Låginkomsttagare minskar sina utsläpp – de rika fortsätter öka

I en ny rapport från Oxfam presenteras minskningen av utsläpp kopplade till konsumtion mellan 1990 och 2015. Under perioden ökade inkomstklyftorna i Sverige, samtidigt minskade konsumtionsutsläppen med 11 procent. Fördelningen av utsläppsminskningen mellan inkomstgrupper är stor. Den fattigaste 50 procenten av ­Sveriges befolkning stod för ­­­­

16 procents minskning, de mellersta 40 procenten stod för 12 procents minskning medan de rikaste 10 procenten bara stod för 1 procents minskning.

– De rikaste 10 procenten har ungefär fyra gånger så höga utsläpp som den ­fattigaste halvan, och den rikaste en procenten långt där mer, säger Robert Höglund som är kommunikationschef hos Oxfam.

Rika ökade utsläppen

Under samma period ökade den allra rikaste procenten av Sveriges befolkning sina utsläpp med 11 procent.

– Inkomst och utsläpp är tätt kopplade. När vi tittar på de rikaste tio procenten i Sverige så kommer mycket av deras utsläpp ifrån persontrans­porter, som flyg och bilresor.

I dagsläget ligger den rikaste procentens utsläpp kopplat till konsumtion på 43 ton per person varje år, medan den fattigaste halvan står för 4,5 ton per person och år.

– Det här behöver tas i beaktande när man inför styrmedel för att minska utsläppen. Man måste diskutera vem det är som släpper ut och vem är det som kan minska utsläppen enklast.

Global fråga

För att klara det globala målet att temperaturen i världen inte ska stiga mer än 1,5 grader, måste den rikaste procenten i Sverige minska sina utsläpp med 95 procent på mindre än tio år. De rikaste 10 procenten behöver minska dem med 87 procent.

– En slutsats vi kan dra är att det här behöver tas hänsyn till vid arbetet med omställning, så att det blir en rättvis omställning. Det finns många i den fattigaste halvan av Sveriges befolkning som lägger större delen av sin inkomst på att betala hyra, köpa mat, buss-kort och kläder. Då hamnar man ändå på några ton utsläpp eftersom vi lever i en ekonomi som drivs av fossila bränslen, men de kan inte själva göra så mycket för att minska sina utsläpp. Man behöver bo någonstans och äta mat och så vidare, så där finns inte så stor potential egentligen. Ändå är det de som minskat sina utsläpp mest mellan 1990 och 2015.

Samtidigt som rapporten gör tydligt att utsläppen kan minskas på individnivå, så understryker Robert Höglund att frågan är större än så.

– En beteendeförändring hjälper, men det krävs att man slutar använda fossila bränslen globalt.