Det finns en bred flora av olika komplementära valutor runt om i världen. Gemensamt för dem är att de utmanar våra invanda föreställningar om vad pengar är och hur de fungerar. Enligt förespråkarna bidrar komplementära valutor till en förstärkt och mer demokratiserad lokal ekonomi, men också till att skapa mer mellanmänskliga kontaktytor på ett lokalt plan. Detta till skillnad från globala pengar, som med några tangenttryck från rätt fingrar kan medverka till att sänka ett helt lands ekonomi.
Under det nya milleniet har vi sett det hända flera gånger. Hur nationella valutor plötsligt fullkomligt tappar folkets förtroende och därmed sin inneboende styrka. I Argentina störtdök peson under 2002 och fattigdomen bredde ut sig på ett sätt som knappast någon hade kunnat förutspå. Några år senare var det Zimbabwes tur och alldeles nyligen Greklands. I Argentina fanns redan olika lokala valutor etablerade när peson störtdök. När valutakrisen väl inträffade spred sig ryktet om dessa och komplementära valutor infördes på många fler ställen i landet. Detta lindrade effekterna av den nationella valutans kris, såväl ekonomiskt som socialt, men när IMF gick in med sitt stödpaket var ett av kraven att de lokala valutorna skulle förbjudas. Även i Grekland växte antalet alternativa valutor innan och under den mest intensiva perioden av den ekonomiska krisen. Bernard Lietaer, allmän förespråkare för komplementära valutor och professor i internationella ekonomier, menar att Grekland hade haft mycket att vinna på ett införande av en neo-drachma. En elektronisk och räntefri ny valuta hade enligt Bernard kunnat hjälpa grekerna att betala ut pensioner och dämpa den skyhöga ungdomsarbetslösheten.
Vad är då en lokal, komplementär valuta och vad skiljer den från de traditionella? För att förstå kärnan i frågan kanske vi måste fundera över vad pengar är i grunden? På en solig takterass i en sorlande konferensmiljö lyckas jag bänka mig med Graham Woodruff, en av pionjärerna bakom the Bristol Pound. På ett lågmält och väldigt pedagogiskt sätt berättar han om hur normbrytarna i Bristol resonerar om pengar. Grahams perspektiv visar sig vara mycket socialt orienterat.
– Pengar är en konversation, mer en interaktion mellan människor än bara en summa som byter plånbok. Pengar är inte dåliga som fenomen, de är ett sätt att koppla ihop människor med varandra.
– Det känns väldigt viktigt för oss att kunna använda valutan till att köpa lokalt producerad mat, åka kollektivt och betala lokal skatt. Där har du några förutsättningar som kan göra vårt pund till ett tätt system och som samtidigt knyter ihop staden med landet, säger Graham, som utvecklat och använder den lokala valutan Bristolpundet.
Systemet bakom the den är enkelt och smidigt. Du öppnar ett konto, växlar dina pund sterling mot bristoldito och sedan kan du använda den komplementära valutan såväl fysiskt som digitalt. Antagligen är det detta, samt samarbetet med Bristol Credit Union och stadsledningen som har bidragit till valutans framgång.
En annan iakttagelse om fördelarna med Bristolpundet kommer från delägarna på Roll for the Soul, ett gör-det-själv-inspirerat cykelkafé, livescen och stadens Mekka för cykelfrälsta bristolpundanvändare. Delägarna Robin och James står själva bakom kafédisken och berättar om hur Bristolpundet fungerar lika hängivet som ett barn om sin finaste julklapp.
– Att använda sig av det lokala pundet är nästan som ett kvitto på att du inte är en idiot. När vi behöver hjälp för att lösa något problem så kollar vi alltid efter någon som accepterar bristolpundet som betalning. Nu senast behövde vi tag på en låssmed och du ser honom där, säger James, en av delägarna, och pekar mot ett bord en bit bort i kafeet.
– När du vet att någon använder vårt lokala pund, så vet du också med nittionio procents säkerhet att det är en person som inte kommer att blåsa dig.
I det med studentikosa former så förknippade Lund finns också en professor i jeans – Alf Hornborg. I ett litet krypin högst upp i den pampiga tegelstensbyggnad som utgör Geovetarcentrum huserar han. Rummet är överbelamrat med böcker och utrustat med två stolar, varav den ena har passerat bäst-före-datum för länge sedan. Här har Alf har under de senaste trettio åren ägnat sig åt att kombinera världssystemteorier med ett naturvetenskapligt perspektiv. Detta i ett försök att överbrygga klyftan mellan samhälls- och naturvetenskaper. Dessa ansträngningar sammanfattades i boken Nollsummespelet – Teknikfetischism och global miljörättvisa som väckte uppmärksamhet när den släpptes i år. Detta idoga pedagogiska arbete har bland annat fått tidningen Neo att utnämna honom till en ”foliehatt av näver”.
Utöver den skarpa teknikkritiken ägnar sig Alf åt att skärskåda pengar som han menar har fått snudd på magiska förtecken i vår kultur. Som ett försök att eliminera de destruktiva dragen som anses vara inbyggda i globala pengar har han tänkt ut ett helt eget förslag till förbättring – LUTS (Lokala Utbytesbevis). Det är tänkt att fungera som en sorts kombination av lokal valuta och basinkomst. Alf berättar engagerat om sin valutamodell.
– Det finns en sak som gör att det förslaget som jag tänker mig, skiljer sig i grunden från allting jag hittills har sett. Det är att den här komplementära valutan (LUTS), den ska inte vara lokal i den betydelsen att den ges ut lokalt och används av en viss krets människor, utan den ska ges ut centralt, men bara användas för lokalt producerade tjänster. Så det blir en nationell valuta.
Alfs kritik mot globala valutor, men även övriga komplementära valutor är att de kan användas för att köpa produkter tillverkade var som helst. Därmed blir valutans lokala effekt i verkligheten liten. Dessutom drivs ofta dessa valutor framgångsrikt under några år av eldsjälar och när dessa inte orkar längre, då tynar också valutan bort. Han förordar därför ett statligt organiserat system, där LUTS delas ut månadsvis och proportionellt till hushållen.
– Jag tänker mig en transportmärkning av varan. Om du går in i en affär, så har du några hyllor där det är lokalvaror som är producerade inom 30-40 kilometer. De får du använda din lokalvaluta till, de pengarna som du har fått, en gång i månaden, på ditt digitala konto av staten, som basinkomst.
Ta gärna en titt på frukostbordet nästa gång och fundera över hur många produkter som skulle klara av detta krav. Ett införande av LUTS skulle onekligen skapa en ökad efterfrågan på lokal produktion och Alf menar att det är ett mycket skarpare verktyg än till exempel Bristol Pounds. Ett annat dilemma med globala pengar är enligt Alf, att de har en tendens att förlänga vår ekonomiska räckvidd, samtidigt som vår etiska förmåga ofta är begränsad av tid och rum. Det ett införande av LUTS skulle kunna medföra är att just dessa kopplas samman, att de människor och landskap som vår konsumtion gör avtryck på blir mer synliggjorda. Valutan ska heller inte skapas lokalt, utan av nationalstaten. Du skulle alltså kunna handla med LUTS överallt, från Treriksröset till Smygehuk, men bara lokalt producerade varor och tjänster. LUTS är tänkt just som ett komplement till den globala valutan, inte en ersättning av den senare. Tanken är att varje hushåll ska få en motsvarighet till x antal SEK i månaden, proportionellt fördelat efter storlek.
LÄS HELA REPORTAGET I ETC HELG
Det här är ett utdrag. Läs hela artikeln i veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
