BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I artikeln skriver han om sambanden mellan jakten på ekonomisk tillväxt och den ökande polariseringen mellan de som tror på nationalism och de som tror på vad han kallar för globalism – en värld med ökad frihandel och globalisering.
Alf Hornborg beskriver två av grundpelarna i dagens samhälle – pengarna och de fossila bränslena – som bubblor på väg att brista.
Efter att ha konstaterat att den ökade nationalismen är en reaktion på globalisering landar Hornborg i slutsatsen att den ohållbara världshandeln är konstruerad av människor och att människor därför borde kunna ändra spelreglerna för hur den ser ut.
Ökad polarisering
Han märker ett ökande intresse för sina tankegångar och sin teori.
– Jag tror att det är många som känner en olust och villrådighet inför den ökade polariseringen som syns runtom i världen. Vi har sett den tydligt i USA, i Holland och i Frankrike till exempel, och det är många som vill förstå vad som händer i stället för att bara demonisera motståndarna.
Alf Hornborg konstaterar att en oroande värdeförflyttning ägt rum.
– Som presidentvalet i Frankrike visade kunde inte nyliberalismen ha önskat sig en bättre utmanare än högerpopulismen. Nu röstar till och med vänstern för business as usual, säger han.
Ohållbart system
Alf Hornborg har utforskat frågan om det ohållbara i det globala ekonomiska systemet i många år nu. Han är skeptisk till det moderna förhållningssättet till teknik, där teknisk utveckling ofta utmålas som vägen till en mer hållbar värld. Han menar att allt fler ser att det moderna samhället måste förändras, men att det krävs någon typ av djupgående kris innan den förändringen kommer att ske. Han konstaterar också att den europeiska levnadsstandarden är ett globalt privilegium, och att det saknas historiska exempel på att människor har valt att avstå från sina privilegier.
– Så länge vi kunde upprätthålla bilden av att exempelvis afrikaner så småningom skulle få det lika bra som vi i västvärlden kunde vi bejaka utvecklingen. Men nu har vi sett att det aldrig kommer att ske, därför att planetens gränser sätter stopp. Då finns det två sätt att reagera: ett sätt är att förstärka gränserna och skydda det egna landet från vad som uppfattas som ett hot från omvärlden. Det andra sättet är att ifrågasätta världshandeln och hela den koloniala världsbild som den förmedlar.
Vilken typ av kris är det du menar krävs för att samhället ska kunna förändras?
– Jag tror att det kommer att handla om en global finanskris. Nu lever vi i ett korthus. Det är missvisande att tro att det går att sopa finanskrisen från 2008 under mattan och sedan köra på som vanligt. Men vi är ännu så länge alldeles för bekväma i Europa för att tycka att det finns anledning att ändra på systemet. Det måste bli värre, innan vi är beredda att göra det. Förr eller senare måste det ske. Men när? Det kan handla om månader -eller decennier.
Du målar upp en dyster världsbild, vad tänker du att till exempel arbetsgivare och fackföreningsrörelsen i västvärlden kan göra för att påverka utvecklingen?
– Jag tycker att politiker alltid borde ha människornas försörjningstrygghet som främsta prioritet. Det kan handla om att förbättra självförsörjningsgraden i Sverige, i dag skulle vi ha väldigt svårt att klara en global kris eftersom så få vet hur man odlar mat utan modern teknik och fossila bränslen. Det handlar om stora strukturella förändringar i samhället, men alla som säger sig förespråka resiliens (förmågan hos ett system att hantera förändringar, red. anm.) borde verka för sådana förändringar.
Alf Hornborg menar att dagens globala handel bygger på en exploatering där Väst ”osynligt” tillskansar sig billiga resurser från resten av världen.
– Vi har blivit matade med den nyliberala illusionen att det vore synd om till exempel lantbrukarna i Latinamerika om vi slutade köpa deras kaffe. Det argumentet köper jag inte! Det är snarare så att deras åkermark skulle användas bättre om den säkrade den lokala matförsörjningen. Föreställningen att vi exploaterar andras resurser för deras egen skull är inte sann, säger han.
Än lever hoppet
Den utveckling Alf Hornborg på sikt ser som nödvändig för att minska den ekonomiska ojämlikheten, undvika en global klimatkatastrof och minska människors sårbarhet handlar om att se bortom konventionella pengar och bygga upp en alternativ ekonomi – en verklighet som verkar svår att uppnå. Men trots att målet känns avlägset i dag så lyckas han hålla hoppet om en annan värld vid liv, säger han.
– Jag ser ett hopp i att människan har en grundläggande kreativitet och nog hittar lösningar när krisen väl kommer. Dessutom tar jag emot nya studentkullar i humanekologi varje år, som förstår att det här inte kan fortsätta i längden. Det är hoppingivande. Om jag inte kände hopp skulle jag inte skriva den här typen av artiklar. Att ge upp hoppet vore att bädda för en undergång utan utvägar.
