Har löntagarna tagit över kapitalisternas risker?

Jag har alltid tyckt att det där riskargumentet är väldigt falskt. Det berättar om en sagovärld där den unga företagsledaren med två tomma händer och en järnvilja jobbar ihop lite pengar (eller tar lån av någon) och sedan riskerar det där kapitalet, leder och fördelar arbetet utan annat tack än en liten vinst att bygga vidare med.

Det är klart det finns enstaka sådana exempel, liksom man kan påstå att alla människor i USA har chansen att bli rika, för att några få blivit det. Men verkligheten ropar samtidigt ett annat budskap.

Kapitalet är riskfritt. De som har kapital riskerar väldigt sällan annat än marginella summor och de flesta kapitalister har dessutom fått sitt kapital via arv.

Jag vet inte hur man ska definiera den risk Stefan Persson på H&M tagit, eller vilken risk det var för Spotifys grundare att gå från ung och välfärdstrygg till medelålders och rik.

Däremot vet jag att den som jobbar som springvikarie inom Handels riskerar sin hälsa, vi vet att de som bor i fattiga områden i Sverige lever tio år kortare än riktigt rika, och vi ser att sjukdomar från arbete är extremt ojämnt fördelat, och ... Du riskerar inte något kapital – eftersom du inte har något – som jobbare. Men du riskerar mycket annat.

Att den här ”riskteorin” är omhuldad av kapitalägare är ju inte så konstigt, men att den är accepterad av många vanliga löntagare är desto märkligare. Litegrann kan det bero på att man blandar ihop risk med påhittighet och uppfinningsrikedom. Det är klart det finns skillnad mellan oss, en del är väldigt snabba på att fundera ut lösningar på problem, snabba på att ta initiativ och kanske övertyga andra om att de har rätt idé.

Andra tycker att just det där är kanske inte det viktiga med livet.

Men en påhittig människa som vågar prova en massa nytt (till exempel företagande) tar ju inte mer risk än andra. Tvärtom har ju hen fått mer kraft och resurser för att klara just det.

Jag tycker därför det är larvigt att motivera vinst med risk. Har du resurser att ta över en bostad eller ett företag så är det liten risk du tar jämfört med om du inte har något alls och riskerar arbetslöshet. Vinst kan motiveras på annat sätt. Som ett sätt att omfördela till nya investeringar. Eller som ett sätt att spara inför sämre tider. Men det verkliga motivet bakom vinst är ju framförallt ägarens egenintresse. 

Risken tycker jag därmed inte alls ökar med utvecklingen, vilket däremot avkastningen och vinsten har gjort. Framförallt vinst på vinst, alltså kapital. En bank idag siktar på 15 procent i vinst när man rimligen inte behöver mer än inflationsskydd (då man inget producerar, man bara flyttar pengar).

Så din fråga svarar bra på sig själv. Skillnaden mellan de som har (kapitalet) har blivit större mot alla som inget har (löntagare, som idag framförallt är låntagare).

Så visst kan man säga att risken ökat ”därnere”. Men inte för att den någonsin varit så stor ”däruppe”.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.