En tjock dimma har sänkt sig över Camp Solbacken, Sveriges största barackläger, beläget längst E4:an som förbinder centrum och Northvolts batterifabrik. Här bor 1 200 personer som jobbar för batterifabrikens underleverantörer i temporära arbetarbostäder.

– Det är inte en tragedi, det är det inte, säger Wojtek, som egentligen heter något annat, när Dagens ETC frågar hur han trivs. 

Det går inte att tala så fritt som han gör under eget namn. 

”Jag blir väldigt deprimerad”

Wojtek är inte här för att han vill. I fyra år har han bott i Sverige, framför allt i Göteborg men också en kort period i Åmål. Han trivdes, men när hans arbetsgivare, en underleverantör till Northvolt som bygger en del av fabriken, fick slut på uppdrag på västkusten förpassades Wojtek till Skellefteå för att lära upp några nyanställda kollegor. Det som skulle bli ett kort besök över sommaren har dragit ut på tiden. 

– Northvolt är en trevlig arbetsplats men det är för mycket fokus på arbetsplatssäkerhet, tycker Wojtek. 

– Inget blir gjort.

Va? Jag trodde att problemet med Northvolt var att man ville bygga så snabbt och stort att det gick ut över arbetsmiljön? 

– Så här... vi polacker som jobbar här brukar kalla Northvolt för en stor pengatvättsoperation. Stålarna forsar men det är noll organisering. Jag har aldrig varit på ett så rörigt projekt förut. Cheferna vet inte vad de gör, de brukar be mig att ta byggbeslut åt dem. Så ska det väl ändå inte vara!

På grund av röran finns det en risk att hans kontrakt blir förlängt. Nu fruktar han för framtiden, det analkande mörkret, minusgraderna.

– Jag blir väldigt deprimerad här, säger han med ett polskt leende. 

– Jag funderar på att skita i allt och åka hem till Polen. Det vore lite synd för jag fick precis mitt personnummer...

Livet på 13 kvadratmeter

Wojtek visar oss sin temporära arbetarbostad: 13 kvadratmeter som rymmer säng, skrivbord, badrum och ett litet pentry. Det är helt okej, men han saknar ugnen han hade i en liknande men större barack i Göteborg. Där var förresten allt bättre, det fanns mer att göra och livet kostade mindre. 

Egentligen vill hans arbetsgivare, en underleverantör till Northvolt, att Wojtek delar rum med en kompis, i ett annat arbetsläger som tillåter det. Det skulle vara billigare så. Nu får arbetsgivaren betala för hans modul, exakt hur mycket vet inte Wojtek, men han tror det rör sig om 6 000 kronor. Wojtek har stått på sig. Han jobbar tolvtimmarspass på fabriken och vill kunna vara i fred i alla fall ett litet tag per dag. 

Däremot är han kritisk till att Camp Solbacken förbjuder andra än hyresgäster att komma in på området. 

– Min kompis tjej kom hit för att hälsa på och de slängde ut henne. Vi får inte ens ha en kompis över. 

Mycket mer hinner han inte säga innan även Dagens ETC blir bortkörda från området av representanter för Away Group, företaget som sköter baracklägret. Hur mycket det kostar att bo i en av de temporära bostäderna kan de inte svara på. Inte heller varför det inte är tillåtet att ha gäster.

– Det är ovanför vår nivå, säger en av representanterna.

Bostadsbristen är akut

Skellefteå är en av Sveriges snabbast växande kommuner. De två senaste åren ökade befolkningen med 1 009 respektive 2 140 personer, de flesta av dem arbetskraftsinvandrare. Ytterligare 2 00 personer tros ha kommit fram till september i år. Fastän det för några år sedan fanns lägenheter över och att allmännyttan tidigt var igång med att bygga nya hem har kommunen drabbats av en skriande bostadsbrist.

Privata byggbolag har varit tveksamma till att sätta spaden i marken. Bygga nytt i en kommun som så sent som 2018 var en av de tre som flest flyttade från i Sverige? När de såg att Northvoltfabriken verkligen drog igång hade Ryssland påbörjat sitt angreppskrig mot Ukraina, med inflation och höga räntor som följd, vilket har gjort att många byggprojekt i Sverige har lagts på is. 

Skellefteås kommunala bostadsbolag Skebo beräknades stå för en fjärdedel av svenska allmännyttors prognosticerade byggstarter för 2024. Men så planerar Skebo, ett litet bolag med 70 anställda inklusive förvaltningen, att investera fem miljarder kronor, varav en stor del kommer från lån, på nybyggnation. En summa som överstiger det kommunala bostadsbolagets nuvarande marknadsvärde. 

Den andra lösningen har varit baracklägren. 2017 lättades reglerna för tillfälliga bostäder upp. Det blev möjligt att söka bygglov inte bara för asylboenden, men även för tillfälliga arbetarbostäder i anslutning till stora fabriksetableringar. Skellefteå har idag flera barackläger, där den största – Camp Solbacken – ska byggas ut ytterligare.

Halvnöjd med ministerns löfte

I en intervju med Dagens ETC förra veckan medgav Lorents Burman (S), kommunstyrelsens ordförande i Skellefteå, att det är orimligt att en kommun tar på sig ett sånt ansvar för bostäder, men att alternativ saknats. Regeringen har vägrat ta sitt ansvar för utvecklingen av norra Sverige. 

Sedan dess har infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) under onsdagen utlyst en satsning om 1,5 miljarder kronor på bostadsbyggande i norr fram till 2028. Lorents Burman välkomnar nu regeringens besked, men säger att det är för lite och för sent.

– Det är en signal att man har lyssnat in det vi har begärt i snart två års tid: nämligen att regeringen behöver gå in och stödja bostadsbyggandet i en tid när det tvärbromsat. 

Samtidigt är det inte mycket pengar det handlar om som ska fördelas på flera kommuner i övre Norrland som har samma utmaningar som Skellefteå. Lorents Burman har räknat ut att de räcker till cirka 750 lägenheter, om man utgår från att en lägenhet kostar två miljoner att bygga. Bostadsministern har heller inte kunnat precisera hur pengarna ska spenderas.

– Så vi väntar på förtydliganden, och mer pengar. 

Helt beroende av arbetsgivaren

Varför söker sig så många söker sig till Skellefteå, trots bostadsbristen och larmen om undermålig arbetsmiljö? Mikael Stenmark, huvudskyddsombud på Northvolt, har en gissning.

– Man kanske inte har förstått hur stora boendekostnaderna är i Skellefteå. Jag tror att en del blir ganska besvikna när de börjar förstå hur fort det jobbas i lönekuvertet åt andra hållet, säger han till Dagens ETC när vi ses utanför batterifabriken, en solig måndag i september.

Samtidigt är Camp Solbacken ett slags lyxbaracker. Det är inte riktigt lika fint som Wood hotell, beläget i skrytbygget Sara kulturhus, men det är inte heller lika hemskt som Ursviken, en annan barackby i Skellefteå där de som har fast jobb på Northvolt får bo. Där finns 800 mindre moduler om drygt åtta kvadratmeter, köken är gemensamma och återkommande snuskiga. Dessutom härjar en pyroman i området.

Men det är inte det värsta, enligt Pierre Pettersson, regionalt skyddsombud på Byggnads. Det är att personerna som bor i barackerna, och särskilt de som kommer från länder utanför Europa, blir helt beroende av sin arbetsgivare. Blir de av med jobbet förlorar de sin bostad samtidigt som de har 90 dagar på sig att hitta en ny anställning.

– Det jag tycker är bäst med Sverige och den svenska arbetsmodellen, det är att jag alltid har känt att jag kan gå till min chef om något är dåligt. Det är något jag tycker vi ska vara stolta över! 

När Dagens ETC på vägen ut från Camp Solbacken träffar litauiska Ramune Orlickaite, 35, maskinoperatör på Northvolt, har hon bara gott att säga om sitt nuvarande hem i Camp Solbacken. 

– För jag har bott i Ursviken tidigare.

Artikeln har tillfogats en rättelse. Skellefteås kommunala bostadsbolag Skebo beräknas stå för en fjärdedel av svenska allmännyttors prognosticerade byggstarter för 2024, inte av alla byggstarter. Vidare har det förtydligats att Skebo inte ännu har spenderat de 5 miljarder kronor som bolaget planerar att investera i nybyggnation i kommunen.