Ekonom söker kontakt över gränserna

Nationalekonomer älskar tillväxt över allting annat och har blind tilltro till teknisk utveckling. Det är ingen ovanlig uppfattning bland exempelvis miljövänner, tror Ulrika Stavlöt, redaktör för boken Nationalekonomi för miljöintresserade.

– Det har pratats väldigt mycket om nationalekonomer och de ekonomiska modellernas roll i allt från eurokrisen till klimatet. Inte nog med att få ekonomer lyckades förutse och varna för kriserna, vi var inte heller eniga kring hur de skulle lösas. Men delvis verkar argumentationen bygga på en missvisande bild av vad nationalekonomer gör. Det slog mig hur otroligt dåliga vi har varit på att förklara vad vi gör.

Tid för förändring

Det var helt enkelt dags att på ett pedagogiskt sätt skriva om vad nationalekonomi innebär och hur den resonerar kring miljö och hållbarhet.

– Vår vetenskap utvecklas hela tiden, parallellt med samhällsdebatten och nya forskningsinsikter från andra vetenskaper, men vi har aldrig riktigt bemött ens gamla vetenskapliga insikter, känner jag. Det kändes att det aldrig är någon som förklarar varför vi jobbar som vi gör och hur vår forskning har utvecklats.

Stavlöt menar dock att även gammal forskning är högrelevant för miljöpolitiken, och pekar på idén om externa effekter och om miljöskatter.

‏– Det skojas mycket om Adam Smiths ”den osynliga handen” men faktum är att redan då förstod han att marknader inte fungerar om andra personer än köparen och säljaren påverkas av en transaktion. Hushållning med resurser, i detta fall naturresurser, och ineffektiva marknader, alltså marknader som inte funkar, det är det som är själva kärnan i nationalekonomi.

Därför tog hon initiativ till en bok som samlar tio nationalekonomers perspektiv på sina forskningsfält, kopplade till miljön, från teknik till styrmedel till beteendevetenskap. De får lyfta fram både nya och gamla forskningsresultat.

Vill ha mer beteendeekonomi

Nationalekonomernas inflytande över den svenska miljöpolitiken märks tydligt, exempelvis på hur vi använder styrmedel, säger Ulrika Stavlöt.

– Vi har ju breda ekonomiska styrmedel, som koldioxidskatten, vilket nationalekonomer gillar, och subventioner till forskning och branscher som kan behöva det.

Är det Sverige gör tillräckligt?

– Det finns säkert många detaljer som kan förbättras i klimatpolitiken. Jag ser gärna en tuff och smart miljöpolitik, jag är ju grön. Jag tycker också att man skulle kunna titta mer på beteendevetenskapen och beteendeekonomiför att få till bästa utfall.

När det gäller till exempel miljöbilar berättar Ulrika Stavlöt att det finns forskning som visar att subventioner fungerar bättre än bilskatter.

Det handlar om synbara e­ffekter – en bilpremie ger större effekt än en skattelättnad, även om nuvärdet är detsamma. Stavlöt tror att just beteendeekonomi kan vara ett viktigt verktyg för att uppmuntra till ett mer klimatsmart agerande.

– När det finns risk och osäkerhet är människors beteende är inte alltid rationellt ekonomiskt. Det kan man dra nytta av i miljöpolitiken, dels när man väljer styrmedel men även hur samhället utformar olika val­situationer. Eftersom människor tenderar att inte vilja ändra val de redan gjort kan miljö­vänliga förval vara ett exempel på det senare. Detta kan få folk att ändra beteende mer.