– På ett sätt går att påstå att löntagare har det bättre i dag, eftersom vi har Iphones, datorer och kan resa utomlands förhållandevis billigt, säger Stellan Abrahamsson.
Han var tidigare tjänsteman vid Finansinspektionen men är numera verksam som finanskonsult via ett eget bolag. Med en lång erfarenhet av privat- och samhällsekonomi upptäckte han att det var någonting som inte stämde. Statistiken visar ju att reallönerna ökat. Trots det har i princip ingen längre råd med att äga sin egen bostad, pensionärer har svårt att överleva på sin garantipension och skuldsättningen är rekordhög.
– Så såg det faktiskt inte ut under 1970-talet. Då kunde man leva på sin pension. Man kunde köpa sig en villa och på bara en förvärvsarbetande inkomst försörja en hel familj. På så sätt har levnadsstandarden sjunkit.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Lyxvaror har sjunkit i pris
Den allmänna uppfattningen är dock att levnadsstandarden har blivit bättre.
Bland annat pekar man på den låga inflationen, som gjort att vi i dag har vi råd med fler varor och tjänster. Det till skillnad från för 30–40 år sedan, då en hög prisutvecklingstakt eroderade den nominella löneutvecklingen.
– Men frågan är vad som egentligen blivit billigare, säger Stellan Abrahamsson.
SCB:s årliga prisutvecklingsstatistik visar att det i huvudsak handlar om kläder, elektronik och möbler. Livsnödvändiga varor och tjänster har däremot blivit markant mycket dyrare.
Sedan 1980 har till exempel hyror, läkemedel, glasögon, sjukvård och transporttjänster ökat mer än dubbelt så mycket i pris i jämförelse med den genomsnittliga inflationen.
– Globalisering och internationell handel har hållit vissa produktionskostnader låga. Men en bostad till exempel, det måste ju produceras här. Samma sak med sjukvård och sådant som folk måste ha för att överleva, förklarar Stellan Abrahamsson.
De fattigaste drabbas
Ändå är det utifrån den genomsnittliga inflationen, SCB:s konsumentprisindex, KPI, som löner, pensioner och bidrag fastställs.
Och framför allt är det de allra fattigaste som drabbas när en större del av inkomsten slukas av livsnödvändiga ändamål.
– För den som lever knapert är KPI definitivt inget bra mått. Datorer och tv-apparater blir billigare, men det är det ingen fattig människa som köper ändå. I stället lägger de sina pengar på det mest basala. Och det är de varorna som ökat mest i pris, säger Stellan Abrahamsson.
– Det är det stora skälet, skulle jag säga, till att pensionärer i dag inte kan leva på sin pension. Att bidragstagare börjar känna sig väldigt fattiga.
Istället önskar han ett prisutvecklingsmått som bättre motsvarar människors verkliga levnadskostnader. Ett slags överlevnadsindex som lever upp till det levnadskostnadsindex vilket KPI utger sig för att vara.
– Givet ett sådant mått förlorar man kanske 2–3 procent i köpkraft för varje år som går, säger Stellan Abrahamsson, och förklarar att en undervärderad inflation också till viss del påverkar löntagare.
Som grund för nästa års löneökning ligger nämligen KPI. Men utifrån vad det i dag kostar att betala stående bostadsanknutna räkningar, åka bil eller kollektivt till jobbet, köpa nya glasögon eller gå till tandläkaren, går det att konstatera att reallöneutvecklingen inte varit så stark som dagens siffror visar.
– Politiskt finns däremot inga som helst incitament att lyfta frågan. Ett högre KPI-mått skulle tvinga staten att betala ut mer i bidrag, sjukpenning och pensioner. Löntagare skulle kräva mer i lön på bekostnad av näringslivet och Sveriges konkurrenskraft utarmas.
– Det skulle förändra hela lönerörelsen, menar Stellan Abrahamsson.
Genom teknikaliteter har SCB:s inflationsmått dessutom justerats ner på senare år. En varuprisökning värderas numer som lägre om det finns ett likvärdigt men billigare substitut på marknaden. Man tar hänsyn till substitutionseffekter, heter det.
”Priserna ökar överallt”
Därtill beräknas den genomsnittliga inflationen geometriskt, vilket matematiskt gör att prissänkningar får ett större genomslag än motsvarande prisökningar.
En liknande förändring har gjorts i USA. Ekonomen Walter J Williams, som beräknat prisutvecklingen utefter den gamla metoden, visar att inflationen egentligen ligger 4–5 procentenheter högre.
– Alla säger att priserna inte ökar. Men jag tycker mig se att de ökar överallt, gör inte du? säger Stellan Abrahamsson.
Att löntagares inkomstandel av BNP minskat sedan 1980-talet är inget nytt. Men inte många har förmått förklara vad som egentligen ligger bakom utvecklingen.
– Det här är förklaringen. De som äger kapital ser sina inkomster utveckla i takt med den verkliga prisutvecklingen, oavsett hur inflationen beräknas av SCB. Medan de vars inkomst indexeras gentemot KPI blir fattigare, säger Stellan Abrahamsson.
– Det fungerar som en systematisk förmögenhetsöverföring. Från löntagare, pensionärer och bidragstagare, till kapitalägare och stat.
Konsumentprisindex, KPI, är ett index för att beräkna den genomsnittliga prisutvecklingen i samhället, och används bland annat för att fastställa vissa bidrag, pensioner och löner.
Vid beräkningen av KPI slår man ihop ett visst antal varor och tjänster som ska motsvara en medborgares konsumtion och beräknar sedan priset på dessa, för att sedan jämföra år efter år.
En genomsnittlig prisökning av varukorgen kallas inflation, och beräknas i form av prisökningstakt, där Riksbankens mål ligger på två procent.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men beräkningen är lite klurigare än så. Beroende på hur SCB antar att våra konsumtionsmönster förändras, har de olika varor och tjänsterna olika vikter. Bland annat boendekostnader har en stor vikt, och förändringar där får ett stort genomslag på KPI.
Numer tar man också hänsyn till substitutionseffekter, där en prisökning på en viss vara justeras ner om det finns ett billigare likvärdigt alternativ på marknaden.
