– Man sa att det skulle bli billigare och effektivare med marknadslösningar i välfärden, men miljarderna rann ner i fickorna på de här välfärdskapitalisterna. Det skulle vara större frihet på jobbet, men det har blivit väldigt tufft. Man sa att det skulle bli ekonomiskt uppsving för alla, men vi fick ökade klyftor runtomkring i världen.
I ”Marknadens tyranni” beskriver Elmbrant vidare hur nyliberala reformer blivit ”den enda vägens politik”.
– De har varit väldigt duktiga nyliberalerna. De har lyckats framställa den här väldigt stora omvandlingen, som har förändrat människors liv, som något slags common sense. Det är inte ideologi, utan något sorts sunt förnuft.
– Att marknadsliberalism ses som ”den enda vägen” märks också tydligt när någon kommer med minsta lilla kritik. Då blir det ett väldigt hullabaloo. Till exempel när Laura Hartman kom med sin SNS-rapport om vad privatiseringen av välfärden innebar, så kallades hon kommunist och så vidare, fast hon aldrig har varit det. Det finns en slags auktoritär liberalism som inte tolererar andra tankar.
Varför har just Sverige varit så mottagligt för nyliberala idéer? Man skulle ju kunna tänka sig att det var precis tvärtom, i och med den starka socialdemokratiska traditionen.
– Det finns en bok av den amerikanska sociologen Stephanie Mudge om hur ekonomerna har dominerat den politiska dagordningen i Sverige. På 20-talet var ekonomerna extremliberaler. Sedan kom ett annat ekonomiskt tänkande, new deal i Amerika och Wigforss och Myrdal i Sverige. Sedan blev det LO-ekonomer som dominerade mycket av dagordningen. Och framåt 80-talet slog det nyliberala tänkandet igenom bland ekonomerna. Det kan vara en förklaring.
Även om självrannsakan inte riktigt tagit fart i Sverige så kommer ju inte kritiken mot marknadsdogmatism längre bara från vänster. Finns skäl att vara hoppfull?
– En av de mest liberala tidningarna som finns, nämligen The Economist, hade i höstas en ledare där de sa att kapitalismen behöver välfärdsstaten för att överleva. Det hade kunnat öppnas upp för att bryta med dominansen av nyliberalism i samband med den stora finanskrisen 2008–2009, men då fanns inte alternativen tillräckligt spridda. Då fanns inte den breda diskussionen om att ordna ekonomin på ett annat sätt. Men den finns ju idag i den globala debatten. Så om det blir en ny finanskris, de flesta säger ju att vi kommer ha en sådan inom två år, då finns möjligheten till ett uppbrott med de här idéerna som har dominerat så länge. Då har vi kanske några idéer på hyllan som vi inte hade 2008–2009. En sådan idé är ju att beskatta de rika på ett annat sätt än idag.
Orsak till högernationalismen
Elmbrant lyfter fram den ungersk-judiske filosofen Karl Polanyi, som skrev att demokratin gick under på 30-talet eftersom demokratin låtit bädda in sig i det ekonomiska systemet, när det i själva verket är kapitalismen som måste ”bäddas in” i välfärd och demokrati, för att undvika auktoritära motreaktioner.
– Marknadsdogmatismen är en huvudsaklig förklaring till den högernationalism vi har fått.
