Att privata skolkoncerner som Engelska skolan, Kunskapskolan och Academedia har satsat mycket på lobbying och har kontakter rakt in i regeringskansliet är känt. Skolminister Lotta Edholms (L) aktier i Telluskoncernen är det yttersta exemplet på hur den politiska makten och skolkoncernerna växt ihop.
Men att svängdörrarna är lika väloljade mellan de privata vårdbolagen, lobbyföretagen och politiken är inte lika kartlagt. Nu har Arena idé tagit fram en rapport som har kartlagt kopplingarna mellan de tio största vårdbolagen, de tio största lobbybyråerna och samtliga regionråd från den senaste mandatperioden.
– Det är svårt att veta exakt vad anställda inom public affairs (byråernas arbete med politisk påverkan reds.anm) jobbar med eftersom de har hemliga kunder. Men det är tydlig att sjukvårdskompetens, alltså i betydelsen att ha varit sjukvårdspolitiker, är väldigt eftertraktat för byråerna. Sjukvårdslobbying är en lukrativ verksamhet, säger Lisa Pelling.
Vem betalar lunchen?
Rapporten visar att bolag som Aleris och Kry har många personer på viktiga positioner som har arbetat nära den politiska makten. Och att flera av de större lobbybyråerna, som Rud Pedersen och Reform Society, har sjukvårdsfrågor som ett av sina huvudområdet och flera både tidigare och nuvarande sjukvårdspolitiker bland de anställda.
Ett av de mest kända namnen är Filippa Reinfeldt (M), sjukvårdslandstingsråd fram till 2014 som sedan fick jobb på Aleris. Hon har gott sällskap av Tobias Nässén (M), som var regionråd i Region Stockholm fram till 2022 och nu senior rådgivare på pa-byrån Hallvarsson & Halvarsson, samtidigt som han fortfarande är fritidspolitiker. Och Ella Bohlin (KD), tidigare vårdutvecklingsråd i Region Stockholm och nu partner och ansvarig för sjukvårdsfrågor på Rud Pedersen.
Lisa Pelling tycker att riksdag, regioner och kommuner borde ha ett lobbyregister precis som EU-parlamentet för att öka öppenheten.
– Problemet här är hemlighetsmakeriet. Att man inte talar om vem man representerar. En person som träffar till exempel Ella Bohlin som tidigare kollega i sjukvårdspolitiken, kan inte veta vem som har betalt henne. Vem är det som har stoppat in pengar på det kreditkort som hon använder för att bjuda på lunchen? Är det ett läkemedelsbolag? Är det en tillverkare av vitt snus? Är det Capio? Den typen av transparens måste vi faktiskt ha, säger Lisa Pelling.
Nätläkarbolagens explosion
Hur de täta kontakterna mellan lobbyföretagen, vårdbolagen och politikerna har påverkat vårdpolitiken och vårdmarknaden de senaste decennierna kan man bara spekulera om, men Lisa Pelling ser några tydliga tendenser.
– Svenska folket har varit motståndare till vinster i välfärden under väldigt lång tid. Ändå har vi fortfarande vinstdrivande vårdföretag som finansieras av skattemedel. Det beror på att de här företagen har påverkat enskilda politiker att inte genomföra folkviljan.
Hon tror att även nätläkarbolagens kraftiga tillväxt och hur de har kunnat bygga en affär på den så kallade utomlänsersättningen, är en konsekvens av täta kontakter mellan företagen och ansvariga politiker.
– Utomlänsersättningen var inte tänkt att användas för det här. Den skulle reglera ersättningen mellan regionerna om man råkar bryta benet på semestern och måste söka vård där man befinner sig. Då är det rimligt att den region där du är skriven och betalar skatt står för notan. Men det är inte rimligt att man ska kunna sitta i Stockholm och ringa till en nätläkare som är registrerad i Sörmland, bara för att patientavgiften råkar vara låg där, och som sedan skickar räkningen till vårdcentralen i Stockholm. Nätläkarbolagen har väldigt många tidigare politiker bland sina anställda och det är nog för att den politiska risken, som det heter inom företagsvärlden, är störst för dem.
