Vi sitter i varsin Bruno Mattsson-fåtölj i vardagsrummet i den flotta lägenheten i Vasastan. I hörnet  står en av de sex moderna sportcyklar som Jarl Ehrenberg använder för att ta sig till sin arbetsplats en dryg kilometer norrut, Nya Karolinska Solna, där han arbetar som överläkare.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det högteknologiskt moderna sjukhuset som skulle bli ett flaggskepp för Stockholms läns landsting i hela världen, men som i folkmun mest har blivit känt som världens dyraste sjukhus, kantat av ideliga skandaler.

– Redan när vi fick se huset sa vi gemensamt att vi inte ville flytta. Vi tyckte att det verkade vara dåligt planerade lokaler och otrivsamt.

Hur har det förändrats?

– Väldigt lite har blivit effektivare. Framför allt husdesignen och sköterskebristen, men också de opålitliga larmsystemen har för hjärtkirurgins del medfört en viss effektivitetsminskning. Och ser man på arbetsmiljön, rent trivselmässigt, så har det ju bara blivit sämre och sämre. 

Problem på många nivåer

Jarl Ehrenberg började på Karolinska 1979 och har jobbat som narkos- och intensivvårdsläkare på NKS sedan huset öppnade i november 2016. Nu berättar han detaljerat om alla problem, från felbyggda cykelställ i garaget och avsaknad av ordentliga fikarum till omklädningsrum utan krokar, ventilation eller tillräckligt med utrymme, byten av en diskbänk som ska ha kostat 250 000 kronor, dörrar som inte går att öppna och om de ständiga problemen med it-systemen.

– Det är för stelbyggt. Tanken var ju att det skulle vara ett extremt flexibelt hus. Du ska kunna göra vad som helst var som helst.

Värst av allt har bristerna i larmsystemen varit, framhåller Jarl Ehrenberg.

– Det är ett gigantiskt fiasko! Det är så jävla fiaskoaktigt så det liknar ingenting. Det är en ren oförskämdhet.

– För ett år sedan sa de att vi skulle få ett traditionellt larmsystem som fungerade pålitligt. De sa att det skulle dröja till mars, och jag hade ju en förhoppning om att de menade mars 2017 då, men de sa aldrig något årtal, säger Jarl med uppenbar sarkasm.

Ledde till dödsfall

I november ledde bristerna i larmsystemet till att en patient dog, enligt DN. Något som sjukhusledningen varken har bekräftat eller dementerat än, utan hänvisar till patientsekretess. Jarl Ehrenberg berättar:

– Det som hände i november var att systemet för hjärt-arytmi inte fungerade. De radiosänder EKG på patienten och den enhet dit de sänds slutade fungera och agera på larmen. Så när den här patienten fick hjärtstopp tog det upp till fyra minuter innan man upptäckte det. Det är jätteallvarligt.

Efter den händelsen tillsattes en nödlösning för att förhindra att något liknande ska inträffa igen.

– Man satte dit folk som har läkarutbildning, men saknar svensk legitimation, som sitter utanför intensiven och granskar EKG manuellt genom att titta på skärmar, dygnet runt. Och om något inte fungerar så larmar de själva. Det har varit så sedan i november.

Extremt instabilt

I en debattartikel i Expressen nyligen jämförde Jarl Ehrenberg säkerhetsriskerna på NKS med flygplan och kärnkraftverk, som han menade skulle fått startförbud eller driftstopp direkt.

– Systemen är extremt instabila. Det är sjukhusledningen medvetna om. Men det var ju korkat att flytta in i den här dåligt beprövade miljön.

Är NKS patientsäkert i dag?

– Svår fråga, och eftersom jag inte kan svara ja på den så är det osäkert. Jag tror att NKS inte är fullt patientsäkert.

Jarl Ehrenberg har figurerat en del i media det senaste året där han öppet kritiserat ledningen och bristerna på NKS. Han fyller 65 år om några veckor och är inte rädd för att vara kritisk.

– Det är inte så att jag kollar under cykeln om någon har lagt en bomb där. Jag kanske inte får den högsta löneökningen, men det får jag väl klara mig utan.

Men han är långt ifrån ensam om att sakna förtroende för ledningen. I en enkät gjord av Läkarföreningen våren 2017 framkom att 59 procent av läkarna på NKS helt saknar förtroende för sjukhusledningen. Bara tre procent angav att de hade stort förtroende. En ny medarbetarenkät har just genomförts. Jarl Ehrenberg tror att resultatet kommer visa att förtroendet har minskat ännu mer.

– Jag vill ju tro att mina kollegor är läskunniga, annars hade de inte tagit sig igenom läkarexamen. Och om man läser artiklarna om hur saker har skötts, och inte får ett naggat förtroende för sjukhusledningen, då behöver man nog ompröva sin intellektuella status.

Är det inte allvarligt om bara några enstaka individer på en stor arbetsplats har förtroende för ledningen?

– Det är katastrof. Men det var det ju för ett år sen också. Och sjukvården fortsätter ju att lalla på. Vi har ju jobbat på ungefär som vanligt i ett år, med mycket lågt förtroende för sjukhusledningen.

Han berättar att flera andra sjukhus har erbjudit honom jobb, men att han ändå vill stanna kvar på NKS.

– På den basala sjukvårdsnivån, på golvet, där är det ett lagarbete. Det är många väldigt kompetenta människor som gör väldigt bra saker. Det är kul att jobba med dem. Det vi sysslar med är lite avancerat, spännande.

Du trivs på jobbet trots allt?

– Jag trivs med mina arbetskamrater, men det är klart att trivseln naggas i hörnen av en sjukhusbyggnad som inte är planerad för att skänka trivsel. Och jag har fullt förtroende för mina närmsta chefer. Sedan evaporerar ansvaret och dunstar bort ju högre upp du kommer i atmosfären inom ledningen.

Känner du dig som en bråkstake?

– Ja, en del säger väl att jag är det. Men mina kollegor bara klappar mig på axeln och säger bra. Jag har ju alltid haft svårt att hålla käften när jag tycker att något inte är bra. Jag har hittills aldrig fått någon stor smäll av det.

Jarl Ehrenberg om…

… om politikernas ansvar för Nya Karolinska.

– De som har skapat den här situationen är ju politikerna. Från början var det en samsyn, en ganska bred uppgörelse, men sedan är det ju Moderaterna som har drivit det här. Det är de jag ser som huvudsakliga skurkar. Jag tycker att de har farit illa fram med skattepengar och personligen kommer jag inte lägga min röst på dem i det här landstingsvalet.

…om NKS ”flexibla” hus.

– På neonatal-avdelningen, där har man barn som väger 600 gram, som ett Bregott-paket. I taket har man en patientlift som klarar 220 kilo. Tror du man behöver den på neonatalavdelningen? Nej. Men det ska vara lika överallt. Det är ju klart det är skitdyrt. Men eftersom man inte har orkat planera från början vad man ska ha, så blir det ju såhär.

…om skåpen i omklädningsrummen.

– Det är den stora snackisen som går nu. Det saknas minst 2 000 skåp för personalen, eftersom några av genierna som planerat NKS har ju räknat ut att alla anställda arbetar i skift. Man har helt missat att att folk kanske har skitiga kläder, arbetsglasögon och annat man vill lämna kvar. De har föreslagit att vi ska få skokartonger, men var ska de stå då? Ska ett par skitiga träskor och ett stetoskop ligga i samma låda då?