– Ofta beskrivs rika som hårt arbetande personer som tagit stora risker och utvecklat viktiga innovationer. Å andra sidan finns texter där de utmålas som giriga lyxkonsumenter. 

Något annat som framkommer i avhandlingen är att fokus ligger på enskilda miljardärer, som ibland men inte alltid kritiseras, snarare än en analys av orsaken bakom att de blivit superrika, nämligen den ekonomiska politik som förts i Sverige de senaste decennierna, enligt Axel Vikström. 

Frossar i ”förmögenhetsporr”

I sin avhandling använder Axel Vikström begreppet ”förmögenhetspornografi”. Det kan liknas med det mer etablerade begreppet ”fattigdomspornografi”. Något man kan se i exempelvis tv-programmet Lyxfällan, som skildrar skuldsatta personer. Effekten blir då att medelklassen kan titta på dem och vara nöjda med att de själva inte befinner sig i samma sits.  

Det förmögenhetspornografiska, som ofta syns i Expressens rapportering, består enligt Axel Vikström av att man använder de superrikas konsumtion för att trigga känslor hos läsarna. Man visar hur stora och dyra hus de rika har och hur snabbt deras bilar går. 

– Artiklarna inbjuder läsaren till att både fascineras och förfäras. Det resulterar i en blygsam kritik av de superrika, där fokus läggs på hur de konsumerar sin rikedom medan frågan om hur rikedomen varit möjlig hamnar i skymundan.

Den mer kritiska diskussionen som Axel Vikström analyserat handlar snarare om vilket sätt som är rätt och fel att bli rik på. Till exempel om det är okej att Klarnas ägare blivit rik på skulder. 

– Eller så fokuserar man på enstaka rika personer eller affärsmodeller utan att koppla det till samhällsstrukturer. Man diskuterar sällan ojämlikheten i sig själv. 

Vad kan det bero på att det ser ut så här? 

– Jag kan se flera orsaker. Sedan 80-talet har samhället präglats av nyliberalismen, alltså tanken om att marknaden i högre grad ska avgöra samhällsutvecklingen även om det resulterar i större ojämlikhet. Detta tankesätt har sipprat ner i resten av samhället.  

Axel Vikström pekar även på att media i högre grad drivs av kommersiella modeller och att journalistiken utformas för att på ett billigt sätt locka en bred publik. Därför har den en tendens att inte bli för kritisk eller för djup.  

– Sedan vet jag också själv, som gammal journalist, att de superrika är svåra att granska. De flesta vill sällan ställa upp, vilket gör det svårt för journalister att konfrontera dem med kritiska frågor.  

Normaliserad ekonomisk ojämlikhet

Konsekvenser av den här typen av medierapportering kan vara att det skapar en normalisering av den nya typen av klassamhälle med allt fler är superrika och större ekonomisk ojämlikhet, säger Axel Vikström.  

– Genom sin rapportering införlivar medierna de superrika i nyliberalismens rättvisenarrativ. Så länge som de superrika anses förkroppsliga nyliberala erans ideal, som hårt arbete, risktagande och en entreprenöriell attityd, så tycks inte den resulterade ojämlikheten vara värd att ifrågasätta.

Medierna speglar alltså hur politiken har utvecklats i Sverige, menar Axel Vikström. Han hoppas att avhandlingen ska väcka reflektion hos allmänheten och journalister.  

– Jag hoppas att min forskning kommer göra folk uppmärksamma på den här typen av narrativ och vilka de ideologiska konsekvenser kan tänkas bli av att den här typen av ord och beskrivningar återkommer.