Utan invandring skulle Sverige ha krympt. Men trots en flyktingvåg från Kosovo var netto­invandringen ganska ­beskedlig i slutet av 90- och början av 2000-talet.

I det läget kan det tyckas optimistiskt att, som SCB i sin prognos, förutspå att befolkningen skulle öka med nästan 400 000 på två decennier.

Men det visade sig istället vara djupt pessimistiskt.

För barnafödandet kom igång, och sedan dess har vi haft ett födelseöverskott på 15 000 per år, eller totalt 300 000 fram till slutet av 2018.

Samtidigt har invandringen ökat. Krigen i Afghanistan, Irak, Somalia och Syrien drev tiotals miljoner på flykt. En del av dem sökte skydd i Sverige, inte minst på senare år. Samtidigt har många flyttat hit från Tyskland, Polen och andra EU-länder. Och sedan 1999 har nettoinvandringen snittat 56 000 per år, totalt mer än 1 miljon.

Så Sveriges befolkning ökade inte med 400 000, utan med nästan 1,4 miljoner. Och med mer än 1 miljon fler än beräknat är det kanske inte så underligt att bostadsbyggandet har haft svårt att hänga med i svängarna.

Ökat byggbehov

Men det är bara en del av svaret. För Sverige har lyckats möta befolkningstillväxt och folkomflyttningar förr. Även på 1950- och 1960-talet växte invånarantalet snabbt, särskilt i storstäderna. Och då ökade bostadsbyggandet i motsvarande takt – rentav snabbare. Målet var att bygga bort bostadsbristen, vilket också lyckades, med miljonprogrammet som slutkläm. Mellan 1967 och 1972 byggdes det mer än 100 000 bostäder per år.

De senaste decennierna, sedan den statliga bostadsfinansieringen avskaffades i början av 1990-talet, har dock bostadsbyggandet gått i stå.

I mitten av 00-talet bedömde Boverket det ”kvantitativa byggbehovet av nya bostäder” till 30 600 per år, vilket summerades till totalt 490 000 mellan 2003 och 2018.

Ungefär så många – 488 000 – har också blivit verklighet.

Men Boverket har undan för undan höjt ribban i takt med att SCB har levererat nya befolkningsprognoser och uppdaterad statistik över nybyggnationen.

Redan 2010 talade man om ett behov på 40 000 nya bostäder per år, och 2015 om drygt 70 000. Snart kröp siffran upp mot 100 000 nya bostäder om året. ”Det handlar således om byggvolymer som inte varit aktuella i Sverige sedan miljonprogrammets dagar”, noterade myndighetens analytiker.

Lever inte upp till behoven

Den verkliga byggtakten har inte följt Boverkets behovsanalyser utan konjunkturerna. Nybyggnationen ökade till 32 000 år 2008, men föll efter finanskrisen till omkring 20 000 per år. Sedan pekade kurvorna uppåt igen, och 2018 färdigställdes nästan 55 000 nya bostäder – den högsta siffran sedan 1992. Ändå är utfallet inte ens i närheten av behovet.

– Avståndet mellan vad som borde byggas och vad som faktiskt byggs är stort, säger Bengt J Eriksson, bostadsmarknadsanalytiker på Boverket.

Nu faller bostadsbyggandet dessutom brant. 2018 påbörjades 20 procent färre bostäder än 2017. Och det ser inte bättre ut framöver.

Byggandet har åkt berg- och dalbana. Och dalarna har varit för djupa och topparna för låga för att det ska jämna ut sig på en tillräckligt hög nivå. Över tid har det helt enkelt byggts för lite. Vilket har skapat ett underskott, ett uppdämt behov.

– För varje år har kurvorna glidit isär allt mer, och underskottet ökat, säger Bengt J. Eriksson.

Om bostadsbristen ska försvinna räcker det alltså inte att bygga i takt med befolkningstillväxten. Även hålet från tidigare år måste fyllas igen.

Saknas 400 000 bostäder

Hur stort är då hålet, det vill säga underskottet av bostäder?

Dagens ETC har uppskattat underskottet genom att utgå från Boverkets byggbehovsprognos 2007, som tog sin utgångspunkt i år 2003, men räknat med den verkliga befolkningsutvecklingen. Mellan 2003 och 2018 ökade Sveriges befolkning med drygt 1,3 miljoner. Om vi, som Boverket gjorde då, räknar med "ett byggbehov på 70 procent i förhållande till folkökningen", och antar att det för varje ny individ behövs 0,7 bostäder, så får vi en ungefärlig siffra på det samhälleliga byggbehovet: drygt 900 000 nya bostäder på 16 år.

Men det färdigställdes bara 488 000 bostäder – 415 000 mindre än vad som behövdes. Så kan alltså bristen beskrivas i siffror: det saknas mer än 400 000 ­bostäder.

Även med en lägre kvot (0,6 bostäder per individ) rör det sig om ett underskott på nästan 300 000 bostäder. Och behovet är förstås inte jämt fördelat över Sverige, utan störst i storstäderna. Dagens ETC:s beräkningar visar att två tredjedelar av det uppdämda behovet finns i de tre storstadsregionerna. Värst är det i Storstockholm, där mellan 125 000 och 170 000 bostäder saknas efter åratal av stor inflyttning och skralt byggande.

Marknadsstyrt byggande

Till skillnad från under miljonprogrammets dagar finansieras och styrs inte längre bostadsbyggandet av staten, utan privat. Det är konsumenternas efterfrågan som styr, inte behoven, och ”finns inte efterfrågan till rådande marknadspriser kommer bostadsbyggandet inte till stånd”, som Boverket uttrycker det.

Marknadspriserna på bostadsrätter, hyresrätter och villor har skenat på senare år. Det gör att många inte har råd med nybyggda bostäder. Vilket betyder att det inte heller byggs för dessa grupper i någon större utsträckning. Allmännyttan bygger också mycket mindre än under tidigare decennier, och hyrorna är ofta höga även där.

Dyra nyproducerade bostäder kommer alltså inte lösa bostadsbristen. Och antagligen får marknaden svårt att bygga ikapp behovet utan politiska ingrepp.