Hör inget, se inget, utvecklas inget

”Jenny”, svarade jag.

Diskussionen var inne på tredje dagen vecka fyra. Mitt tålamod testades av en arbetskamrat som varken ville höra mig eller se mig men ändå prata med mig.

”Hur skulle du beskriva en specifik mörkhyad person i en samling av mörkhyade personer?”, frågade jag. Hon förstod vad jag ville komma till och gav inte frågan något svar. Men tre minuter senare var diskussionen igång igen.

”Jag förstår inte vad jag ska säga om inte ordet neger får användas att beskriva någon.”

Mitt tålamod och lugn prövades rejält. Mitt tålamod är ett av många mörkhyade personers tålamod som i dag testas oftare och oftare världen över. Lättkränkt. Aldrig. Som mörk måste du ha ett minst dubbelt så stort tålamod som genomsnittet av vita för att orka hålla humöret uppe lika bra, liksom utförandet av ditt arbete måste vara dubbelt så bra för att komma lika långt. Överallt är den mörka huden under attack och den kan vara avgörande på alla nivåer i samhällslivet. Även livet självt påverkas av det. Fler psykoser, depressioner och lägre livslängd skiljer åt den mörka huden från den vita.

Tar en klunk av mitt te. Vi sitter samlade runt fika­bordet.

”Det är ett ord som inte hade en negativ betydelse från början, så varför ska det ändras nu?”

Diskussionen fortsätter och en historielektion är inte på sin plats.

”Ordet fitta kan betyda våt ängsmark. Inget fel på det. Så från och med nu kallar jag dig fitta eftersom det inte har någon negativ betydelse från början.”

Mitt tålamod var slut. Men hon hörde mig inte. Berodde främst på att mina ord stannade som en tanke. Samma babbel fortsatte strömma från hennes mun utan att vilja lyssna. Utan att vilja se. Utan att vilja ändras. När hon mumlade att hon visst borde få säga ”svarting” så reste jag mig upp och lämnade fikat. Det var det eller en rak höger. Eller kanske en vänster.

Att lämna ett fikarum går bra. Men hur lämnar man en värld som svämmar över av liknande eller värre sinne, synsätt och handling? Trump. Bolsonaro. Sverigedemokraterna. Listan kan göras lång.

Snälla värld. Snälla Sverige. Snälla arbetskamrat. Låt inte knytnävarna bli den enda möjliga åtgärd att ta till när vi inte kan resa oss upp och gå. Välj istället att höra oss, se oss och utvecklas ­tillsammans!