1998 införde Frankrikes socialistregering en reform som innebar att standarden för arbetsveckan minskade från 39 till 35 timmar. Företag i landet förväntades korta ner arbetsveckan med bibehållen lön. Större företag fick två år på sig att införa ändringarna medan mindre företag hade möjlighet att ställa om på fyra år. 2002 tillträdde dock en konservativ regering som avvecklade arbetstidsförkortningen direkt, så flera mindre företag hann aldrig ställa om.
Under samma period – 1998 till 2002 – utfördes en hälsostudie i Frankrike där ett stort antal människor fick svara på frågor om sitt mående och sin hälsa. Datan från den studien användes dock aldrig till någonting särskilt, men nu har en ny studie kopplat ihop hälsostudien med arbetstidsförkortningen. Resultatet? De som arbetade på företag där deras arbetstid förkortades rökte mindre, uppgav själva att de mådde bättre och fick lägre BMI (Body Mass Index).
– Det finns många studier som visar på samband mellan kortare arbetstid och bättre hälsa, men de har kritiserats eftersom det sambandet inte nödvändigtvis visar på ett orsaksförhållande. Någon som är frisk och väldigt aktiv och tycker om att vara utomhus och träna kanske väljer ett jobb med kortare arbetstid just därför, då är det ju inte den kortare arbetstiden som gör personen friskare, säger Jan Bietenbeck, som tillsammans med kollegan Inés Berniell ligger bakom studien som publicerades i tidskriften Economics & human biology i december.
Direkt sammanband
Bietenbeck berättar att den datan de har kunnat undersöka visar på ett mer direkt orsakssamband mellan förkortad arbetstid och bättre hälsa.
– Minskningen i arbetstid påverkades inte av arbetaren själv utan infördes brett, vilket gör det enklare att etablera sambandet. Så fort arbetsveckan förkortades såg vi positiva hälsoeffekter, det var förvånansvärt tydligt.
En skillnad märktes även mellan hur hälsan påverkades hos tjänstemanna- och arbetaryrken – det var i högre grad arbetarna som slutade röka och uppgav att de mådde bättre, men tjänstemännen som gick ner i vikt.
– Vi vet sedan tidigare att människor i arbetaryrken oftare röker, det är möjligt till exempel att färre arbetade timmar innebär mindre social rökning på jobbet. Vad gäller BMI är skillnaden inte helt oväntad – arbetaryrken är ofta mer fysiska, så färre arbetstimmar innebär färre brända kalorier, om någonting ser man faktiskt en liten ökning i BMI hos de i arbetaryrken. För tjänstemännen som har mer stillasittande jobb innebär minskad arbetstid oftare mer fysisk aktivitet, kanske fler promenader, och så vidare.
Kan man dra slutsatsen att det skulle vara rimligt för fler länder att följa det gamla franska socialistpartiets exempel och införa kortare arbetsveckor?
– Det vi tittar på är hälsoaspekten, där har vi hittat övertygande bevis att minskad arbetstid leder till bättre hälsa. Men vi har samtidigt inte kunnat studera produktivitet och det finns så klart en risk att färre arbetstimmar innebär en minskning i produktivitet, så där finns en potentiell kostnad vi inte har kunnat se.