Miljöengagemanget har hängt i konsekvent sedan dess, vilket lett till att Hans Eek blivit något av en världskändis i byggbranschen, framför allt för sina innovativa energilösningar. Men var kom detta engagemang ifrån? Hans Eek funderar, och säger till sist: 

– Miljöperspektivet har alltid varit viktigt för mig.

Vi möts på ett tåg, i Linköping på väg mot Växjö. Det bullrar emellanåt rejält och vi får luta våra huvuden mot varandra för att höras. Fram växer en berättelse om en arkitekt som inte gett upp vid misslyckade försök, utan som sett dem som erfarenheter att dra lärdom av.

Som när han fick sitt första uppdrag att rita ett solhus, 1974.

– Det var ett fantastiskt uppdrag från en handarbetslärarinna som hette Helga Henriksson. Hon hade läst boken ”Tyst vår” och ville genom sitt hus göra något åt resursslöseriet.

Hans Eek ritade ett välisolerat hus med 42 kvadratmeter solfångare, ett stenmagasin i botten, en fläkt som drar ner värmen i stenarna, åtta spjäll som reglerar luftströmmarna och en värmepump som producerar varmvatten. Han såg fram emot att det skulle tas i bruk – men fiaskot blev totalt.

– Det fungerade inte alls. Jag var förtvivlad. Först efter att huset byggts om tre gånger blev det varmt. Men Helga tröstade mig, hon sa: ”Vi har bidragit till forskningen.”

Startskottet till passivhus

Hans Eek insåg att han hade mer att lära. Han studerade solhus i andra länder, både i USA och Frankrike hade sådana börjat byggas, ofta med en gemensam nämnare att husen hade stora fönsterfasader i söderläge för att ta hand om solens värme. Men han nöjde sig inte med att inspireras, utan började göra energiberäkningar.

Detta var före hemdatorernas genombrott, men en ingenjörsvän hade tillgång till en dator, stor som ett kök. Han skötte sitt jobb på dagarna och matade in de data Hans presenterade från sina skisser på nätterna.

– Efter tre veckor insåg vi att det inte fungerade. Jag gjorde nya skisser och min vän gjorde fler beräkningar under två veckor till – det fungerade inte heller. Jag förstod att anledningen var att Sverige ligger på en annan breddgrad. 

Denna erfarenhet var startskottet till det begrepp som idag är välkänt i byggbranschen, ”passivhus”. Hans Eek hade fått klart för sig att för att ta vara på den lilla sol vi har här måste värmeförlusterna vara så låga som möjligt. 

Nästa möjlighet att förverkliga ett hus som inte behöver tillföras energi dök upp i Färjelanda. Att minska energiförlusterna var ledordet, genom tjock isolering och små fönster – men inte på bekostnad av att huset blev mörkt.

– De enkla principerna fungerade bättre. Jag fick pengar från Byggforskningsrådet för att utvärdera. Vi fick ett anslag för att utveckla passivt boende. 

Efter utvärderingen ritade Hans Eeks arkitektkontor nästa projekt i Karlstad, där 16 familjer ville bo på ett miljövänligt och energisnålt sätt. Han tog över energiberäkningarna själv och tog det i hamn.

– Bygget var klart 1984 och det är precis lika energisnålt som de hus som byggs idag.

Hans Eek utvecklade begreppet passivhus tillsammans med den tyske forskaren Wolfgang Feist, och det väckte en hel del uppmärksamhet. Tjocka täta väggar, noggrann byggprocess och återvunnen värme via ventilationen, är den enkla förklaringen av vad ett passivhus är. Senare har passivhus vidareutvecklats till nollenergihus (där solceller producerar lika mycket energi som huset använder) och plusenergihus (som producerar mer energi än de använder).

Hus började byggas på detta sätt, framför allt i Österrike och Tyskland.

2011 inbjöds Hans Eek till EU:s expertkommitté om forskning kring förnybar energi. Under en intensiv månad i Bryssel deltog han i delrapporten om byggande som låg till grund för ett beslut om att alla EU-länder, senast 2020, skulle ha nära-nollenergihus i sin byggnorm. Men blev det så?

– Nej. Att ändra normer tar tid, politiker har sina åsikter.

Arkitekter på efterkälken

En arkitekt med klimatexpertis, så skulle Hans Eek kunna beskrivas. Redan på 1970-talet. Och idag, när klimatfrågan står högt på dagordningen, skulle man kunna tänka sig att situationen förändrats rejält, att hela byggbranschen satte klimatfrågan först – men Hans Eek bedömer att det inte är så.

– Det är åtminstone inte majoriteten av arkitekterna. Jag kan inte riktigt svara på hur många arkitekter som är verkligt kunniga i energi- och miljöfrågor. I Tyskland och Österrike finns många, även i Storbritannien. Men i Sverige är det bara ett fåtal. Jag tänkte på det senast igår, jag satt med en energiberäkning för ett flervåningshus i biobaserade material, som ska byggas i Malmö. Det är ganska komplicerat att göra en sådan beräkning, det tar tid att mata in siffror i ett dataprogram om och om igen, för att säkerställa att huset blir så energisnålt som möjligt. Jag känner inte till någon annan arkitekt i Sverige som håller på med det. Praxis är att arkitekterna lämnar över till andra att räkna. 

Men att göra det själv, redan vid ritbordet, menar Hans Eek gör skillnad för hur byggnaden planeras. Om du vet på vilket sätt till exempel fönstrens placering och storlek påverkar energiförlusterna, påverkar det hur du ritar huset. Fönster innebär tio gånger högre energiförluster än väggar, vilket påverkar inomhusklimatet, förklarar han.

– Risken är att man missar energifrågan i ett hus om man inte har med sig medvetenheten om energi redan från början.

För mig låter det som något som ingår i en grundkurs på arkitektutbildningen, att förstå var och hur energiförluster uppstår?

– Tyvärr är det inte så. Antagligen för att det är knepiga beräkningar, något inte heller alla ingenjörer klarar av. Du behöver förstå alla fysiska termer, inte minst att kunna skilja på kilowatt och kilowatttimme.

Han plirar glatt under sina glasögon, tar en klunk kaffe, och fortsätter berätta om sitt långa yrkesliv och erfarenheter. Som nyutbildad arkitekt från Chalmers i Göteborg startade Hans Eek, tillsammans med några kollegor, arkitektbyrån Efem. De utgick från vad de ansåg vara viktigast i yrkesrollen: Erfarenhet, ekologi, energi, estetik och ekonomi. Hans Eek förklarar att det första ledordet, erfarenhet, framför allt handlar om att ta tillvara på all den forskning som tidigare gjorts.

– Jag frågar mig hur unga arkitekter tar vara på erfarenhet, idag. Det som inte finns på nätet riskerar att glömmas bort. 

Själv återvänder han ofta till en forskningsrapport om dagsljus, som togs fram redan på 1960-talet. Den finns inte online, men beräkningarna håller än idag och spelar stor roll när Hans Eek ritar byggnader.

Från ishotellet till Burkina Faso

Ett par timmar senare anländer vi Växjö. Från centrum tar vi oss cirka fem kilometer utanför stadskärnan, där tre av de hyreshus som Hans Eek varit energiberäknande arkitekt för stått klara sedan ungefär ett år tillbaka. Han understryker att han samarbetar med en annan arkitektfirma, Kaminskys, som ritat upp själva husen.

Men han har varit en viktig pusselbit i processen – och säger att det varit det roligaste han gjort i sin karriär.

– Mycket av det jag gjort har varit riktigt roligt, som ishotellet i Jukkasjärvi, där det handlade om att använda passivhustekniken för kyla istället för värme. Och att ta samma teknik till Burkina Faso, för att utan AC kunna skapa ett svalare inomhusklimat, visade sig fungera och kan bli en viktig erfarenhet framöver i ett upphettat klimat. Men det jag gjort här, med ETC Bygg, har faktiskt varit ännu roligare – och det viktigaste jag gjort. Det är fantastiskt att jobba med en beställare som inte bara tittar på byggkostnader utan prioriterar att skapa koldioxidsänkor, säger han och radar upp exempel.

– Det trä som det här huset är byggt av kommer inte från ett kalhygge och det är fraktat hit på tåg. Ett av husen har en grund av granit, istället för betong. När vi varit tvungna att använda betong är det en något dyrare betong, med mer flygaska och längre torktid, men med betydligt mindre klimatavtryck.

Enligt Hans Eek visar de här husen hur framtidens byggande behöver gå till.

– Förebilder är otroligt viktiga, för de bevisar att teorin är rätt. Byggnormer är jätteviktiga, men jag tror inte att vi får nya byggnormer på plats utan konkreta exempel som visar vägen.

Lägenheterna har golv, väggar och tak i trä, i trapphuset är trappstegen i trä drygt tio centimeter tjocka, för att länge stå emot en eventuell brand. 

Men helst vill Hans visa elcentralen, högst upp i huset. I hissen på väg upp förklarar han att byggsektorn är den kanske allra viktigaste för att hantera klimatkrisen, i och med att den står för 40 procent av energikonsumtionen och hela 38 procent av koldioxidutsläppen. När vi kommer upp visar han hur ventilationen är konstruerad, hur värme och luft cirkulerar och hur solcellerna på taket och i balkongräckena ger betydligt mer energi än de boende här använder – inklusive laddningen av elbilen i husens bilpool.

Gubbväldet står i vägen

Hans Eek menar att alla hus bör byggas som plusenergihus och att klimatberäkningar behöver göras i alla led. Han berättar att Sverige sedan 1970-talet varit världsledande i fråga om miljöhänsyn i byggsektorn, framför allt av energiskäl, men att vi blivit omkörda av en rad länder de senaste åren. För fyra år sedan var han på en passivhuskonferens och där presenterades siffror på hur tekniken slagit igenom.

– I Tyskland var hälften av alla nybyggda hus passivhus och i Österrike var det, tack vare landets framsynta byggnormer, hundra procent. Jämför med Sverige, här har vi cirka 3 000 bostäder och några skolor, vilket är pyttelite!

Vad står i vägen för klimatsmart byggande i Sverige?

– Gubbväldet. Det är gubbar överallt, i byggbolagen och bland de som styr över reglerna. Byggbranschen i Sverige är väldigt konservativ, trögföränderlig och det saknas nyfikenhet. Men det finns delar av landet som går före, som Västsverige.

Borde Sverige ha en byggnorm där alla nybyggda hus är plusenergihus?

– Ja. Tekniskt är det möjligt att genomföra på en gång. Det finns inga hinder. Och byggkostnaden behöver inte vara högre, påstår jag. Enbart okunskap och bristande vilja står i vägen.

Vi avrundar intervjun med att ta en promenad i trädgården utanför husen i Växjö som Hans Eek varit involverad i. Här möter vi flera av människorna som bor här och som gärna berättar för Hans hur de upplever väggar, inomhusklimat, utomhusmiljö och kontakt mellan grannar. 

– Jag slås av att det uppstått en fin gemenskap här. Jag har räknat på energifrågan, miljömässig hållbarhet. Men när du dessutom möter en social hållbarhet – det känns underbart!