De senaste åren har det dykt upp en mängd sidor på nätet som fungerar som plattformar för privatpersoner att hyra och hyra ut, diverse saker. På Zilok och SnapGoods hyr privatpersoner ut allt ifrån strykjärn till surfbrädor. På RelayRides hyr folk ut sina bilar och på Airbnb hittar man extrarum och lägenheter för korttidsuthyrning.
Denna så kallade peer-to-peer uthyrning utgör en central del i ett fenomen som kommit att kallas Sharing Economy. Peer-to-peer (”person-till-person”) är ett begrepp som främst används inom den digitala världen för att beskriva ett decentraliserat nätverk. Detta innebär att kontakt upprättas direkt mellan nätverkets deltagare, utan att passera en centralt placerad server, eller i fallet med uthyrning; ett företag.
– Det som kallas Sharing Economy handlar i grunden om användandet av teknologi för att minimera transaktionskostnaderna när man hyr ut saker, säger Tom Standage, Digital Editor på The Economist.
– Teoretiskt sett kunde man naturligtvis även för 10 år sedan annonsera i lokaltidningen om att man hyr ut sin gräsklippare, men i praktiken hade det nog fungerat dåligt, kanske till och med verkat lite märkligt.
– Idag tillåter istället den digitala tekniken de som äger dessa lite dyrare saker, vilka inte används särskilt ofta, att tjäna lite extra pengar. Samtidigt erbjuds folk som skulle vilja använda dessa saker att spara pengar, för att det är billigare att hyra till exempel en gräsklippare, än att köpa en. Så alla inblandade tjänar på det här.
Men att ge nycklarna till sin bil, eller till sin lägenhet, till en komplett främling man träffat på internet – tar man inte en stor risk då?
Rachel Botsman, författare till boken What’s Mine Is Yours uppmärksammar de strukturer som omger fenomenet Sharing Economy, eller som hon kallar det ”Collaborative Consumption”.
– Det handlar inte om att be folk i sandlådan att snällt dela med sig, utan snarare om ett etablerat system som låter folk dela på resurser, utan att gå miste om personlig frihet eller livsstil.
För visst finns det ett par avgörande skillnader mellan att annonsera i lokaltidningen att man hyr ut sin lägenhet över helgen, och att annonsera på till exempel Airbnb.
Viktigt att bygga förtroende
Om man bortser ifrån det självklara, som att annonsen i tidningen endast är synlig under en begränsad tid, och att peer-to-peer uthyrningssidor använder sig av kartor, får nog dessa plattformars betygssystem anses vara det viktigaste. Här kan nämligen både uthyrare och hyrestagare betygsätta, och ge varandra omdömen efter avslutad affär. Det betyder att användare också kan läsa tidigare omdömen och granska varandra, innan man väljer att hyra eller hyra ut.
”Måna om bra omdömen”
Aino El Solh hyr sedan 2011 ut lägenheter via Airbnb i Berlin. Hon är konstnär och ursprungligen från Finland.
– Betygssystemet är jättebra, och viktigt. Det bygger förtroende, säger hon.
– De som kommer är medvetna om att man senare kommer att betygsätta varandra, och alla är måna om att få bra omdömen. Jag har alltid haft trevliga människor här, och jag tror ratingsystemet hjälper i det avseendet.
Betygssystemet är också ett sätt att profilera sig som uthyrare eller säljare. En uthyrare med bra betyg och många bra omdömen får många fler förfrågningar om uthyrning, och kan därmed höja sina priser. På samma sätt ger dålig rating att man får färre kunder eller att man måste ta mindre betalt. Samtidigt kan hyrestagare med dåliga omdömen bli nekade att hyra, och vissa sidor stänger helt av användare med för dåliga omdömen.
De flesta peer-to-peer uthyrningssidor förlitar sig helt till betygssystemet för att få deltagarna att hålla sig inom ramarna och mycket få gör bakgrundskoll på sina användare. Men betygssystemet syftar främst till att bygga förtroende mellan parterna. Ofta kombineras de dessutom med andra sociala medier, till exempel Facebook.
– Det var Ebay som först löste problemet med fångarnas dilemma. Därmed skapade de en marknad som tidigare inte existerade, just genom att införa en feedback-mekanism, säger Howard Rheingold, föreläsare och författare till boken Smart Mobs.
”Fångarnas dilemma” är ett känt exempel inom spelteori, och anses ha tillkommit under Kalla kriget, där hot om atomkrig var närvarande. Kortfattat går det ut på att två deltagare har chansen att genomföra ett samarbete eller affärstransaktion, vilket de båda skulle tjäna på. För att detta skall fungera krävs dock att de litar på varandra, och att ingen sviker den andra. Om en part sviker den andra, förlorar den som höll sin del av avtalet. Resultatet av en rationellt utförd riskbedömning säger alltså att transaktionen inte blir av alls.
– Vi har tidigare i historien sett hur nya former av samarbeten möjliggjorts av ny teknologi, som sedan skapat nya former av välstånd. Vi kan nu vara på väg emot ytterligare en ny typ av ekonomisk organisation, väldigt olik tidigare sådana, menade Rheingold under en TED-föreläsning redan 2005 – en analys som också Botsman gör.
Ändrade konsumtionsmönster
Men Sharing Economy handlar också om ändrade konsumtionsmönster, åtminstone i förlängningen. Botsman förutspår entusiastiskt en värdeförskjutning mellan ägande och brukande.
– Tillgång är bättre än ägande. I framtiden kommer tillgänglighet vara det riktiga privilegiet, medan ägande kommer vara en börda.
Hon menar att tjänster som Spotify och till exempel car-sharing, och naturligtvis peer-to-peer uthyrning, håller på att förändra sättet vi ser på tillgångar. För kanske är ägandet hopplöst föråldrat, en kvarleva från moderniteten, medan brukandet är det nya, fräscha, postmoderna? Samtidigt är äganderätten en central del i det liberala tänkandet, och därmed djupt rotat i vårt kulturella arv. Men visst stämmer det att det är musiken, inte skivan, som vi vill åt. Eller hålet i väggen, inte borrmaskinen.
Ett effektivare nyttjande av befintliga resurser och materiella tillgångar skulle dessutom kunna ge stora miljövinster. Det verkar onekligen logiskt att om vi som samhälle producerar färre saker, vilka distribueras och används mer effektivt, skulle det ge mindre belastning på miljön.
Airbnb är den största plattformen för peer-to-peer uthyrning i världen. Företaget grundades 2008 i San Francisco och finns idag i 192 länder, och erbjuder boende i över 30 000 städer. Varje dag förmedlas 40 000 rum eller lägenheter via Airbnb. Företaget självt tar en avgift på 9–15 procent på varje bokning och omsatte 2012 omkring 150 miljoner dollar (ca en miljard kronor), enligt Forbes.
Aino förfogar sammanlagt över tre lägenheter i stadsdelen Neukölln. Samtliga hyr hon ut via Airbnb.
– Det finns en viss skillnad i att hyra ut ett rum i lägenheten där man själv bor, och som jag att hyra ut separata lägenheter. Jag tror också att det finns en social dimension som attraherar de som hyr ut rum i lägenheter där de själva bor. Folk hyr ut för att de vill tjäna lite extra pengar och dessutom tycker det är kul med nya människor.
Storföretag bevakar utvecklingen
Det är långt ifrån ovanligt att uthyrare på Airbnb förfogar över ett flertal lägenheter. Tvärtom är detta en utveckling som man kan se på de flesta peer-to-peer plattformar, nämligen den att handlare, många relativt små, kommer till att etablera sig permanent på dessa sidor. Det tydligaste exemplet är kanske Ebay, en av de första, och idag största, peer-to-peer-handelsplatserna på nätet. Idag involverar hälften av alla transaktioner på tyska Ebay professionella handlare. Hur många ”professionella” uthyrare som finns på Airbnb vet ingen. Men stora multinationella företag har också fått upp ögonen för denna marknad. General Motors har till exempel investerat stora summor i Relay Rides under 2011, och Avis har indirekt köpt in sig i Wheelz, en konkurrent till Relay Rides.
Ny lagstiftning som följd
Även lagstiftare har haft anledning att uppmärksamma fenomenet Sharing Economy, och den affärsmodell som följer på det. I Berlin infördes under 2013 ett förbjud emot korttidsuthyrning, och så kallad ”icke-ändamålsenlig uthyrning”, av lägenheter – något som i mycket stor utsträckning sker över Airbnb. Resonemanget är att korttidsuthyrning till turister gör att färre lägenheter blir tillgängliga på den reguljära hyresmarknaden, vilket pressar upp hyrorna och bidrar till rådande bostadsbrist.
Den nya lagstiftningen öppnar dock för flera typer av undantag och fram till 2016 gäller övergångsregler. Fortfarande finns det gott om lägenheter att hyra i Berlin via Airbnb. Samma situation har också uppstått i andra delar av världen, till exempel New York.
– Det är en tydlig trend att hyrorna stiger här i Berlin, men man kan inte säga att det bara har att göra med det ena eller det andra. Det är en kombination av olika saker, menar Aino.
Men betygssystem, deposition och eventuell bakgrundskoll till trots, ibland går det fel i alla fall. En kvinna i San Francisco hyrde år 2011 ut sin lägenhet via Airbnb. När hon återvände fann hon att gästerna hade totalförstört lägenheten. Efter att ursprungligt ha tvekat i frågan beslutade Airbnb att införa en generell försäkringspremie som idag täcker belopp upp emot en miljon dollar (ca 6,7 miljoner kronor). Även andra peer-to-peer uthyrningssidor har idag ett försäkringsskydd.
– Jag har aldrig haft problem med någon gäst, säger Aino.
Hon understryker samtidigt hur viktigt det är för henne att det är bra stämning med de andra grannarna, och vaktmästaren, i huset där hon hyr ut.
– Det är viktigt för mig att ingen irriterar sig på det jag gör. Att jag hyr ut är också någonting som jag är helt öppen med, tillägger hon.
– Det bästa med det jag gör är friheten och också den ekonomiska tryggheten. Som konstnär är det annars svårt att överleva, man behöver alltid ett extrajobb, därför passar det här perfekt.
