BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Varje människa i Sverige har i snitt 493 000 kronor som del i den offentliga sektorns förmögenhet.
En halv miljon är inte jättelite pengar. Det betyder att vi tillsammans äger 5 000 miljarder kronor bara genom den gemensamma sektorn – kommuner, staten, landstingen.
Men slår vi ut hela nationens förmögenhet blir summan över 2,2 miljoner per svensk. Det är lite mer pengar. Nämligen 22 000 miljarder kronor. Ja, Sverige är ett mycket rikt land.
Svensken i snitt har studielån och banklån på 390 000 kronor.
Svensken i snitt har därmed en nettoförmögenhet per person på ungefär 1 750 000 kronor. (Källa till dessa siffror är SNS Konjunkturråd 2018 i en rapport av professor Daniel Waldenström.)
Alltså pengar i kassan.
Hur kan ett sånt folk inte ha råd med de investeringar vi måste göra?
Det är inte pengar vi saknar
Ja, du vet nog haken. Förmögenheten i Sverige är väldigt ojämlikt fördelad. En tiondel av befolkningen har 60 procent av alla dessa förmögenheter, faktum är att en enda familj, Wallenberg, har en förmögenhet på 1 950 miljarder kronor (enligt Katalys senaste rapport) och det är klart att deras möjligheter är lite annorlunda än en ensamstående frånskild pappa som bor i en tvårummare i Flen.
Men det går inte att diskutera klimatlösningarna positivt om man samtidigt tror att ”vi”, det vill säga nationen Sverige, inte har råd.
Det är inte pengar vi saknar.
Det är beslut om hur de används.
Eftersom de flesta åtgärder vi kan göra för att ställa om ekonomi och produktion till en utan utsläpp är gratis, det vill säga de betalar tillbaka alla nödvändiga investeringar inom bara några år, så är argumentet att vi inte har råd bara förbryllande och vilseledande.
Hur kan man inte ha råd att göra något som betalar sig självt?
Miljardvinster
När jag för några år sen – tillsammans med Sten Ljunggren – granskade företagens vinster i Sverige (det var i vår Ekonomihandbok) så såg vi att företagen på bara nio år hade vinster på 5 780 miljarder kronor. Alltså i Sverige!
Av dessa användes 2 504 miljarder till investeringar, resten delades ut till ägarna eller användes till finansplaceringar. Totalt gick 3 276 miljarder kronor till annat än det vinst påstås vara till för: Investeringar.
Man kan ha olika åsikter om vinster och företagens drivkrafter men ingen kan säga att vi inte ”har råd” med de nödvändiga investeringarna om 3 276 miljarder kronor används till annat.
I samma bok – och i återkommande genomgångar av statens budget – har vi också kunnat berätta om den offentliga sektorns finansiella nettoöverskott – ja, jag tjatar lite nu – som våren 2018 var på 1 224 miljarder kronor. Det är pengar som kommuner, socialförsäkringar och stat har i form av aktier, fonder och rena pengar. Det mesta av detta överskott ligger i våra offentliga pensionsfonder som varje år investerar ungefär 125 miljarder kronor av dina (och alla andra löntagares) pensionsavgifter. Dessa pengar används för att framför allt köpa aktier och obligationer.
Tänk om de pengarna gick till något nyttigare.
Så nu vet vi var pengarna till att lösa problemet finns. Hos hushållen.
Hos företagen.
Hos vår offentliga sektor.
Att varje år investera till exempel 100 miljarder i klimat-omställning är fullt möjligt för ett land med dessa rikedomar.
Men hur är det globalt?
Om de rika lägger 7 procent så
När EU 2010 räknade på de nödvändiga totala investeringarna för att rädda klimatet handlade det om cirka 1 000 miljarder kronor per år.
Med tanke på att åren gått sen EU:s utredning och väldigt lite har hänt så har kostnaderna stigit för att bryta utvecklingen.
Låt oss för enkelhetens skull utgå ifrån att världens totala kostnader nu uppgår till 2 000 miljarder kronor per år. Hur mycket pengar är egentligen det?
Världens 8 rikaste personer (alla män) ägde enligt Oxfam 2017 lika mycket som halva mänskligheten. Namnen är välkända, Bill Gates, Warren Buffett, Mark Zuckerberg, Jeff Bezos med flera. De äger i snitt 3 400 miljarder kronor vardera.
Dessa rika skulle alltså bara behöva använda drygt 7 procent av sin samlade privata förmögenhet för att sköta hela världens nödvändiga klimatinvesteringar under ett år!
Ja det är absurt.
Eller låt oss jämföra med andra utgifter vi människor har. Världens militärkostnader är cirka 8 500 miljarder kronor. Per år! Genom att bara skära ner rustningarna och byta denna offentliga kostnad (för militär är ju offentliga investeringar) skulle klimatinvesteringarna kunna finansieras!
Låg global klimatskatt
Ett annat sätt att se på kostnaderna för jordens räddning är att jämföra med BNP.
Världens BNP är cirka 450 000 miljarder kronor. För att få ihop 2 000 miljarder kronor krävs en global klimatskatt på... hoppsan... bara 0,5 procent.
Hur man än räknar, vilka siffror man än väljer att undersöka så är den enkla sanningen att det inte saknas pengar att göra det vi måste göra.
Det räcker faktiskt med att en enda av dessa tre krafter agerar för att frågan ska vara löst.
Eller de åtta rikaste personerna på jorden.
Enklast vore om staterna direkt investerade i en ekonomi utan olja, kol och gas, med ren matproduktion och samtidigt mera utsläpps-bindande skog. Men våra stater styrs av regeringar som drivs av en annan politik. Fortfarande stöttar världens stater användandet av mer fossilenergi med 5 000 miljarder per år, medan förnybar energi stöds med 500 miljarder. Bara genom att sluta stödja subventioner till fossilenergi skulle alltså staterna kunna finansiera hela omställningen.
Bara medborgarna kan agera
Men väldigt lite händer.
Företagens vilja att stoppa klimathotet står i direkt proportion till vinsten jobben skapar på kort sikt. De flesta företag lever idag på fossilenergi och kommer inte att byta förrän alla andra byter och kanske inte ens då för i så fall skulle de redan bytt nu när ren energi är billigare än smutsig. Bara om energin regleras, det vill säga om staterna förbjuder förstörelse, kan alla företagen börja agera.
Nu återstår därför den enda kraft som verkligen kan skapa en förändring.
Du.
Och jag.
Och alla andra som blir ett vi.
Det är bara medborgarna som kan agera och tvinga fram förändring, det här vet vi sen många år. När tillräckligt många sätter upp solceller får vi en energirevolution. När tillräckligt många stämmer förstörare, eller bojkottar försäkringsbolag som stöder dem, så händer något. När tillräckligt många sätter sig ner på motorvägarna för att stoppa de där dieselbilarnas framfart så händer något. När tillräckligt många vägrar köpa nya smutsiga bilar så kommer de rena produceras. När tillräckligt många protesterar mot att kommuner låter byggherrarna skapa nya betonghus, så kommer de senare tvingas välja trä istället.
Det handlar inte om pengar.
Det har aldrig handlat om pengar.
Det handlar bara om politik och rörelser och miljoner människor som måste göra det självklara för att allt det andra ska ändras.
