Högerlinje maskerad som oberoende sanning

Det finns olika linjer inom ekonomisk teori, och de verkar inte i ett vakuum. Alla ekonomiska teorier och modeller har, hur tilltalande de än kan verka, naturligtvis också nackdelar.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

De nackdelarna kan du vara beredd att ta, för att du tycker att fördelarna överväger.

Vilken väg du än väljer, är den inte objektiv.

När Finanspolitiska rådet nu kommit med sin ”oberoende” granskning av regeringens finanspolitik, blir den efterföljande diskussionen därför märklig.

När Finanspolitiska rådets ordförande Harry Flam på måndagskvällen medverkade i Aktuellt ville han inte debattera innehållet med finansminister Magdalena Andersson, med hänvisning till att rådets granskning inte är ett debattinlägg utan just ”oberoende”.

När Harry Flam under sändningen får frågan om vilka belägg han har för att lägre ingångslöner skulle leda till fler jobb, blir hans svar en hänvisning till att det ”inte prövats”. Regeringen har däremot provat att satsa på till exempel utbildning och det har inte gett tillräcklig effekt. Alltså bör de, enligt den ”oberoende” granskaren slå in på en annan väg, en väg som ingen som analyserar ekonomi från vänster skulle kalla objektiv. Det är snarare en klassisk högerlinje.

Har krävt lägre löner

En granskning som Dagens ETC tidigare publicerat visar att den förre ordföranden för Finanspolitiska rådet, Lars Calmfors, i sin ”oberoende” roll – också – konsekvent förespråkat sänkta ingångslöner. I 25 års tid, oavsett arbetslöshetsnivåer eller konjunkturläge, med i snitt ett utspel per år, har Lars Calmfors gång på gång krävt lägre löner, visar granskningen.

Vissa ekonomer upprepar samma sak oavsett hur världen ser ut. Och det kanske inte är så konstigt – de har gjort ett val, de utgår från hur de vill att samhället ska vara organiserat.

De sydeuropeiska länderna har låga ingångslöner, men de har inte lägre arbetslöshet än Sverige. Tyskland må vara ett exempel som Finanspolitiska rådet kan hänvisa till, men högst troligt är det landets starka exportindustri som spelar roll för den ekonomiska utvecklingen, snarare än just ingångslönerna.

Finanspolitiska rådet tycker även – fast de inte kallar det för att tycka – bland annat att överskottet borde vara större i statens finanser och att bostadsmarknaden skulle fungera bättre med marknadshyror.

En annan värld

En annan värld är möjlig, en annan än den nyliberala, hävdar sociala rörelser världen runt. En dag ska vi se en annan ekonomisk politik, där ingen svälter och där social hänsyn är en självklar vägvisare i den ekonomiska politiken.

Den dagen får ett annat Finanspolitiskt råd gärna leverera motsvarande granskning, men från vänster. Men vi kan strunta i att kalla den objektiv.