I nätverket, bestående av 20 forskare, finns bland andra den franska ekonomen Thomas Piketty. Daniel Waldenstöm, professor i nationalekonomi från Sverige, finns också med i gruppen.
– Det hänt mycket de senaste 20–30 åren både inom teknologi och politik. I detta finns både vinnare och förlorare – och då är det oerhört viktigt att det ges en korrekt verklighetsbeskrivning för att annars kan den tas över av vissa grupper. Om beslut som tas baseras på felaktigheter kan det leda åt fel håll, säger Daniel Waldenström till Dagens ETC.
”Välståndsökning i toppen”
Som befarat visar kartläggningen på ökade inkomstskillnader i nästan alla världens regioner, och det är framför allt hos den allra rikaste procenten som inkomsterna dragit i väg. Av den globala tillväxten sedan 1980 har hela 27 procent hamnat hos den allra rikaste procenten, medan den fattigaste halvan av befolkningen bara erhållit 12 procent.
Det innebär att den rikaste hundradelen ökat sin andel av de totala inkomsterna från 16 till 20 procent under samma period, medan den fattigare gruppen legat still på omkring 9 procent.
– Man kan se det som två parallella utvecklingar – det finns en konvergens och upphämtning i de fattigare delarna som är enorm. Länder i Asien har visat på ofantliga framsteg som lyft många människor ur fattigdom, men parallellt finns också en extrem välståndsökning i toppen. Den bilden har inte riktigt varit helt klar förrän nu, säger Daniel Waldenström.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Krympande medelklass
Hos den globala medelklassen, som utgör ungefär 90 procent av västvärldens befolkning, har inkomsterna mer eller mindre stagnerat. På vissa håll har välståndsökningen varit nästintill obefintlig vilket gör att medelklassen utgör den samhällsgrupp vars andel av inkomsterna inte bara legat still – utan faktiskt krympt de senaste 40 åren.
Allra mest har inkomstskillnaderna ökat i USA, Kina, Indien och Ryssland. I Europa, å andra sidan, har utvecklingen inte varit lika extrem. Utifrån olikheterna slår forskarna därför fast att förstärkta inkomstklyftor inte utgör någon naturlag – utan i mångt och mycket beror av regionernas institutionella och politiska kontext.
Till exempel har länder i Europa kommit att behålla delar av det progressiva skattesystemet och lönesättningen har varit mer gynnsam för låg- och medelinkomsttagare än vad den varit på andra håll i världen. Medan den rikaste procenten i USA gått från att erhålla 10 procent av inkomsterna 1980 till att idag tilldelas 20 procent, har den rikaste procenten i Europa således enbart ökat med två procentenheter, från 10 till 12 procent.
– Utvecklingen skiljer sig mellan länder – så man ska vara försiktig när det gäller att föreslå politiska reformer som gäller för alla. Men vad man kan konstatera är i alla fall att utbildningssystemet är av stor vikt, och för att få bukt med inkomstskillnaderna behövs även att man börjar kartlägga kapitalrörelser, säger Daniel Waldenström.
