Den frågan ställer sig LO-ekonomen Torbjörn Hållö i en gästkolumn på Göteborgs-Postens ledarsida. Något svar på frågan ger han inte. Däremot uppmanar han regeringen att tillsätta en utredning av norsk modell. Något han tycker borde ha gjorts för länge sedan. Om vi hade gjort det hade vi kanske inte hamnat där vi är nu.

Var det är får Torbjörn Hållö svara på själv.

– Vi är i ett läge där vi haft en kraftig demografisk förändring. Det är inget politiskt parti som står för den utveckling som skett. Istället råder stor konsensus i riksdagen, i alla fall hos de stora partierna, om att det inte varit hållbart. Sverige är på gott och ont ett förändrat land och vi måste hantera den situation vi befinner oss i, säger han.

Och det onda är…?

– Ta en sån sak som att vi har många fler barn, dessutom många av dem med svaga socioekonomiska förutsättningar som behöver mer stöd än andra barn. Rimligtvis borde man då ha anpassat skolan. Om man tillåter Sverige att växa så kraftigt måste man också se till att människor har någonstans att bo. Men det är ingen som förberett Sverige på den demografiska utvecklingen.

Vad säger du till dem som säger att din ledare är ännu ett steg närmare en omfamning av Sverigedemokraternas världsbild?

– Man måste ju kunna hantera verkligheten! När vi har en massa människor som vi tagit emot måste vi se till att ha en politik som möter upp behoven. Det är en så konstig hantering att vi inte ska kunna prata om det. Det är inte likt något annat land. Det är en fullt normal fråga – särskilt i ett land där vi har för vana att utreda det mesta. Vi kan alltså tillsätta en utredning för en flytt av en parkbänk, men inte om hur vi hanterar en miljon fler människor?

Gör du inte invandringen till ett problem i sig när du i texten kopplar ihop att vi har högsta migrationen i Norden med klanbaserad kriminalitet, den etnifierade arbetslösheten och boendesegregation? Borde inte klass och socioekonomi vara viktigare bakgrundsvariabler att lyfta för en LO-företrädare?

– Migration har ju i många fall en klassdimension. Barn till föräldrar med kortare utbildning kan ofta behöva mer stöd i undervisningen. Och generellt har den som kommit hit en lägre utbildningsnivå. Det gör det ännu viktigare att utreda vad som behöver göras.

Du skriver att Sverige genomgått ett dramatiskt samhälls­experiment, att nu är det gjort, att vi inte kan backa bandet. Vilken tidpunkt skulle du backa till om du kunde?

– Jag är inte så säker på att det känns meningsfullt att prata om något som inte går. Jag tror vi måste jobba där vi är och göra det bästa av situationen.

Men om det hjälper en att få syn på vad som gjorts fel förut och hur man ska undvika att upprepa felet då?

– Okej, säg att vi hade utrett en kommande demografisk förändring för 20 år sedan. Vi hade behövt bygga ut skolan, vården, hela samhället. Men det gjordes aldrig.

Du skriver också att politiskt maktspel, en extrem ”ekonomisk-liberal samhällsdiskurs”, i sin tur påhejad av delar av svenska näringslivet, steg för steg lett oss dit vi är idag. Vad menar du?

– Det jag konstaterar är att invandring använts som ett slagträ av många aktörer mot facket och det har hävdats att löner måste sänkas för att de ska komma in på arbetsmarknaden.

Varför är det förresten Elisabeth Svantessons (M) finansdepartement som du anser bör ta sig an den efterfrågade utredningen?

– Migrationsfrågan tror jag är 2000-talets stora fråga och jag kan inte tänka mig en viktigare fråga för Sverige att hantera för att det ska bli så bra som möjligt för dem som kommit och dem som redan var här. Norge har gjort det med sin Brochmannutredning där de tog ett helhetsgrepp om frågan och hittade inspiration i andra länder. De har inte samma beröringsskräck som här.

Kan man verkligen säga att det finns beröringsskräck kring en fråga som ständigt är i ropet?

– Jag menar eftersom ingen utredning gjorts. Det finns en ovilja att ta sig an frågan på ett rejält sätt.