Kan vi ställa om till en annan ekonomi utan upplopp?

Sociologiprofessorn och revolutionsforskaren Håkan Thörn, som forskar om sociala rörelser vid Göteborgs universitet, tror att konfrontationen är oundviklig i en samhällelig omdaning. Men att våldet inte nödvändigtvis är det.

– I princip alla exempel i den moderna historien på en samhällsförändring där eliterna har fått ge ifrån sig makt och resurser visar att sociala rörelsers kollektiva mobilisering spelat en pådrivande roll. Det är ett viktigt svar på frågan. Ska det ske en sådan förändring så är konfrontationen nödvändig.

Enligt Håkan Thörn är det inte själva upploppet, eller medföljande våldsamheter, som är det centrala i en samhällsomdanande process. Han framhåller exempel på stora, sociala rörelser som inte varit våldsamma. Däribland Gandhis icke-våldsrörelse i Indien, medborgarrättsrörelsen i USA på 1960-talet eller Indignados i Spanien 2011. Han menar också att man kan se en utveckling inom rörelserna, där de med tiden lär sig av sina föregångare.

– Det finns läroprocesser i protester där man sett att fredliga massprotester varit ­effektiva. För varje ny rörelse som växer fram så har de tillgång till en växande repertoar av metoder. Våldsamma upplopp kan inom sociala rörelser anses vara ostrategiskt, eftersom de kan leda till mer repression av de som deltagit.

Svårt tänka sig omställning

Ändå, berättar Håkan Thörn, är det svårt att tänka sig en omställning till ett annat ekonomiskt system – det vill säga processen av att störta kapitalismen – utan element av våld eller upplopp.

– I många fall verkar det vara ofrånkomligt när det finns mycket vrede i samhället. Ju mer ojämlikhet och ju mer exploatering och rasism som skapar en strukturellt genererad vrede i samhället, desto större är risken att protester mynnar ut i våldsamma upplopp. Men sen kan man vända på frågan: kan kapitalismen avskaffas utan att den försvarar sig med våld?

Katastrofala upplopp

Följdfrågan – hur förändra samhällsekonomin utan att det blir katastrofala upplopp eller utan att somliga drabbas alltför grymt på vägen? – anser Håkan Thörn vara svårare att besvara. I kampen om vilka som tar tillfället i akt efter en samhällelig kollaps finns en risk för ökad makt för farliga politiska grupper. För att en mer positiv förändring ska kunna ske menar Håkan Thörn att det måste finnas tillräckligt bärkraftiga alternativa strukturer som vuxit fram under en längre tid, som då kan komma in och ta över rodret. I det kan historien vara behjälplig. Om man till exempel ser på Saltjöbadsavtalet och det långa, socialdemokratiska styre som sedan följde, kan man enligt Håkan Thörn betrakta det som ett resultat av arbetarrörelsens kollektiva handlande under en föregående, längre period, där såväl strejker som en hel infrastruktur av olika kooperativ lade grunden för ett annat sätt att organisera samhället på.

– Det vi som forskar om sociala rörelser har lärt oss, är att vi inte ska stirra oss blinda på protesthändelser. Att avskaffa ett ekonomiskt system är en process. Konfrontationsögonblicken är uttryck för att det finns ett brett ifrågasättande och vilja till förändring inom befolkningen, men det kan ge en föreställning om att revolutionen sker i ett snabbt sammanbrott när det egentligen är en längre process med bred mobilisering.