De efterfrågar en lön som kan matcha minimilönen för andra jordbrukare på cirka 40 kronor per dag. Den indiska regeringen gick med på att höja lönerna för teplockare 2018 men har misslyckats med att genomföra beslutet.

– Strejker är inte ovanligt i den här branschen men det som är ovanligt är att det är så många den här gången och att de arbetar för de största teproducerande företagen i världen. Det kommer slå mot de stora företagarna, vilket jag bara tycker är positivt. Det här är individer som är extremt underbetalda. Man ofta ser hela familjer som jobbar på plantagen och som i generationer fastnat i samma socioekonomiska hål med löner som knappt förändrats de senaste 15 åren, säger Parul Sharma, människorättsjurist med fokus på hållbarhet.

Många missförhållanden

Lönerna har ofta försvarats av teproducenterna som menar att de är låga för att arbetarna också har tillgång till faciliteter och bostäder vid plantagen. Men missförhållanden på teplantagen har rapporterats under många år. I en rapport från Oxfam från 2019 beskrivs hur det sällan finns rent vatten eller toaletter i bostäderna vid plantagen och att många arbetare blir sjuka från bekämpningsmedel från fälten.

– Även om det under de senaste tio åren utvecklats ordentliga tekooperativ i Indien så är de fackligt anslutna en liten klick i jämförelse med de som inte är det. Det är också en bransch där man ser att skuldslaveri ökar mer och mer, det vill säga att en person gått till ägaren och bett om en liten summa pengar i lån som sedan växer i räntor. Det finns de som fortfarande betalar av sin morfars skuld efter 30 år, säger Parul Sharma.

”Måste kontrolleras”

3,5 miljoner indier är i dag anställda på teplantage. Den informella ekonomin kopplad till plantagen beräknas sedan vara nästan dubbel så stor och där slavliknande förhållanden har framkommit. Enligt Parul Sharma har den indiska regeringen ett ansvar att satsa på att se över minimilönerna och det växande moderna slaveriet. Men importörerna av te har också ett betydande ansvar.

– Leverantörskedjan måste kontrolleras, det finns knappt någon transparens, säger hon.

Som konsument måste man också ta ställning.

– Ta kontakt med teproducenter och fråga vad de gör för att förbättra arbetarnas levnadsformer. Konsumtionstrycket är i princip obefintligt gällande just te, för kaffe finns en annan passion i Sverige. Det finns också fairtrade-te men ju mer intressenter som skriver och frågar de stora företagen desto bättre.