Det finns tre sätt att se på förhållandet mellan marknad och kapitalism. Det första är att säga att de är samma sak. Det innebär att alla köpmän, hantverkare och självständiga bönder som sålt och köpt varor genom årtusendena har varit kapitalister. Det andra sättet att se på saken är att marknadens expansion oundvikligen leder fram till skapandet av kapitalismen. Marknaden är kapitalismens moder. Det tredje synsättet är att marknad och kapitalism är två helt olika sociala fenomen. Deras historia skiljer sig och deras sätt att fungera skiljer sig.
Den första större marknadsexpansionen skedde i Europa under några århundraden efter år 1000. Stora delar av de städer och byggnader som format och fortfarande utgör Europa skapades under denna tid. Det skedde en stark tillväxt av hantverk och handel. Det var möjligt på grund av kraftigt ökad produktivitet inom jordbruket. Samtidigt utvidgades förbättringarna inom jordbruket av ett bättre hantverk och ökad handel.
En viktig del av marknadsexpansionen kan sägas ha berott på ”offentlig efterfrågan”. Mellan 1096 och 1270 genomfördes sju korståg. Behov av utrustning, underhåll och transporter bidrog starkt till att penninghushållningen i de norditalienska och sydfranska städerna kom i gång. Man måste ha en mycket vid definition av kapitalism för att kalla dessa växande marknader för en kapitalistisk expansion. Marknad och kapitalism är helt enkelt inte samma sak.
Kapitalismen skapades inte av marknaden
Men skapade inte denna utveckling oundvikligen och automatiskt kapitalismen ett drygt halvt årtusende senare?
Var det inte en driftig smed på 1100-talet som kunde överlämna en stor kundkrets till sin son, som i sin tur strävade vidare och kunde utvidga? Efter någon generation var två smedjor i familjens ägo. Femton generationer senare äger den driftiga smedens ättlingar en multinationell stålkoncern med flera 100 000-tal anställda. I släktled efter släktled har denna familj lyckats vinna framgång på en inneboende osäker marknad.
Jo, så framställs det ofta. Men historien om kapitalismen är en helt annan.
Även en mycket stor del av alla marxister ser kapitalismen som en mer eller mindre spontan och naturlig utväxt från marknaden. Med tanke på vad Marx skrev om det som kallades ”den ursprungliga ackumulationen” är det en rätt förvånande slutsats.
Bara för att det finns pengar och varor har vi inte kapitalism.
Den etablerade synen på kapitalismens framväxt är, skrev Marx, att i en mycket avlägsen forntid fanns å ena sidan en flitig, intelligent och framför allt sparsam grupp människor. Och å andra sidan en skara lättjefulla trashankar, som slösade bort allt vad de ägde och mer därtill. Så kom det sig att de förra samlade på sig rikedomar, och de senare till sist inte hade något annat att sälja än sitt eget skinn. Sedan dess består fattigdomen hos den stora massan och rikedomen hos fåtalet.
”I den verkliga historien spelar som bekant erövring, rånmord, kort sagt våldet huvudrollen. Inom den menlösa politiska ekonomin har sedan gammalt idyllen härskat. Rättfärdighet och ’arbete’ var alltid de enda medlen att bli rik ... I verkligheten är den ursprungliga ackumulationens metoder allt annat än idylliska.”
Pengar och varor är inte från början kapital, det vill säga bara för att det finns pengar och varor har vi inte kapitalism. De måste förvandlas till kapital. Det kan bara ske under bestämda förhållanden. Två helt olika slag av köpare och säljare måste träda i kontakt med varandra. Å ena sidan ägare av pengar, produktions- och existensmedel, som önskar öka de värden de redan har. Å andra sidan fria arbetare, försäljare av sin egen arbetskraft. Kapitalförhållandet, skrev Marx, har som förutsättning att arbetarna inte äger de ting som är nödvändiga för arbetets utförande.
Skilsmässoprocessen mellan producenten och produktionsmedlen samt skapandet av tillräckliga rikedomar för att köpa såväl producentens arbetskraft som de nödvändiga produktionsmedlen utgör grunden för kapitalismens tillblivelse. Metoderna för att genomföra denna skilsmässa och skapa dessa rikedomar beskriver Marx som:
”Rovet av kyrkogodsen, det bedrägliga avyttrandet av statsegendomar, stölden av allmänningarna, förvandlingen av feodalegendom och klanegendom till modern privategendom, hänsynslösa övergrepp och terror – allt detta utgör den ursprungliga ackumulationens idylliska metoder.”
”Upptäckten av guld- och silverfyndigheter i Amerika, utrotningen och förslavandet av den infödda befolkningen, som levande begravdes i gruvorna, den begynnande erövringen och utplundringen av Ostindien, Afrikas förvandling till en jaktmark för handel med negerslavar – allt detta kan betecknas som den kapitalistiska produktionsperiodens morgonrodnad.”
Kapitalismens tillblivelse är inte en historia om generationer av flitiga småföretagare, som i strid med statsmakten gradvis bygger sina företag större och större. Kapitalismens tillblivelse är en historia om stöld och våld och om statligt stöd. Den gryende kapitalismen växte sig stark med statens aktiva hjälp.
Den brittiska monarkin stod bakom de brittiska handelsmonopolen, som öppnade marknaderna i Indien och Afrika för brittisk ull och tyg. Dessa handelsföretag var i sin tur med sin organisation och sina väpnade handelsflottor en del av det brittiska världsherraväldets förtryckarapparat. En politisk och militär styrka som kunde användas till att kväva textilindustrierna i Portugal och på Irland – naturligtvis till brittisk industris fördel. ”Storbritanniens växande betydelse på världsmarknaden, var beroende av dess militära och diplomatiska makt.” (Lazonick, W., Business organization and the myth of market economy, New York, 1991).
Det fordrades ett halvt årtusende av monopoliserad fjärrhandel och organiserat statligt våld för att ge kapitalismen makten över marknaden.
Försöker kontrollera marknaden
Kapitalismen är något annat än marknaden och den bekämpar och försöker kontrollera marknaden så gott den kan.
Kapitalismen har minskat marknadens roll i förhållande till vad som skulle vara möjligt och lämpligt med den tekniska utveckling och den nivå på arbetsdelningen som vi nått. Det har för det första skett genom att kapitalismen effektivt berövat en absolut övervägande del av mänskligheten möjligheten att bli företagare – antingen som småföretagare eller som kollektiva företagare i större företag. För att kunna bli företagare räcker det inte med idéer, vilja eller kunskap. Man måste ha kapital.
För det andra har marknadens roll begränsats genom att de numera absurt stora företagen tagit bort en stor del av all produktion från marknaderna och lagt över samordningen på byråkratiska apparater. De stora multinationella företagen, karteller och monopol, försöker ersätta marknaden med något som ska ge kapitalägaren ökad trygghet.
Kapitalismen har historiskt försämrat marknadernas sätt att fungera. Det finns ett antal grundläggande olikheter mellan marknader och kapitalism.
Marknader handlar om horisontella relationer, som skapar beroende, vilket kan berika båda parter. Marknader handlar om samspel.
Kapitalism handlar om vertikala relationer, som skapar dominans och som är parasitärt. Kapitalism handlar om makt.
Marknader bygger på unikhet. Det är bara de som i någon mening kan erbjuda något unikt, något som skiljer sig från vad andra erbjuder, som kommer att få framgång.
Kapitalismen bygger på utbytbarhet. Det ska gå att skifta från den ena verksamheten till den andra och därför måste också alla företag göras jämförbara.
För att kunna erbjuda något unikt på marknaden krävs specialisering. Denna specialisering skapar samarbeten och en arbetsdelning där olika kunskaper måste mötas i en någorlunda jämlik relation för att helheten ska utvecklas.
Kapitalägaren har ingen specifik kompetens annat än att handla med företag. För honom spelar det ingen roll vad som genererar hög lönsamhet. Det finns i kapitalismen inga sociala bindningar som hindrar kapitalägarnas jakt på att kontrollera de allra lönsammaste företagen.
Marknader bygger på frivillighet. Det går alltid (utom då kapitalet har monopoliserat en verksamhet) att gå någon annanstans.
Kapitalförhållandet bygger på att företag kan köpas och säljas alldeles oavsett vad de anställda anser.
Marknad och kapitalism säger en del.
Vi hävdar marknad ELLER kapitalism.
Enkät: Går det att vara socialist och samtidigt vara för ett kapitalistiskt samhällssystem?
Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys:
– Nej, socialism är antikapitalism. Socialdemokratin är för marknadsekonomi men inte anhängare av kapitalismen som är en maktordning där kapitalet styr och övertrumfar marknaden. Det står i strid med de socialistiska målen.
Finns det områden i samhället som bör hållas utanför marknaden?
– Målet måste vara att medborgarnas intressen går före alla andra intressen. Det finns sfärer där marknadsstyrning innebär problem, som vård, skola, omsorg och kanske kollektivtrafik. Det är kvasimarknader, där kapitalet visat att de inte kan styra verksamheten i medborgarnas intresse.
Robert Sundberg, ledarskribent på Dala-Demokraten:
– Ja, jag ser socialdemokratin som en reformistisk socialism som regerat i 80 år och mjölkat den kapitalistiska kossan på skatter som investerats i vård, skola och omsorg.
Finns det områden i samhället som bör hållas utanför marknaden?
– Ja, det finns flera områden där marknadstänkande visat sig fungera mindre bra, exempelvis skolområdet där marknadsmekanismer lett till bland annat betygsinflation. Man kommer bort från att skolan faktiskt är en myndighet. Vård, omsorg och – som i USA – försvaret, bör inte heller styras av marknaden. Privata kooperativ utan vinstuttag kan funka i vissa fall.
Somar Al Naher, kolumnist på Aftonbladets ledarsida:
– Nej, eftersom vinstmaximeringen styr villkoren för allt i det kapitalistiska samhället. Problemet idag är att ingen tror att det är möjligt att utmana kapitalismen, men de fortsätter ändå att kalla sig socialister och koncentrerar sig på akuta, enskilda frågor. För mig handlar socialism om jämlikhet och det går inte ihop med den ojämlika kapitalismen.
Finns det områden i samhället som bör hållas utanför marknaden?
– Svår fråga, men områden som berör våra grundläggande rättigheter, som exempelvis att gå i skolan. När ekonomisk vinst är det primära målet riskeras medborgarnas intressen.
America Vera-Zavala, vänsterpartist, dramatiker och författare:
– Jag tycker knappt det går att vara människa idag och vara för ett kapitalistiskt samhälle, titta bara på den ekonomiska krisen, Grekland till exempel. Men teoretiskt sett kan man förstås vara för vad som helst och säga att man är socialist.
Finns det områden i samhället som bör hållas utanför marknaden?
– Man borde vända på frågan – vad borde vara en del av en kapitalistisk marknad? När vi har gjort en stor och grundläggande omställning till ett klimat-, socialt- och ekonomiskt hållbart samhälle finns det säkert några områden som skulle funka bättre på en fri marknad, som restauranger. Men arbetsmarknaden måste ändå vara reglerad.
