Saudiarabien är en absolut monarki med ett konservativt religiöst ledarskap och politiskt system som bland annat hindrar kvinnor från att gifta sig utan en manlig släktings godkännande. Men språket och retoriken kring prinsprojektet Neom är klätt i ord som ofta används i mer liberala eller västerländska politiska sammanhang. Det handlar bland annat om vikten av åsiktsfrihet och jämlikhet, och religion nämns inte överhuvudtaget. Det är tydligt att den saudiska prinsen och staten vill rikta tankarna bort från sin historia och nutid av förtryck och repression.

Målet är att börsnotera

Den största finansiären av Neom är idag den saudiska statens investeringsfond, men man söker aktivt efter nya utländska finansiärer som riskkapitalbolag och stora teknikföretag. Neoms ledning har som slutmål att hela staden ska kunna börsnoteras och projektet beräknas kosta astronomiska 500 miljarder dollar, alltså 4 000 miljarder kronor.

Den senaste delen av Neom-projektet är Trojana, en högteknologisk bergsby med fokus på turism, forskning och vintersport. Det ska bli en ”magisk plats” för besök, jobb och några få permanenta boende. Fasaderna ser ut att vara av glas och arkitekturen ska vara världsunik. I ”valvet” förenas ”fysiska och digitala världar” med nya digitala museum och vad Neom lovar är världens mest avancerade station för tv-spel i virtuella världar. Ett nytt ”Cogniverse” ska låta användare resa till nya dimensioner och galaxer. Språket är abstrakt, grandiost och noga utvalt.

”Jag blir orolig”

Marco Armiero är universitetslektor och forskare vid KTH. Han är expert på klimaträttvisa, hållbarhet, klimat och migration, och politisk ekologi. När Dagens ETC når honom säger han att han inte alls är förvånad över projektets omfattning och bombastiska mål.

– Det är inte ovanligt med den här typen av narrativ om framtiden. Jag är skeptisk till att hållbarhetsarbetet skulle behöva nya gigantiska städer, vi ­behöver jobba med de städer och samhällen som redan finns. Metropoler som Neom, New York eller Rio De Janeiro kommer alltid att vara ett lapptäcke mellan mindre samhällen och sociala grupper, och där de rikare delarna är helt stängda för fattiga människor. Jag gissar och slår vad om att Neom kommer att bli ett till sådant låst samhälle.

Armiero lyfter skillnaden i hur samhället ser på fattiga och rikas klimatpåverkan.

– Det handlar inte om vad du gör, utan om vem du är. De rikaste ser sig själva gärna som miljövänner medan deras livsstil alltid kommer att påverka klimatet mer än fattiga som bor i husvagnar.

Neom betyder ”ny framtid”. I en av de officiella broschyrerna står det att stadens miljö kommer att erbjuda en omatchad applicering av avancerad teknologi där människor, maskiner och robotar lever i harmoni. Vad säger du om det?

– Ett teknologiskt projekt kan aldrig bara handla om teknik, det är alltid ett sociologiskt och politiskt projekt också. Jag blir orolig när vi bara pratar om teknologiska lösningar, även om jag hoppas att ny teknik kan hjälpa oss och har gjort det förut.

– Jag är ett stort fan av science fiction. Där är det ­vanligt att läsa om hög­teknologiska framtidsstäder som genom hård kontroll och regler fungerar ­någorlunda väl för invånarna. Men där det alltid är en humanitär eller ekologisk katastrof precis utanför stadens höga murar. Och då förstår du som läser att det handlar om en form av klimatapartheid, att de som kunnat flytt från katastrofen och lämnat resten utanför. Och här är det intressant att prata om rika utopiprojekt som Neom.

– Vi måste prata om nu och tiden som finns kvar att ställa om. Jag tror att vi rör oss mot en allt starkare klimatapartheid. Det sägs ofta att alla är i samma båt när det gäller klimatet, att det bara finns en planet som vi alla delar på. Men när utrymmet mellan idag och klimat­apokalypsen ständigt minskar kommer klimatapartheiden att fortsätta att växa, där de allra rikaste kommer att göra allt för att försvara sin del av det som finns kvar i världen. Det blir nästan som på skeppet Titanic, där en stor del av överklassen överlevde medan nästan alla av de fattigaste drunknade.

Finns andra prioriteringar

Om den innovativa kraften bakom Neom-projektet istället skulle riktas någon annanstans, var skulle Marco Armiero vilja se att resurserna hamnade?

– Även om jag är skeptisk så vill jag kunna lita på att de som står bakom projektet har ärliga ambitioner, att de faktiskt vill förändra och göra världen mer hållbar. Då uppstår flera frågor. Varför skulle vi bygga nya städer istället för att förändra de städer vi redan har? Som de ohållbara städerna i Mellanöstern där migrantarbetare dör varje dag. Varför måste vi tänka på framtiden istället för just nu, och varför måste vi bygga nytt istället för att se till att det som redan finns faktiskt fungerar? Här synliggörs en av de stora begränsningarna i hållbarhetsdebatten som förs i den globala ­norden. Vi missar också helt den ­resursskuld och ekologiska skuld som den globala norden har till resten av världen.

– Inget mer eller nytt behöver uppfinnas för att kunna ställa om världen till att bli mer hållbar. Jag tror att omställningen från ett extraherande samhälle till ett omtänksamt eller vårdande samhälle är en bra startpunkt. Mer pengar till utbildning, samhällsvårdande projekt, kultur och konst. Jag vill också att lokala samhällen får mer att säga till om, att pengarna går till det som människor faktiskt vill ha och behöver i sina dagliga liv. Ett exempel är ”the red deal”, ett tillägg som amerikansk ursprungsbefolkning har gjort till det politiska förslaget ”green new deal”. Det innebär också att utmana vårt nuvarande ekonomiska system, idag är det nästan lättare att tänka sig världens undergång än att vi skulle omfamna ett annat ekonomiskt styrsystem. System som bara får några högteknologiska injektioner utan att förändras i grunden kommer fortsätta att svika.