I rapporten ”Tid, makt och pengar – Sveriges jämställdhetsbarometer” har LO kartlagt och jämfört villkoren för att kombinera arbete och familj för arbetare och tjänstemän. Och det är en relativt dyster bild som tecknas i rapporten.
– Det är ingen ny kunskap i sig men i rapporten blir det så otroligt tydligt att svensk barnomsorg inte är anpassad efter de arbetstider som ofta gäller i arbetaryrken. Som att bara fyra av tio kvinnor i arbetaryrken arbetar enbart dagtid på vardagar. Bland deltidsanställda är det ännu färre – tre av tio. Då räcker barnomsorgens öppettider inte till, säger Joa Bergold, rapportförfattare och utredare på LO.
Ett problem finns enligt LO i skollagens formulering. Denna är nämligen inte tvingande avseende skyldigheten att erbjuda barnomsorg utanför ordinarie kontorstider.
– Vi behöver ett ska-krav i skollagen. Kommuner ska vara skyldiga att erbjuda barnomsorg utanför kontorstider. Man behöver också se över de krav som kommuner idag kan ställa på personer som vill ha barnomsorg kvällar och helger. För att få sådan måste föräldrar i vissa kommuner idag visa att de inte kan lösa barnomsorgen på annat sätt, att det inte finns en annan förälder eller mormor som kan ställa upp.
Oregelbundet schema
Joa Bergold nämner ännu ett hinder som är vanligare bland föräldrar inom arbetaryrken. Att många deltidsanställda arbetar under oregelbundna scheman, ibland från vecka till vecka. Samtidigt som många kommuner kräver lång framförhållning – åtta veckor är inte ovanligt – av dem som ansöker om barnomsorg tidig morgon och efter kontorstid.
Finns det något parti som verkar ha förslagen och viljan att lösa detta?
– Mycket är en kommunal fråga, men jag har inte hunnit grotta ned mig i vilka kommuner som tar detta på allvar. Vi kommer att titta på frågan framöver. En ändring av skollagen ligger däremot på riksdagens bord, men nej, det finns idag inget sådant aktuellt förslag.
Rapporten pekar också på att arbetsgivare inom arbetaryrken har mindre förståelse för anställdas behov och situation jämfört med inom tjänstemannayrken. Vad är skillnaden?
– Arbetaryrken är mer fysiska, man behöver vara på plats, arbetstagarna är bundna i tid och rum. Medan pandemin och digitaliseringen gjort att tjänstemannayrken har fått det lättare att arbeta hemifrån, vilket inte går i arbetaryrken. Sedan är också LO-yrken mer könssegregerade än tjänstemannayrken. Det kan alltså finnas kulturskillnader, till exempel lägre acceptans för den anställdes behov inom mansdominerade yrken.
”Stoppa utvecklingen”
Rapporten resonerar också kring att viljan till gemensamma lösningar eroderas när vi alltmer kan och får betala ur egen ficka för olika slags omsorg. Kan detta i slutänden påverka medborgarnas vilja att betala skatt?
– Jo, exakt så är det ju. Om man gör den offentliga servicen för dålig och det samtidigt finns möjlighet för dem som kan lösa saker på egen hand – hur länge är man då villig att betala skatt om man känner att man betalar dubbelt? Då blir det till slut de som inte kan betala själva som åker på smällen.
– Det här är en utveckling som vi tycker går igen i många områden: inom äldreomsorgen, inom sjukvården, och det finns en risk också inom socialförsäkringar. Vi måste stoppa utvecklingen i betydelsen att vi måste rusta de gemensamma lösningarna, inte urholka dem ännu mer.
