– De har invändningar mot vilka ord och begrepp som kritiker använder när de diskuterar skillnader i samhället. Det är ett värdeomdöme och inte en fråga om fakta.

Markus Kallifatides vänder sig emot påståendet att ojämlikheten överdrivs i debatten.

– Sverige har i mina ögon en betydande ojämlikhet som också växer.

Men de har väl ändå rätt i att Sverige fortfarande tillhör gruppen länder med minst inkomstspridning i världen?

– Jo, det är ingen som påstår något annat. Det liknar en halmgubbe när de inte ens kan ge ett exempel på någon som påstått detta.

Under punkt fyra i debattartikeln vänder sig forskarna emot beskrivningar av att inkomstskillnaderna ”ökar” och att ökningen ”skenar”. Men de nämner inte den omfattande studie som gjorts av OECD:s ekonomer. Från 1985 och fram till mitten av 2010-talet ökade den ekonomiska ojämlikheten mest i Sverige, jämfört med alla andra OECD-länder. Det är en stor brist att den studien inte alls nämns i DN-artikeln, anser LO-ekonomen Anna Almqvist.

– De låtsas som om vi inte haft en ökning av ojämlikheten i Sverige de senaste decennierna.

Tillbaka till 1940-talet

Punkt sex i Waldenström och Björklunds artikel ifrågasätter att ”Sverige är tillbaka på 1940-talets ojämlikhetsnivå.” Uttalandet som forskarna hämtat ur Katalysboken ”Klass i Sverige” kallar de ”häpnadsväckande”. Anna Almqvist poängterar att hon inte är insatt i detalj vad som ligger till grund för tanke­smedjan Katalys påstående.

– Men om vi tittar mer specifikt på den rikaste procentens andel av alla inkomster så är de idag på samma nivå som under 1900-talets första hälft.

Det stämmer att levnadsstandarden har ökat kraftigt i Sverige de senaste halvseklet. Även de lägre inkomstgrupperna har ökat sina inkomster, men Anna Almqvist har en annan syn på hur det ökade välståndet bör fördelas.

– De i toppen har fått mycket större del. Inkomsterna har ökat mycket långsammare i de lägsta inkomstskikten. Det anser jag är ett problem för individerna men också för samhället. Den synen har inte de två forskarna.