Harmonisering av regler

EU motiverar avtalet med att det ska skapa bättre förutsättningar för svenska företag som bedriver handel mellan EU och Japan. Tullar kommer att tas bort eller sänkas, ländernas regler kommer att bli mer lika och det kommer att bli lättare för EU-företag att delta i offentliga upphandlingar i Japan och vice versa.

– Tillsammans med Japan sänder vi en stark signal till omvärlden att två av de största ekonomiska spelarna fortfarande tror på frihandel och avvisar protektionism, sa EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström (L) efter att avtalet var färdigförhandlat i juli i år.

EU-parlamentarikern Max Andersson (MP) håller inte med om Malmströms analys och kommer att rösta nej till avtalet i dag.

– Vi har nu ett totalt onyanserat debattklimat där dessa påstådda frihandelsavtal beskrivs som en motreaktion mot ökad protektionism, trots att avtalen har väldigt lite med frihandel att göra. Avtalen är snarare utformade för att institutionalisera redan starka kommersiella aktörers inflytande över nuvarande och framtida lagstiftning, säger han.

Fackförbund kritiska

Liksom vid förhandlingar av tidigare handelsavtal, såsom Ceta och TTIP, hör fackförbund och miljöorganisationer till de största kritikerna. Kritiken handlar i första hand om att avtalet prioriterar storföretagens rättigheter samtidigt som de försvårar för länder att stifta lagar till skydd för klimat och arbetstagare. Kritik riktas även mot att det bli svårare att reglera finanssektorn, något som även den franske nationalekonomen Thomas Piketty påpekat.

Under förhandlingarna av Jefta har EU-kommissionen träffat olika aktörer som påverkas av avtalet. Enligt Corporate Europe Observatory, en organisation som granskar lobbyismen i EU, hade kommissionen fram till januari förra året 190 möten med företagslobbyister, medan endast nio möten hölls med organisationer från civilsamhället. Inte ett enda möte hölls med fackförbund eller representanter för små- och medelstora företag.

– Processen för Jefta har pågått sedan 2013 och har varit densamma som för andra kritiserade handelsavtal. Det är väldigt många möten med storföretagens lobbyister men inte med fackföreningar, konsument- och klimatorganisationer. Resultatet blir därefter. Handelspolitiken utformas för att passa storbolagen i stället för planeten och människor, säger EU-parlamentarikern Malin Björk (V).

Storbolagen blir experter

Anledningen till att progressiv lagstiftning kan försvåras är bland annat att det avtalas om regelsamverkan, det vill säga att det ska ske samråd mellan EU och Japan innan nya lagar kan antas på avtalade områden. Dessutom används en så kallad negativ förteckning över liberaliseringsåtaganden, vilket innebär att marknadsliberalisering blir standard.  Utgångspunkten blir att det ska råda fri konkurrens inom alla sektorer, om de inte är listade som undantag. Det för bland annat med sig att det kan bli svårt eller omöjligt att återförstatliga privatiserade sektorer.

– Regelsamverkan lägger en våt filt över progressiv lagstiftning. Innan man lägger fram lagförslag så ska man ha samråd inom EU och med Japan. I den samrådsprocessen så tas storbolagens lobbyister in som experter och det är deras hemmaplan. Handelspolitiken borde i stället utformas utifrån de globala utmaningar vi har i dag med klimatkris och växande klyftor, säger Malin Björk (V).

Högern röstar ja

Efter att avtalet blivit klart krävs nu att det godkänns av parlamentet, det vill säga de 751 folkvalda politikerna i EU. Det är den omröstningen som sker i dag. De högerorienterade grupperna i parlamentet kommer att rösta ja och eftersom de är i majoritet tyder allt på att avtalet kommer godkännas.

Till skillnad från fallet med Ceta, EU:s avtal med Kanada, behöver 
avtalet med Japan inte godkännas i de nationella parlamenten. Det 
innebär att någon omröstning i Sveriges riksdag inte kommer att ske utan att dagens omröstning i EU-parlamentet är den sista instansen som ska  godkänna avtalet. Anledningen är att Japan-avtalet inte innehåller de investeringsskydds-element som fanns i exempelvis Ceta. EU-domstolen har  nämligen slagit fat att det är just är just investeringsskydden som nationella parlament har beslutanderätt kring, efter en lång tids oklarhet gällande hur uppdelningen mellan EU och nationella parlament ska se ut när det gäller ratificeringen av handelsavtal. 

Eftersom Japanavtalet i dagsläget inte innehåller dessa investerarskydd och inte någon tvistelösningsmekanism såsom ISDS som ingick i Ceta, så räcker det med att Europaparlamentet och medlemsländernas regeringar i ministerrådet godkänner avtalet. Investeringsskydd förhandlas dock separat och kommer med största sannolikhet att ingå även i avtalet med Japan. Max Andersson menar att detta är ett sett för EU-kommissionen att  kringgå de nationella parlamenten.

– Vi ser nu hur EU-kommissionen lyfter ut investeringsdelen i separata  avtal för att på så sätt kunna baxa igenom handelsavtalen utan att  involvera nationella parlament. De här avtalen medför omfattande risker och påverkar i allra högst grad lagstiftning på medlemsstatsnivå. Att de nationella parlamentet inte involveras i större utsträckning är i förlängningen ett demokratiskt problem, säger han. 

Är den långsiktiga planen för EU att täcka in hela världen med den här typen av avtal?

– Ja, utifrån mängden förhandlingar som nu pågår är det svårt att se någon annan ambition. Problemet är att dessa avtal inte handlar så värst mycket om frihandel, utan om att skydda det nuvarande ekonomiskpolitiska systemet från förändring, säger Max Andersson (MP).