta den största smällen. När amerikanska företag började göra vinst igen gick allt till aktieägare och de högsta cheferna. Sedan finanskrisen har lönerna bland de anställda på The big three minskat med 20 procent, justerat för inflationen, samtidigt som biljättarna gjort hundratals miljarder dollar i vinst. 

UAW begärde en löneökning på 40 procent, eftersom det var så mycket som vd:arna på biljättarna höjt sina löner de senaste åren. Det var tydligt från början, att UAW inte skulle få igenom alla sina krav. Men de offensiva kraven gav uppmärksamhet och visade en brist på rädsla för biljättarna. 

Militanta medlemmar i ledningen

Shawn Fain och UAW:s fokus på chefslönerna är ett exempel på en trend där facket i högre grad än tidigare pratar om lönegapet mellan arbetare och företagstoppar för att motivera högre lön och bättre villkor för sina medlemmar.

– UAW tog in flera yngre och mer militanta medlemmar i ledningen, säger John Logan, professorn i arbetsmarknadsstudier vid San Francisco State University.

Shawn Fain skärpte retoriken jämfört med tidigare UAW-toppar. I oktober sa han i ett tal, apropå biljättarnas vd:ar: ”De ser på mig och ser en redneck från Indiana. De tittar på er och ser någon som de aldrig skulle bjuda på middag, ta med på sin yacht eller låta flyga i deras privatplan. De tror att de vet vilka vi är. Men vi bilindustriarbetare vet bättre”

– Det är faktiskt mycket ovanligt att en facklig ledare i USA talar om arbetarklassen på det sätt som Shawn Fain gör. I åratal har fackliga ledare undvikit att prata om klass, säger John Logan. Han ser det skiftet som en nyckel till att mobilisera medlemmar.

– De flesta yngre arbetare och fackliga aktivister är inte intresserade av budskap om samarbete mellan fack och företagsledning. De ser det som bullshit, eftersom amerikanska företag inte är intresserade av att ge schyssta villkor till unga arbetare eller arbetare i allmänhet, säger John Logan, och tillägger:

– De vill hellre prata om klasskamp. 

Folklig medvind

Under strejken kommunicerade UAW hela tiden med medlemmar och amerikansk allmänhet om hur det gick i förhandlingarna. Striden parkerade sig högt upp i nyhetsflödet. UAW:s strejk kom också i ett läge av folklig medvind för facket. Sju av tio amerikaner stöttar fackföreningar – jämfört med 48 procent 2009, visar en Gallup-undersökning. Samma mätning visade att 75 procent tog UAW:s parti i striden med biljättarna.
– Strejken var en nationell angelägenhet hela hösten, säger historikern Nelson Lichtenstein.
– Det satte press på företagen och ledde till stöd från allmänheten för facket på ett sätt som jag inte sett på många, många år. Detta blev till sist svårt att ignorera för företagen. 

De senaste två åren har flera nya fack startats av unga anställda, trots hårt motstånd, på antifackliga företag som Amazon och Starbucks. Det har blåst nytt liv i arbetarrörelsen i USA, särskilt bland en yngre generation.
– De klev ut på arbetsmarknaden efter finanskrisen och de flesta av dem har bara erfarenhet av osäkra arbetsförhållanden, säger John Logan.
– Det finns en frustration som byggts upp över att inte kunna betala av sina studielån, köpa bostad eller ha råd med allt högre levnadsomkostnader i storstäderna. De arbetade under svåra förhållanden under pandemin och såg företagen göra rekordvinster. 

Det är samtidigt en politiskt aktiv generation vilket gynnat fackföreningsrörelsen.
– Många unga amerikaner har engagerat sig i Bernie Sanders presidentvalskampanj, i Black Lives Matter-rörelsen, för aborträtten och för hbtqi-rättigheter. Det fackliga engagemanget blir en del av det, säger John Logan.

Parallellt med den framgångsrika strejk-boomen under året är det mycket som talar emot facken i USA. I mitten av 1900-talet var en av tre amerikanska arbetare med i ett fack. I dag bara en av tio. Att bilda ett fack på en arbetsplats är en komplicerad process. En viss andel av de anställda måste skriva under en namninsamling om att de vill ha ett fack, och sedan ordnas en omröstning där majoriteten måste stötta idén. Företag som Amazon lägger stora pengar på att hyra in antifackliga konsulter som bearbetar de anställda så att de ska rösta nej. 27 delstater har röstat igenom ”Right to work-lagar” som försvagar facket. De innebär att anställda kan välja att inte betala för fackmedlemskap även om majoriteten på en arbetsplats röstat för att bilda en klubb, och att de ändå har rätt till alla fördelar som facket för med sig. De anställda motiveras därför att hoppa av facket.

– Det finns ett starkt motstånd från näringslivet att släppa in nya fack, säger Nelson Lichtenstein, och fortsätter:

– Många av de arbetstillfällen som kommit efter pandemin är inom exempelvis handel och serviceindustrin, som i stort sett saknar fackanslutning. Det är inte som att hela Silicon Valley håller på att fackanslutas. Frågan är om Teamsters kan göra några framsteg hos Amazon, och om segrarna i bilindustrin kommer leda till fack på företag som Toyota och Tesla? 

Tesla kan bli nästa strid

Just att organisera Tesla och andra bilföretag som inte är fackligt anslutna, som Toyota, Honda och Volkswagen, är UAW:s nästa mål. Shawn Fain har kallat dem ”framtida medlemmar”. Han siktar på att UAW, som idag har 400 000 medlemmar, ska få ytterligare 150 000. 

Tesla, världens högst värderade bilföretag, är i egenskap av den enda amerikanska biltillverkare som inte är anslutet till något fack, särskilt intressant för UAW. Företaget kontrollerar 60 procent av USA:s elbilsmarknad, och det närmaste decenniet väntar en massiv omställning till elbilar. 

Men att vd:n Elon Musk är en intensiv motståndare till fack har blivit tydligt, inte minst under IF Metalls strejk mot Tesla i Sverige, som han på sin plattform X, tidigare Twitter, kallat ”galenskap”. USA:s arbetsmarknadsstyrelse NLRB har flera gånger varnat Musk och Tesla för olagliga antifackliga aktiviteter, som att diskriminera och straffa anställda som stöttar facket. Shawn Fain har sagt att han ser det som ”genomförbart” att bilda fack på Tesla. Men hittills tycks inte processen ha påbörjats. John Logan menar att det vore ett smart drag att börja snarast.
– Jag tror att UAW avvaktar, att de är rädda för Tesla. Men att inleda en seriös kampanj för att organisera på Tesla skulle skapa enormt intresse och uppmärksamhet för facket, säger John Logan.
– Elon Musk är världens rikaste man och har obegränsade resurser att slåss mot facket, men företaget är sårbart just nu, inte minst i och med det som händer i Sverige. Dessutom är det en fördel att Teslas fabriker ligger i Kalifornien, där det är lättare att få till facklig organisering än i den amerikanska Södern. Jag tror inte att Tesla är oövervinnliga.