Få är medvetnaom det, men den allra största delen av alla pengar som cirkulerar i världen idag är privata. Bara sedlar och mynt har getts ut av en stat; pengar på ett bankkonto är egentligen bankens skuldsedlar, som kommit att bli allmänt accepterade som betalningsmedel. Och det är den enda sorts betalningsmedel som kan användas i många sammanhang som numera blivit en självklar del av vardagen, som att handla över nätet.
Det kan tyckas som en abstrakt skillnad, men det får konsekvenser som inte är omedelbart uppenbara.
Det enda realistiska alternativet för att spara pengar är på ett bankkonto, vilket i sin tur betytt att bankerna sedan länge kunnat komma undan med att erbjuda spararna nära nollränta. Det betyder i sin tur att, för att undvika en kedjereaktion av panik och ekonomisk kollaps om en bank konkursar, är staten i praktiken tvungen att garantera insatta pengar – något som under förra finanskrisen ledde till kostsamma bankräddningar i många länder. Och det innebär att bankerna faktiskt kan skapa pengar genom att bevilja lån, något som minskar centralbankers utrymme att reglera ett lands ekonomi.
En näraliggande lösning på denna maktförskjutning är att helt enkelt skapa en digital motsvarighet till sedlar och mynt – e-kontanter.
I Sverige fick tidigare moderatledaren Anna Kinberg Batra i uppdrag att utreda möjligheten att skapa en e-krona, som skulle kunna bli en offentlig konkurrent till bankerna. Men när hon i mars i år presenterade sin utredning kom hon, utan större motivering, fram till att det ”inte fanns tillräckliga samhällsbehov” för detta. Större delen av medierapporteringen missade dock detta och koncentrerade sig istället på ett sidospår, att hon rekommenderade ett offentligt bank-id.
Flera andra länder har däremot gått vidare med digitala kontanter. Enligt finanstidningen Cointelegraphs sammanställning pågår mer eller mindre långtgående projekt att förverkliga detta i omkring 130 länder. Bland det halvdussin länder som avancerat längst finns två tunga ekonomier: Kina och Indien.
Kina började utreda en digital renminbi (yuan) redan 2014, och startade de första praktiska försöken 2020. Steg för steg har den introducerats i fler områden, och fanns vid slutet av förra året i 15 regioner och ytterligare ett antal städer, däribland Beijing, Shanghai och Zhenzhen. Enligt kinesiska centralbanken har nu 261 miljoner människor laddat ned den officiella appen, även om mängden omsatta pengar fortfarande är blygsam jämfört med landets totala ekonomi.
Visa har, i utbyte mot sponsorpengar, varit det enda elektroniska betalningsalternativet på OS, men fick vid Vinter-OS i Beijing 2022 dela positionen med e-renminbi.
Indien ligger ett par år efter i utvecklingen, men lanserade det första pilotprojektet med e-rupi i slutet av 2022. Hittills har 50 000 människor börjat använda systemet och 5000 företag anslutit sig, enligt Reserve Bank of India.
I Väst har idén avancerat långsammare. Kanadas Centralbank håller just nu en öppen konsultation för allmänhetens synpunkter. Europeiska Centralbanken (ECB) väntas presentera ett förslag för en e-euro under sommaren.
Organisationen Positive Money kritiserar dock ECB för att vara för försiktiga gentemot bankintressen och bara ta in synpunkter från finansbranschen. Positive Money påpekar också en uppenbar komplikation – alla elektroniska transaktioner är spårbara för myndigheterna. Faran är att införandet av digitala kontanter blir en ursäkt för att avskaffa mynt och sedlar och den möjlighet till anonymitet de ger.
