– En anledning kan vara att ett antal aktörer som tidigare arbetat med unga ensamkommande eller inom individ- och familjeomsorg börjat erbjuda skyddat boende. Andra orsaker som bolagen själva uppger är också att det är enkelt att starta ett skyddat boende eftersom det inte finns några särskilda krav på bemanning eller kompetens hos personalen, säger Kristina Lindholm, projektledare för Socialstyrelsens kartläggning.

Jenny Westerstrand, ordförande för Roks, Riksjouren för tjej- och kvinnojourer, är övertygad om att många också ser de skyddade boendena som ett sätt att tjäna pengar.

– De privata bolagen hade inte blivit så många fler om det inte vore för den uppenbara insikten att det här är ett område där det går att göra vinst, säger hon.

Kommuner upphandlar

Olga Persson, ordförande för den andra riksorganisationen för tjej- och kvinnojourer, Unizon, menar att den stora ökningen går hand i hand med att allt fler kommuner har börjat upphandla skyddat boende.

– Det hände något efter 2015, då många kommuner plötsligt börjar konkurrensutsätta skyddat boende. Vad det i sig beror på är svårt att förstå, men i många kommuner har kommunjurister felaktigt spridit att det här är ett område som måste konkurrensutsättas via upphandling, säger hon.

Många välfärdsbolag har därmed sett möjligheter att ge sig in även på kvinnofridsområdet, menar Olga Persson. Och bolagen har helt andra möjligheter att vinna upphandlingar än de ideella jourerna.

– Bolag som drivs av vinstintresse kan ha hela avdelningar som jobbar med upphandlingar. De är vana vid den här typen av processer. Det här är en fortsättning på privatiseringen av välfärden, vinstdrivande aktörer tar över fler och fler områden, säger Olga Persson.

Ställs nya krav

I upphandlingarna ställs ofta nya typer av krav. Det kan handla om att att personalen ska ha en viss utbildning, att boendet ska vara bemannat dygnet runt, och så kallat skalskydd – det ska finnas säkerhetsdörrar, kameraövervakning och larm. Krav som de ideella jourerna ibland har svårt att uppfylla. Jenny Westerstrand menar att mycket av det som gör de ideella jourerna unika därmed förloras.

– Många ideella jourer har verkat i 30–40 år i sin kommun. De har enorma kontaktnät där, vilket ofta är jätteviktigt. Och när en kvinna kommer dit vet hon att hon kommer till någon som har varit med och stöttat mängder av kvinnor i liknande situation. De ideella jourerna är dessutom bara lojala med kvinnan. Här finns inget affärsintresse, vi har en självständighet, och är också en politisk påverkanskraft som de privata aktörerna aldrig kan bli.

Olga Persson är inne på samma spår:

– Det vi ser som den allra största faran är att den politiska rösten tystnar. Det är kvinnojoursrörelsen i Sverige som har byggt upp kunskapen om mäns våld mot kvinnor, det är den som har sett till att Sverige har en av de mest anständiga lagar som finns när det gäller kvinnofrid och barnfrid. Vi tror att det är oförenligt att vara en stark politisk röst och samtidigt vara vinstdrivande.

”Fruktansvärt oroväckande”

Hon ser också risker för kvinnorna och barnen i behov av skydd. Både Roks och Unizons medlemsjourer vittnar om att kommunerna placerar färre kvinnor hos dem, och att placeringarna ofta är kortare än tidigare.

– Antagligen är det så att fler hamnar hos privata boenden, men hur ser stödet ut till dem där? De privata aktörerna kan plocka russinen ur kakan och göra den insatsen man kan få ersättning för. Det är att ge boende, inte att passa barn, följa med på möten och vara samtalsstöd.

Både Roks och Unizon är djupt oroade över utvecklingen. Framförallt för de utsatta kvinnornas skull.

– Får man inte rätt hjälp och stöd i det akuta skeendet är sannolikheten att man går tillbaka till mannen mycket större, eller att han fortsätter förfölja en. Den här marknadifieringen är fruktansvärt oroväckande. Det handlar faktiskt om liv eller död, säger Olga Persson.