Så kallas den lilla höjden i Bergsbyns industriområde, ett par kilometer utanför Skellefteå. Härifrån gick det tidigare att överblicka den enorma terräng, stor som 71 fotbollsplaner, dit den svenska batteritillverkaren har förlagt sin första fabrik. 

Northvolt Ett ska bli den största i sitt slag i hela Europa. Tillverka celler till elbilsindustrin som är lättare, har längre räckvidd och inte laddar ur i förtid när det blir kallt. Leda bilindustrins elektrifiering, utrota fossilmotorn, rädda världen från att brinna upp till följd av ständigt ökande koldioxidutsläpp. 

Enligt samstämd rapportering ska knallen ha varit ett utflyktsmål för ortens klentrogna som skakat på huvudet framför tillresta journalister. Det kunde väl ändå inte bli något av de storslagna planerna? I lilla Skellefte, av alla ställen?

Målet: 70 miljoner batterier

Nu är det en annan utsikt som synes. Tallskogen har huggits ned, marken har städats på rötter och sten. Informationstavlor som Northvolt ställt upp just här, i ett slags långfinger till alla tvivlare, förklarar att den gråvita byggnad som reser sig på andra sidan staketet är över 35 meter hög så att den ska kunna rymma de mycket stora maskiner som behövs i batteritillverkningen. I fyra andra byggnader blandas det slurry, tillverkas elektroder och i nästa led även färdiga celler, förklarar tavlorna vidare. 

Bakom dem, bortom sikt, göms långa rader kontors- och arbetsbaracker samt anläggningen Revolt, där uttjänta batterier ska återvinnas. Området är enormt och svårt att överblicka, samtidigt har bygget, som började 2018, bara kommit en tredjedel av vägen. 

I framtiden räknar Northvolt med att 3 000 personer samt 600 robotar ska jobba här och tillverka 70 miljoner batterier, eller 40 gigawatt, per år, med en energiåtgång på två procent av Sveriges energikonsumtion. 

Utanför Skellefteå finns dock fortfarande tvivlare. 

För hur ska det hela gå ihop egentligen? 

Många frågor men färre svar

Bara i Europa finns planer på 30 till 40 batterifabriker. Det innebär hård konkurrens om sällsynta mineraler och andra råvaror, el och investeringar, samtidigt som att inflationen i kölvattnet av Rysslands angreppskrig på Ukraina har gjort pengar dyra. Redan nästa år kan världens batterifabriker tillverka fem gånger så mycket som det finns efterfrågan för, enligt en rapport från BloombergNEF, som spår att obalansen jämnar ut sig först i slutet av årtiondet. Hur många klarar det blodbadet? Tänk om några bolag utvecklar bättre teknik än andra? Om det rent av kommer något bättre än batterier? Eller åtminstone lika bra?

Hur många klarar det blodbadet?

Redan har två nordiska projekt tvingats att kasta in handduken: en i Mo i Rana, den andra i Vasa. Istället för att rädda planeten skapades hundratusentals ton koldioxid under deras uppbyggnad.

Går moderfabriken i Skellefteå samma öde till mötes? Mörka rubriker har präglat den senaste tidens bolagsrapportering.

Produktionsproblem – knappt några batterier lämnade fabriken förrän 2024, två år efter att produktionen drog igång och ett halvår efter att den första delen av fabriken skulle nå full kapacitet. Nyligen flyttade vd Peter Carlsson fram de ambitionerna till 2026. 

Upphävda ordrar, när kunder tröttnat på förseningar och kvalitetsproblem. 

Miljardförluster – trots att bolaget tagit emot åtminstone 214 miljarder kronor, varav 88 miljarder kronor i svenska och utländska offentliga medel, enligt en granskning av Dagens industri tidigare i år.

Akut behov på nya pengar, samtidigt som sommarens nyemission inte lockade tillräckligt med kapital. 

Nedlagda planer på ytterligare en fabrik i Borlänge. Möjlig försäljning av anläggningen i Gdansk. Sabotage mot byggarbetsplatsen i Montreal. 

Brutna löften. Skrotade expansionsplaner. Växtverk. 

Beroende av kinesisk personal och komponenter, vilket öppnar för potentiella påtryckningar och industrispionage.

Veckans annonserade personalneddragningar och paus för tillverkningen av katodmaterial, en viktig del av batteriet som nu behöver importeras från Kina. Moderfabriken har inte lyckats göra katoderna tillräckligt bra. Ett slag mot ambitionerna om att göra världens grönaste batterier, helt på egen hand. 

Brutna löften. Skrotade expansionsplaner. Växtverk.

Smärtsamma beslut väntar

I en telefoninspelning från ett personalmöte som Dagens Industri publicerade under tisdagen varnar vd Peter Carlsson för att krisen är långt ifrån över. Fler smärtsamma beslut väntar. 

Dessutom, och värst av allt: dödsfall bland anställda. Två personer förolyckades förra året på jobbet. I år har tre män funnits döda efter sina pass utan att det har gått att fastställa orsak. En fjärde person har drunknat på sin fritid. 

Northvolt har visat sig motvilligt att prata om sina utmaningar. Journalister som söker svar ombeds att mejla sina frågor, och får talepunkter till svar. 

Dagens ETC sätter sig på tåget till Bastuträsk, och därifrån på bussen till Skellefteå. Här kan vi åtminstone prata med fackliga om arbetsmiljön. 

”Efter dödslarmen på Northvolt – facket rasar mot media.” Så lät det i P4 Västerbotten tidigare i somras. Dödsfallen har fått för stora proportioner. 

– Det blir nästan som en häxkittel, klagade huvudskyddsombudet, Mikael Stenmark från IF Metall, till radion. 

Det genererade en stor oro. 

– I början av semestern kände jag att det blev för mycket fokus på att tre stycken har dött under oklara omständigheter. Det genererade en stor oro. Medlemmar hörde av sig för att de fruktade för sitt liv. Nyheter måste få spridas, men media får inte skapa arbetsmiljöproblem. Då brister de i sitt ansvar, utvecklar han när vi ses utanför bolagets huvudkontor. 

Få är journalister som får komma inför grindarna,vilket huvudskyddsombudet har viss förståelse för. 

– Det är ju farligt.

Mikael Stenmark är en bygdens son. Uppväxt i Gummark, en liten by utanför Skellefteå där hans släkt har bott sedan ”1500 ungefär”. Har alltid bott i Västerbotten. Varit facklig, kamraterna har valt honom till skyddsombud, och haft det uppdraget av och till i över 20 år.

– Här på Northvolt började jag 14 februari 2022. I april 2022 tog jag på mig uppdraget att bli skyddsombud och i februari 2023 blev jag vald som huvudskyddsombud.

De som jobbar här kommer från över 100 länder. 

Att kalla det för en utmaning är en underdrift. Anläggningen är stor som hela Dorotea samhälle, eller ovan nämnda 71 fotbollsplaner. Det är både en byggarbetsplats, där fabriken ska uppföras, och en produktionsanläggning för batterier. De som jobbar här kommer från över 100 länder. De har olika anställningsformer – vissa jobbar direkt för Northvolt, andra via underleverantörer i många, krångliga led.

Hundratals får gå

Hans jobb är att bygga en skyddsorganisation, att se till att det finns en ”arbetsmiljöhygien” som matchar ambitionerna som bolagsledningen hyser på området. Att få ned besluten till chefer som kommer från många länder och kulturer, eller till de många unga, i vissa fall tonåringar, som fick jobb här direkt efter gymnasiet när fabriken skrek efter händer. Att säkra en efterlevnad av föreskrifterna trots att det finns de som lider av machokultur, är allmänt slarviga eller tvärtom överdrivet försiktiga, vilket i alla fall är bättre, men också tar tid i anspråk.

Det har ofta varit svårt att veta vem som är hans motpart i olika frågor, som heller inte nödvändigtvis är samma person som han behöver prata med för att få något att hända. 

– Men jag trodde inte att det skulle ingå i mitt uppdrag att lära det här företaget hur svensk lag fungerar, säger han med eftertryck.

Samtidigt har det blivit bättre. 

– Vi jobbar med arbetsmiljön dagligen nu. Utbildar skyddsombud, chefer och mellanchefer så att de ska förstå vad det är för någonting de har ansvar över.

Vad driver dig att jobba på Northvolt med alla de här enorma utmaningarna?

–  Jag är en sådan som inte vill att varje dag ska se ut exakt som den förra. Det tickar mig att inte veta vilka människor jag kommer att möta, vilka erfarenheter och lärdomar jag kan få. Jag tycker om språk och dialekter och det blir spännande diskussioner när människor på den här arbetsplatsen sätter sig ned tillsammans. Ingen uppförsbacke är för stor. Man får bara gräva ned fötterna hårdare och hitta bättre argument.

Nu blir det även hans roll att förhandla framtiden för de cirka 300 personer som jobbar med den tillverkning av katodmaterial som i veckan lades i malpåse. Northvolts egna ambition är att kunna erbjuda merparten av dem omplacering till andra tjänster inom koncernen.

”Vi måste köra nu!”

Det är inte skyddsombudets roll att spekulera i huruvida Northvolt kommer att uppfylla sina planer på att bli en grön storspelare. Men han tar gärna tillfället i akt att lära dem som jobbar här om den svenska modellen. 

– Det får det att brinna i mitt hjärta, det har det gjort i alla mina år som förtroendevald. Jag vill ge något tillbaka, ge de anställda kunskap och något att glädjas över i sin arbetsdag, säger Mikael Sternmark.

– Han har gjort ett jättebra jobb. Men det är en vass egg han balanserar på. Det är inte mycket löplina.

Jag har inget vatten här inne, det vill Northvolt inte ge mig. 

Pierre Pettersson är regionalt skyddsombud för Byggnads. Vi träffar honom på fackexpeditionen, som håller till i en barack utanför Northvolts huvudingång. Han bjuder på kaffe från sin nya kapselmaskin.

– Jag hade en bryggare men den möglade. Jag har inget vatten här inne, det vill Northvolt inte ge mig. Så jag skulle prova ett nytt trick. För möglet hade grott in i flera veckor och jag tänkte att det inte kommer gå att få bort det här med en våtservett. Jag ställde in skiten i mikron och tänkte att då blir det ju varmt i alla fall. Jag tänkte inte så långt som att plast smälter... 

Medan Dagens ETC:s reporter och fotograf får varsin espresso berättar fackföreträdaren om alla turer. 

Hur det började. Våren 2020 hade Byggnads planer på att dra igång en verksamhet vid Northvolt, när samhället öppnade igen efter alla nedsänkningar.

– Men så körde jag förbi fabriksområdet och såg fullt ös på bygget. Jag ringde ett ombud och sa att vi måste köra nu. De väntar inte att pandemin ska vara över. 

Hur svårt det är att värva gästarbetare. De tjänar visserligen betydligt mindre än sina svenska kollegor men kommer ofta från länder där facken ses som en korrupt kvarleva av kommunistiska diktaturer. Eller så är de vana vid hierarkier och livrädda att få sparken om de står upp för sig själva. Ännu andra tror att de är sin egen lyckas smed. Chefer som skyller på fackliga när de anställda inte får jobba obegränsat med övertid. 

När han väl lyckats rekrytera några så betalar de inte månadsavgiften. Först nyligen blev det möjligt att betala den med kort, tidigare krävdes krångliga banköverföringar.

Nu vill de spela boll

Northvolt må vidare vara grundat av svenskar, men affärsmodellen är klart amerikansk. 

– Jag har varit på golvet, jag har byggt ställningar, säger Pierre Pettersson. Jag vet hur det ser ut. Det finns Bas P som ritar alla husen. Det finns Bas U som ansvarar för arbetsmiljön på bygget. Det finns gud, och så finns Bas U precis under. Säger Bas U att vi ska ha en hiss där borta, då blir det en hiss, för det har Bas U sagt. Även om det kostar två miljoner. Northvolt har tyckt att Bas U är lite mer om en rådgivare, kostar råden pengar, då behöver vi inte lyssna. 

På samma sätt har Northvolt inte sett fördelarna med den svenska modellen. 

– Det är ju fantastiskt, egentligen. De anställda får välja sina skyddsombud. Ett skyddsombud har makt. Är det ett hål i golvet som folk kan ramla ned i lägger han ett skyddsstopp. Sedan behöver Arbetsmiljöverket häva det. Men Northvolt har istället hyrt in konsulter, så kallade arbetsmiljösamordnare. Många har aldrig varit på ett bygge förut. De vet inte hur det funkar. Vissa har bara gått gymnasiet. Och de ska ge råd om skyddsutrustning och rutiner. 

Då hade jag hängt mig i skogen. 

Han sammanfattar, det goda samarbetet mellan de olika facken som verkar på Northvolt gör all skillnad. Annars?

– Då hade jag hängt mig i skogen. Det har varit otroligt slitigt.

Hans motparter har däremot inte klarat trycket. Under de fyra år han stått utanför Northvolt har han haft nya kontrahenter var nionde månad ungefär och behövt ta allt från början. Men under 2024 – samtidigt som folk har börjat dö, och Northvolt har fått allt sämre press – tycker han att det har blivit mycket bättre. 

– Det är otroligt. Våra nya motparter vill spela boll. Det är raka puckar. Under de här åtta månaderna har vi tagit större kliv än sammanlagt under tidigare år. Vi har fått igenom nu krav på kollektivavtal i alla led, att alla företag ska ha en arbetsmiljöansvarig person på plats, och inte bara ett namn som står på ett papper.

Samtidigt är även han kritisk mot medias Northvolt-bevakning. 

– Ni som bor söderöver, helt plötsligt smäller ni upp att det är tre stycken som har dött. Det är fem, bara som ni vet. Men ni har missat det stora problemet. 

I flera år har han försökt lyfta att företagen som Northvolt anlitar för att bygga fabriken baserar sina affärsrörelser på människoexploatering. 

Det är modernt slaveri som pågår.

– Jag har stått utanför staketet klockan sex på morgonen och filmat papperslösa som gått in på området över staket och skickat till journalister. Det är modernt slaveri som pågår i Sverige 2024. Och det kallas för en grön omställning.

Dagens ETC har sökt Northvolt, som inte har återkommit i tid för publiceringen.