Flyktingarna orsaken till god ekonomi

Vad har hänt när en sverigedemokrat bejakar flyktingmottagande och en moderat statligt finansierade jobb åt långtidsarbetslösa? Har katastrofen i Medelhavet till sist börjat gnaga i samvetet på denna SD:are? Och vad ska vi tro om moderaten? Har den utsiktslösa och ofta förnedrande tillvaron för de arbetslösa börjat göra intryck?

Så skulle det kunna vara, att en moralisk känsla hamnat i konflikt med den ideologiska övertygelsen. Men det skulle också kunna vara så att de materiella omständigheterna hunnit i kapp ideologin. Att den verklighet som dessa båda politiker verkar i kommit på tvärs med de respektive partiernas officiella ideologi och politiska linje.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Verkligheten i Boden

Låt oss börja med sverigedemokraten. Han dyker upp i Po Tidholms viktiga dokumentär ”Resten av Sverige” som sändes i SVT för ett år sedan. Tidholm har kommit till Boden i Norrbotten, och han vill prata om flyktingmottagande med politikerna. ”Av de 5 000 som passerat Boden de senaste åren har 1 500 valt att stanna; det är en ovanligt hög siffra”, inleder Tidholm. Kommunstyrelsens ordförande, Inge Andersson (S), kommenterar: ”Och det är klart att om vi inte hade haft de här 1 500, då hade vi i dag diskuterat vilka skolor som har för många klassrum, vilka bostäder som står tomma, riva fler bostäder kanske. Nu diskuterar vi i stället om att bygga ut skolorna, bygga nya skolor och bygga bostäder.”

Därefter vänder sig Tidholm till SD:s gruppledare i Boden, Bernt Drugge. Tidholm frågar: ”Och nu har ni en ganska stor flyktinginvandring i kommunen. Hur ser du på att en så stor andel väljer att stanna i Boden?” ”Det är väl positivt om man kan försörja sig”, svarar Drugge, och tillägger att ”det är ju klart att arbetskraft behövs ju; det behövs ju överallt”. Som om Tidholm inte riktigt kan tro vad han hört frågar han igen: ”Är det då inte fantastiskt att det kommer folk från helt andra länder som är villiga att göra det arbetet, att fortsätta bo här?” Drugge vidhåller: ”Det är ju naturligtvis positivt att få människor hit som kan försörja sig själva.” Men Tidholm vill vara bombsäker på att han hört rätt: ”Och det spelar ingen roll för er var de kommer ifrån?” ”Nej, det gör det väl inte”, svarar Drugge. Men han är inte klar: ”Vi ska ju tänka på att det här med invandring är ju inte bara flyktingar, vi har ju även de som kommer från Balkanländerna och så vidare som så att säga vill ha ett bättre liv också naturligtvis. Men kan man lära sig språket och vill jobba, då spelar det ingen roll vilket land man kommer ifrån.”

Bryter nedåtgående spiral

Till skillnad från många rikspolitiker har denne SD:are erfarit något verkligt som han delar med många andra kommun­politiker som inte heller räds flyktinginvandringen. Tvärtom har de sett att den kan bryta en nedåtgående spiral av avfolkning, minskade skatteintäkter och försämrad välfärd. Härigenom har det svenska flyktingmottagandet de senaste åren haft en positiv inverkan på ekonomin i många kommuner. Staten pumpar in pengar som ökar sysselsättningen, efterfrågan och skatteintäkterna. Att uppleva denna verklighet och samtidigt framhärda i uppfattningen om att kommunen inte har råd med flyktingar kan därför bli konfliktfyllt. Vill man sin kommun väl kan till och med en sverigedemokrat låta verkligheten trumfa den flyktingnegativa ideologin.

Kommuner går plus

”Kommunernas resultat 2016 var ett av de starkaste någonsin.” Så skriver Sveriges kommuner och landsting (SKL) i Ekonomirapporten från maj 2017. 281 av landets 290 kommuner gjorde överskott 2016, och de dryga 40 flyktingmiljarderna från staten bidrog naturligtvis till resultatet. Gnosjö kommun gick från ett underskott om 3,5 miljoner 2015 till ett överskott om 14,7 miljoner 2016. Hur gick det till? Gnosjös ekonomichef Else-Britt Annmo har svaret: ”Till största delen är det bidrag från Migrationsverket som gör att vi får ett positivt resultat.” (Värnamo Nyheter, 28 april 2017) Jag pratar med en hög tjänsteman i en medelstor svensk kommun, och han bekräftar bilden. Pengarna som kommer från staten, betonar han, förstärker kommunens budget; långt ifrån alla pengar går till flyktingrelaterade insatser, och även de som gör det bidrar till hela kommunens sysselsättning, lokala näringsliv och generella ekonomiska aktivitet.

Länge och väl var nästan all expertis och samtliga politiker överens om att flyktingmottagandet skulle bli en svidande kostnad som skulle ”belasta” de offentliga finanserna med stora underskott och upplåning åren 2015–2017. Så blev det inte, och när Magdalena Andersson vid budgetpresentationen nyligen kunde stoltsera med att ”Vi har inte lånat en enda krona för att finansiera arbetet under flyktingkrisen” undanhöll hon just detta: att hon själv var en av dem som allra mest förfasade sig över flyktingmottagandets negativa ekonomiska inverkan.

Och hon var inte ensam. Även en del vänsterskribenter gick i fällan och började oroa sig för att flyktingutgifterna av nödvändighet skulle inkräkta på välfärdens finansiering, fördelningspolitiken och de arbetslösa.

Man får för sig att flyktingarna är en kostnad, punkt slut. Men vad man glömmer är att när staten tar denna ”kostnad” och spenderar, ja då tar ju pengarna vägen någonstans. De dyker upp som inkomster och tillgångar på andra ställen i ekonomin: i kommunerna, hos hushållen och det privata näringslivet. Aktiviteten och resursutnyttjandet i ekonomin ökar, med tillväxt och ökade skatteintäkter som följd.

Staten investerar för lite

Vad vi däremot borde oroa oss för är att staten fortsätter att rada upp stora budgetöverskott; den drar alltså in mer pengar (skatt) från ekonomin än vad den trycker ut. Vi har blivit itutade att gilla detta, men glömmer då att statens överskott driver på den privata skuldsättningen.

2016 ökade de svenska hushållens skuldsättning med skräckinjagande 7 procent; sammantaget är den privata skuldsättningen i Sverige en av EU:s absolut högsta (190 procent av BNP) och allvarligast av allt är hushållens bolånerally.

Som mycket forskning inom skolbildningen ”Modern Money” visat brukar det bli så här när staten konsumerar och investerar för lite. För att uppväga detta får vi i stället en kreditdriven stegring av privat konsumtion och privata investeringar. Utvecklingen i Sverige går i den här ohållbara riktningen. Det som kallas ”sunda statsfinanser” verkar alltså destabiliserande på den privata sektorn som genom sin osunda skuldsättning hotar hela ekonomin. Magdalena Andersson tillstår att hon oroas över den privata skuldsättningen men verkar inte förstå att hennes egen överskottspolitik är en stor bov i dramat.

Ett sätt att vända utvecklingen vore om staten fortsatte att höja anslagen till kommunerna eftersom dessa står inför enorma utmaningar framöver, inte minst vad gäller bostäder, skolor, förskolor, infrastruktur och äldreomsorg. Avgörande för detta är naturligtvis att man lyckas öka sysselsättningen i kommunerna så att det stora arbetet som behöver utföras blir gjort och den kommunala skattebasen stärks.

Detta för oss till den märkliga moderaten, och till Norrköpings kommun. Arbetslösheten i Norrköping är drygt tolv procent, och för några veckor sedan blev det klart att kommunen kommer att anställa några hundra långtidsarbetslösa genom statliga medel. Det handlar om arbete som behöver utföras inom vård och omsorg, underhåll och utbildning. Avtalsenliga löner gäller och skatten på arbetet tillfaller kommunen. I Norrköping styr Socialdemokraterna tillsammans med Centern, Kristdemokraterna och Liberalerna. Bara det faktum att tre borgerliga partier omfamnar åtgärder – ”statliga låtsasjobb” – som de på riksplanet benhårt motsätter sig, är mycket intressant. Men när det moderata oppositionsrådet Ingrid Kassel uttalar sig blir det smått overkligt: ”Jag har varit med och utvärderat liknade insatser i andra kommuner och jag ser positivt på detta.” Och så till den verklighet som antagligen får Cassel att fimpa den moderata riksideologin: ”Det här blir ett tillskott i vår ekonomi eftersom det handlar om människor som får kommunalt försörjningsstöd. Det behövs inte när de hamnar i detta.”

Tjänar in försörjningsstöd

Precis som med flyktingmottagandet får alltså kommunerna en möjlighet att ersätta surt förvärvade kommunala skattemedel med statliga medel. Förutom att viktiga arbeten äntligen kan utföras till avtalsenliga löner innebär detta att kommunerna tjänar in försörjningsstöd samtidigt som skatteintäkterna och efterfrågan i den kommunala ekonomin ökar. Omsatt i stor skala har vi här en modell som byter ut statens osunda överskottspolitik, där en ohållbar privat skuldsättning agerar ekonomisk dragpolitik, mot en politik som gör det möjligt för kommunerna att anta sina största utmaningar. Och viktigast av allt: modellen pekar ut en realistisk väg mot full sysselsättning.