Att hårda tider kan leda till stora omställningar i politiken och framgång för populistpartier förvånar nog ingen. Däremot har det funnits få studier som kunnat visa detta med någon större mängd data, över några längre tidsperioder eller med många länder. Två nya forskningsstudier är på så vis ovanliga.
Manuel Funke med kollegor publicerade i senaste numret av European Economic Review en artikel där de jämfört ekonomisk utveckling och parlamentsval i 20 rika länder, varav 16 europeiska, åren 1870–2014(!).
Ser mönster från 800 val
Totalt omfattar datamaterialet, vilket forskarna delvis sammanställt själva, 800 valresultat. Under denna tidsperiod har dessa samhällsekonomier hunnit gå igenom en stor mängd upp- och nedgångar, långa och korta perioder av både hög och låg tillväxt.
Bland annat kan man se att i sviterna efter en finanskris svänger ofta politiken kraftigt till höger. I genomsnitt ökar högerextrema röster med en tredjedel under de kommande fem åren efter en kris.
Detta, skriver forskarna, var särskilt tydligt under 1920- och 30-talet och efter 2008 men liknande mönster går även att se vid mindre och mer lokala kriser. De nämner särskilt den svenska 90-talskrisen. Vänsterextrema partier verkar inte ha gynnats av kriser i samma utsträckning i dessa länder.
Politisk polarisering efter en kris
Politiken verkar även bli mer splittrad och fragmentiserad och parlamenten delas ofta upp på fler politiska partier. Regeringar tvingas ofta regera med mindre majoritet eller söka samarbeten, vilket i sin tur kan bli svårare. Dessutom verkar protester och konflikter öka ute i samhället, i form av strejker och gatuprotester.
Djupare kriser har generellt större effekt än mildare nedgångar. Men i regel har effekterna varit övergående. Efter några år har högerextremisterna ofta tappat stöd igen.
De två nationalekonomerna Atif Mian och Amir Sufi har skrivit ett flertal läsvärda forskningsartiklar om finanskriser, delvis sammanfattat i deras pedagogiska bok House of debt.
Tillsammans med Francesco Trebbi publicerade de häromåret också en artikel om politiska konsekvenser av kriser.
Denna studie använde främst individers politiska hemvist som underlag, inhämtat från World Value Survey år 1981–2008, vilket bygger på 250 000 intervjuer från 60 länder. World Value Survey är ett globalt forskningsprojekt som studerar värderingar och genomförs av ett nätverk av forskare.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Både vänster och höger
Atif Mian och hans kollegor fann också att kriser ofta följs av ökad politisk polarisering. Efter en kris beskriver sig fler personer som att stå längre ut till vänster eller höger på den politiska skalan. Olika kriser verkar ge lite olika effekter: efter vissa kriser verkar både vänster- och högerextrema tendenser öka samtidigt. Efter andra typer av kriser ökar endast vänster eller endast högertendenser.
Detta är alltså ett delvis annorlunda typ av resultat än det Manuel Funke fann ovan, där främst högerextremister gynnas av kriser.
På samma sätt som Manuel Funke, fann även Atif Mian att parlament efter kriser ofta blir mer fragmentiserade och polariserade.
Hur kan detta förstås teoretiskt? Atif Mian med kollegor diskuterar olika tänkbara förklaringar. ”Det är inte teoretiskt uppenbart varför individer polariseras systematiskt efter en finanskris.” Möjligen kan det vara ett indirekt resultat av ökad inkomstspridning. Eller så förändrar kriser hur vi tänker att samhället fungerar. Kanske hänger det samman med en intressekonflikt mellan fordringsägare och låntagare, vilka båda pressas i krissituationer.
Återhämtning utan extremism
Kan det vara en logisk följd av krisers natur? Ungefär som att ”radikala problem kräver radikala lösningar”? Men kriser är akuta problem och det finns aldrig endast ett svar på varför en kris inträffar eller vad som krävs för att lösa situationen. Ofta finns det goda argument för flera olika typer av teorier och politiska åtgärder. Dessutom har de flesta länder återhämtat sig ekonomiskt efter mycket svåra svackor, utan hjälp från extremister.
Inom den psykologiska forskningen argumenterar en stor mängd studier för att rädsla, och då särskilt rädsla för döden, tenderar att göra människor mer konservativa i någon mening. Att människor blir mer oroliga och rädda vid ekonomiska kriser kanske delvis kan förklara varför det främst är högerextrema partier som ökat efter kriser i de 20 rika länder som studerades av Manuel Funke med kollegor.
