Det franska fackförbundet CGT:s lokala representanter har utrustat sig med flygblad och argument: den franska järnvägen och arbetarnas ställning är hotad, nu krävs det organisering och kamp – annars kan det gå som för Sverige. Men de är optimister och tror att de ska kunna stoppa reformerna.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi har lyckats förr, vi kan lyckas igen. Det gäller att vi organiserar oss. Det gäller järnvägsarbetare men järnvägen angår även resenärer och hela samhället, säger järnvägsarbetaren och fackliga aktivisten Patrick Planque.
Försvagade förbund
CGT är Frankrikes mest stridbara fackförbund. Strejk är ett troligt scenario men först organiseras en stor demonstration den 22 mars. Franska regeringar – senast François Hollandes regering 2014 – har försökt ge sig på järnvägen förut men har då hindrats av fackförbunden.
Enligt flera experter är franska fackförbund idag så pass försvagade att president Emmanuel Macron och premiärminister Édouard Philippe ändå kan få igenom reformerna. Det finns konflikter mellan de olika fackförbunden men de motsätter sig alla SNCF-reformen. Att en relativt liten andel franska arbetare är medlemmar i facket beror på att de inte fungerar som i exempelvis Sverige; även icke anslutna arbetare omfattas av a-kassa och andra försäkringar.
– Det gör att nästan bara fackliga aktivister är medlemmar i facket, förklarar CGT Cheminot Trappes ordförande Axel Persson.
Sverige avslräcker
Blir det sedan strejk brukar bara en minoritet strejkvägra – medverkan står inte i relation till antalet fackligt anslutna. Utmaningen handlar alltså inte om att värva medlemmar utan om att få arbetare med på tåget. Alla är inte övertygade om att gå i strid mot arbetsgivaren. Nu kallas därför Trappes bangårdsarbetare till en informationsträff om vad som står på spel: att den franska järnvägen kan bli som den svenska.
– Det är viktigt att att järnvägsarbetarna förstår vad det här innebär, säger Patrick Plaque och visar det flygblad som i dag ska delas ut på arbetsplatsen.
”En svensk järnvägsarbetare kommer att dela med sig av sina erfarenheter av att arbeta inom ett avreglerat, ”liberaliserat” och konkurrensutsatt järnvägssystem och vilka konsekvenser det har för järnvägsarbetare och resenärer” står det på flygbladet.
Den svenska järnvägsarbetaren och Seko-medlemmen Povel Johansson är inbjuden att tala.
Det rör sig inte om en total privatisering av järnvägen – även om många kallar det ett första steg. I likhet med svenska SJ kommer SNCF även fortsättningsvis vara statligt – men privata bolag ska tillåtas konkurrera om passagerartrafiken.
Inom godstrafiken tillåts redan privata bolag sedan år 2006. Nu ska privata bolag kunna ansöka om tåglägen – tillstånd att trafikera vissa sträckor. I Sverige händer det att bolagen sedan säljer sina tilldelade tåglägen. Denna spekulation menar CGT innebär problem för resenärerna.
– Resorna kommer att bli ännu dyrare och färre sträckor trafikeras, säger järnvägsarbetaren Gilles Crespo som också deltar i dagens flygbladsutdelning.
En maktkamp
I en järnvägsutredning beställd av regeringen föreslås att 900 mil icke lönsamma sträckor ska läggas ned – något premiärminister Édouard Philippe tycks backa något ifrån efter kraftig kritik. Det väntas bli en maktkamp mellan regeringen och fackförbunden. Precis som med arbetsmarknadsreformen förra året ska järnvägsreformen drivas igenom med dekret – att driva igenom ett lagförslag utan att det behandlas i parlamentet.
– Det handlar om en stor attack mot våra rättigheter, säger Patrick Planque.
Järnvägsarbetares särställning ska bort. Många års facklig kamp har gett dem garanterad livstidsanställning, fastställd löneutveckling och pension redan vid 52 års ålder. Det är det slut med om regeringen Macron-Philippe får sin vilja igenom. Men för att stävja protesterna gäller det bara nyanställda – ännu en anledning till att CGT kan få motvind i mobiliseringen av arbetarna.
Anledningen till reformerna är att SNCF är grovt skuldsatt och beroende av generösa statliga subventioner. Traditionellt har man i Frankrike accepterat kostnaden men missnöjet har blivit allt större i takt med att förseningar och andra problem blivit fler. Folk skyller det på den gammelmodiga franska modellen och reformen går helt i lnje med EU-kommissionens rekommendationer.
– De ser den svenska järnvägen som ett exempel. Vi också – ett exempel på att hur man gör det sämre för arbetare och resenärer, säger CGT Cheminot Trappes ordförande Axel Persson.
Om Macron vinner maktkampen kan reformen vara verklighet redan till sommaren.
