BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Framgångssagan Sverige skrivs som en snabb industrialisering som gav folk arbetstillfällen och löner, ett samförstånd mellan arbete och kapital, den starka staten som skulle garantera medborgarna hyggliga liv. Rekordåren och de gyllene åren som bröt med det gamla eländet och tvättade Lortsverige rent.
Allting kokade
1917 hade Sverige under många decennier varit landet många människor lämnade, närmare två miljoner gav sig ut över oceanen eller till andra länder. För att det var tvungna. För att de ville ha en bättre framtid. 1917 hade Sverige upplevt storstrejken, då 300 000 arbetare lade ner sitt arbete. 1917 hette statsministern Nils Edén och kom från det liberala samlingspartiet. 1917 var ett år av konflikt, av upplopp och kravaller. Allting kokade. Det var innan den allmänna rösträtten, innan barnbidrag och dagis. Det var 100 år sedan, vilket är fruktansvärt länge sedan och på samma gång inte särskilt långt borta.
1917 befarande näringslivet och statsmakten det värsta. Sverige stod visserligen utanför första världskriget, men kriget kom ändå att allvarligt inverka på människors liv. Efter krigsutbrottet bedrevs en livsmedelspolitik som innebar ransonering och brist. Följden blev hunger.
Revolutionens år?
Måhända var 1917 revolutionen år? Historiken Håkan Blomquist benämner hungerupploppen och livsmedelsprotesterna på Södermalm i Stockholm det året som Potatisrevolutionen. Han skriver om hur arbetarfamiljer tvingades välja mellan mat på bordet eller andra nödvändigheter. En tändande gnista blev till en protest och aktionsrörelse där tiotusentals människor deltog. På många platser i landet tågade människor till rådhusen, strejkade och ibland till och med tvingade handlare att öppna sina förråd. Hungerupploppen fick politiska förtecken. SVT:s öppna arkiv ger oss direkt inblick till dessa aktioner. En svartvit journalfilm från den 29 april 1917 i Södertälje från en ”bröd- och rösträttsdemonstation” visar massor av människor i rörelse. De bär plakat med krav på ”lika, allmän och direkt” rösträtt som samsas med banderoller med ordet ”bröd” i versaler. Det gällde maten och det gällde demokratin i Sverige 1917.
Samhällsprotesters dynamik
Vi kan titta tillbaka 100 år och tänka att vi ser ett enkelt samband. Att en misslyckad politik gav hunger och självklart att folk reagerade. Men det är en mekanisk förklaringsmodell som man ska akta sig för. Som Blomquist visar hängde kraven på bröd ihop med krav på ett nytt samhälle. Det demokratiska genombrottet var ingenting riksdagen plötsligt bestämde sig för, utan de gav vika för det starka trycket underifrån.
I dag förklaras upplopp och kravaller ofta utifrån denna mekaniska modell. Människor, likt maskiner, reagerar på vissa händelser. Historikern E.P Thompson har med begreppet moralisk ekonomi försökt att förklara dynamiken i samhällsprotester, särskilt brödupplopp. Han menar att den mekaniska förklaringsmodellen inte håller. I botten har det handlat om ett slags moral. Att protestera mot höga livsmedelspriser innefattar också föreställningar om vad det bör kosta, helt enkelt vad som är rättvist. Marknaden och moralen har krockat genom historien. Folkliga protester har riktat sig mot arbetsköpare och handlare, likväl som mot statsmakten. Staten som genom sin politik har ett självpåtaget ansvar att tillgodose medborgares behov.
Förändring över 100 år
1917 handlade om politiska krav, människor vände sig direkt till makthavarna, till rådhusen, till politiker. Genom historien har upplopp, kravaller och strejker varit arbetare som kämpar mot kapitalet, men också medborgare som protesterar mot en stat. De stora demonstrationerna i dag, 100 år senare, har handlat om konflikten mellan medborgare och stat. Det har varit de som ställt sig på gator och torg och krävt en säker förlossningsvård. Det har varit de afghanska ungdomarna som har sittstrejkat och även där vänt sig mot de som bestämmer i detta land. Förhållandet mellan stat och medborgare kan vi kalla för ett samhällskontrakt, där statens legitimitet som maktfaktor avgörs i hur bra den är på att just bestämma. Att människor visar missnöje mot en rådande politik borde sålunda alltid vara en källa till oro. 1917 varnades för de arbetare som inte ville välja klassfreden och samförståndets väg, i dag talar man om ett alltmer polariserat samhälle med en brist på förtroende för samhällets institutioner. Det är alltid vanskligt att dra paralleller mellan då och nu och säga: Precis såhär är det i dag. Det är lika vanskligt att säga: I dag är allting helt annorlunda.
Folket skriver historia
I dag, 2017, stundar en valrörelse som med största sannolikhet kommer att innehålla samma saker som alltid. Uppmaningar om att alla måste rösta, i varje fall på det minst dåliga partiet. Låter man bli är det ett hån mot de som en gång stred för demokratin. Det kommer vara tv-sända debatter där anklagelser kommer att kastas omkring. Det kommer att vara minst en partiledare som talar om förbrukat förtroende och några artiklar som handlar om Ulf Kristerssons slipsval.
1917 var givetvis ett politiskt år, men det var inte då statsmakten fattade beslut om allmän och lika rösträtt, inte då åtta timmars arbetsdag infördes. Det kom senare och det kom för att människor krävde det. Många människor som hade gått ihop. Det var politik som hände någon annanstans. Det är så lätt att glömma ibland. Att det faktiskt inte är så att politiken är det där som händer då och då bakom lyckta dörrar och som vanligt folk inte har någon del i. Även vanligt folk har skrivit historia, gång på gång.
