De beställer hem en Uber när de ska ut på krogen, en pad thai eller bibimbap som levereras till dörren av Foodoras cykelbud när de kommit hem från jobbet, eller tar en elsparkcykel till gymmet som de sedan kan slänga ifrån sig utanför entrén. Men de som tar hand om tjänsterna och ser till att marknadshjulen rullar på är ofta människor som står långt ifrån den reguljära arbetsmarknaden och tar sig an påhuggen för att de helt enkelt inte får tag på något annat arbete.
Inga fackliga rättigheter
Priset på tjänsterna hålls nere tack vare att den som utför gig-jobben enbart får betalt under den tid då uppdraget utförs, alltså så länge du har kund i bil (Uber), så länge du har matlådor att leverera (Foodora), eller så länge du har en elsparkcykel att ladda (Lime).
Fackliga rättigheter såsom fast grundlön eller intjänad semester är bara att glömma, eftersom du som engagerad i gigekonomin inte ses som anställd, utan som egenföretagare.
Sydsvenskans wallraffande reporter Elina Pahnke lyckades nyligen tjäna ihop 80 kronor på en hel kvälls arbete med att söka reda på urladdade elsparkcyklar och ladda upp dem, för att sedan ställa ut dem på deras angivna positioner igen (40 kronor per elsparkcykel).
En dröm för kapitalägarna
Låter det som en dröm för kapitalägarna, att inte behöva betala någon grundlön till några anställda?
Klart det gör, men vad säger facket? Vart finns motståndet mot att kapitalet på detta sätt går runt de fackliga rättigheter om skälig lön och rimliga arbetsvillkor som arbetarrörelsen har slagits för i över ett århundrade?
– Det sista en fackförening ska göra är att lämna walkover i frågan om vad som är en anställning, sade LO-utredaren Linda Larsson under ett seminarium om utmaningarna med gigekonomin.
Men vad händer?
Protester i London
I London protesterade i slutet av förra året hundratals människor ur prekariatet mot Ubers ”anställningsvillkor” – vilka företaget som bekant hävdade inte var anställningar utan partnerskap med egenföretagare. Strax därefter (10 november 2018) slog dock en domstol i Storbritannien fast att Ubers chaufförer ska betraktas som anställda, inte som egenanställda. Därmed ska de ha rätt till förmåner som betald semester och minimilön. Något som sågs som en enorm framgång för den brittiska fackföreningsrörelsen.
– För många arbetare är gigekonomin en riggad ekonomi, där chefer kan komma undan från att betala minimilön och ge anställda grundläggande rättigheter som betald semester och raster, sa Frances O’Grady, generalsekreterare för den brittiska motsvarigheten till LO till BBC, om den avgörande domen.
I spanska Barcelona ledde protester från taxiförare till att Uber har lämnat staden. Efter protesterna mot den osunda konkurrensen antog det katalanska parlamentet en ny lag som innebär att taxibokningar måste göras 15 minuter i förväg och att chaufförerna inte får ragga upp kunder på vägen utan måste köra tillbaka till sin bas efter avslutad körning.
I fredagens tidning berättade vi också om protester i både Frankrike och Skottland mot den låga ersättningen för cykelbud som arbetar för Deliveroo.
Facket maktlösa
Men här hemma i Sverige går det trögare. Transportarbetarförbundets ordförande Tommy Wreeth varnar för att gigekonomins utbredning utgör ett hot mot den svenska modellen och fackföreningsrörelsen, men någon konkret lösning på problemet finns inte i sikte.
– Eftersom det är väldigt svårt för oss som fackförbund att gå in och organisera medlemmar eller vidta några åtgärder, när det inte finns några tydliga arbetsgivare eller arbetstagare, är nog den enda kvarvarande lösningen att våra politiker går in och gör en allmängiltighetsförklaring av hela den här branschen, säger han.
Det skulle innebära att cykelbuden får gå in på budbranschens kollektivavtal med en lägstalön på 140 kronor i timmen.
– Det finns kritiker som säger att det är som att vi från fackets sida ger upp. Men vad ska vi göra?
