– Facket har satt en sådan sjuk minimilön för när man kommer ut från skolan och inte kan något, säger han.

Han menar också att unga har för höga förväntningar på restaurangjobben. 

– När jag utbildade mig var det arbetsgivarens marknad. Man hoppade runt, lärde sig, jobbade extra. Man hade tur om man fick ett jobb, man fick ta i för att visa att man var duktig. Men nu har det blivit arbetstagarens marknad. De flesta ungdomar drömmer om annat än att slita, säger han.

”Är inte lat”

Att många med restaurangerfarenhet ändå går arbetslösa menar han beror på att de är ”slöfockar som går hemma”. I ett inlägg på facebook tar han sedan delvis tillbaka den förklaringen. Men många har ändå reagerat över Johan Jureskogs slutsatser. En av dem är Sandra Juvéus. Hon har själv lämnat restaurangbranschen efter åtta år som bartender. 

– Det är inte för att jag är lat, utan för att arbetsvillkoren är orimliga. Det är en sak att det är kvälls- och helgjobb, så är det ju om du jobbar i bar. Men att jobba i tio timmar utan en enda rast, utan ett ordentligt schema, till låg lön, jag ville inte göra det längre, säger hon.

Sandra Juvés beskriver en bransch där hon har fått tjata om att få ut sin lön i tid, där chefer lagt beslag på dricksen, där det känns som att hon har glasskärvor i sina fotriktiga skor när arbetsdagen är slut, och där hon ibland inte ens fått ta paus för att äta.

– På mitt sista jobb fick jag veta att den nya normen var att vi inte fick äta under arbetstid. När jag ifrågasatte det var svaret ”känner du att du inte klarar det får du väl ta en powerbar eller något”.

Slitit och osäkert

Malin Ackholt, ordförande i Hotell- och restaurangfacket, menar även hon att arbetsmiljön är ett problem. Och en uppenbar orsak till varför krogarna har svårt att hitta personal.

– Det är ofta ganska slitigt, men inte minst har många osäkra anställningar, scheman som inte fungerar med vardagslivet, där du inte vet hur och när du ska jobba. Det är ett stort problem som arbetsgivarna inte har snappat upp, säger hon.

Under pandemin förlorade fler än 16 000 personer jobbet över en dag inom restaurangbranschen. Vissa av dessa är fortfarande arbetslösa, medan många andra har gått vidare till andra branscher. Malin Ackholt tror att de som valt en annan bana upptäckt fördelarna med det.

– Man har kanske fått större trygghet, och hittat branscher där det är bättre ordning och reda, ibland till bättre lön.

Just så är det för Sandra Juvéus. Under pandemin blev hon av med sitt jobb, men hittade ett nytt i en matbutik. Här är lönen högre – framförallt tack vare ob-tillägget – och arbetstiderna bättre. Inte minst har hon schemalagda raster.

– Att jobba här har fått mig att inse hur problematisk restaurangbranschen är. Även om det kan vara fantastiskt roligt att jobba i bar, är det för mycket som är dåligt. Det skulle aldrig gå att jobba så ett helt arbetsliv, säger hon.

Krävs förändring

Ska fler söka sig till restaurangbranschen, och stanna kvar där, tror hon att arbetsgivarna måste förstå att det krävs förändring. Det tror Malin Ackholt också. Ansvaret ligger där, och inte hos arbetslösa som är för bekväma.

– Tidigare har man kunnat ha en hög andel osäkra anställningar för det alltid har varit möjligt att ersätta folk som gått vidare med ny arbetskraft. Nu ser det inte ut så längre. Nu måste man kunna erbjuda långsiktighet och stabilitet. Är villkoren bara schyssta är det en fantastisk näring att jobba i.

Johan Jureskog verkar mena att i början av sin karriär får man räkna med slit, att det hör till, håller du med? 

– Man får rätta sig efter den tidsålder man lever i. Vi lever på 2020-talet, det är helt rimligt att vi ska ha en god arbetsmiljö. Det klart att det kan vara stressigt ibland, men att man ska börja jäkligt för att sedan få det bättre, den inställningen är förlegad.

I sitt facebook-inlägg skriver han att han önskar att ”det fanns större möjligheter att tydligare öka lönen i takt med mer erfarenhet och skicklighet”, vad tänker du om det? 

– Vi har lönerevision enligt kollektivavtalet varje år, där finns ett system där man premieras utifrån ansvar, kompetens och så vidare. Arbetsgivaren har alla möjligheter att under reglerade former jobba med individuell lönesättning och se till att lönerna höjs. Det är ett mycket märkligt inlägg från någon som själv är arbetsgivare.