Om den fria marknaden fått råda hade den dock varit död och begraven, förpassad till historien, ungefär som familjen Medicis finansimperium i Florens.
Nu har den istället förvandlats till en zombiebank, som hela tiden hotar att smitta det europeiska finanssystemet med sin ruttenhet.
Vi känner igen mönstret:
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Efter att ha omvandlats till aktiebolag och börsnoterats i mitten av 1990-talet gav sig de vinstsugna bankcheferna och aktieägarna ut på uppköpsrunda, började låna ut hej vilt utan kreditkontroll och köpte samtidigt högar med spelmarker i det globala kasinot, satsade på högrisknummer som gav strålande avkastning för en tid.
Snart var banken en av Italiens och Europas största.
Sedan kraschade som bekant kasinot 2008. Till en början verkade det som att Monte dei Paschi hade kommit lindrigt undan, men i själva verket sopade bara bankcheferna problemen under mattan, gömde förlusterna i diverse skumma derivatkontrakt, utom synhåll för revisorer, aktieägare och finansinspektörer.
Världens sjukaste bank
I januari 2013 avslöjades skumraskaffärerna, mångmiljardförlusterna gick inte längre att dölja, skandalen var ett faktum och bankaktien sjönk som ett blysänke.
Världens äldsta bank visade sig vara en av världens sjukaste, men man hade pudrat den likbleka fasaden med rouge för att framstå som livskraftig.
Monte dei Paschis vd Giuseppe Mussari och en rad andra chefer skickades i fängelse för bedrägeriet. Försöken att skramla privat kapital från aktieägarna gick trögt. I dag är bankaktien värd en hundradel av vad den var för tio år sedan, och om banken varit ett vanligt företag hade den gått i putten, sorterats bort från marknaden.
Men nu spelar ju inte banker efter de regler som normalt predikas på Handelshögskolor och nyliberala tankesmedjor världen över.
Nej i finansvärlden, har det visat sig, råder istället principen ”krona så vinner jag, klave så förlorar du”. Och ”du” är i det här fallet staten, det vill säga skattebetalarna.
Statens miljardnota
Den italienska staten har pumpat in miljarder i MPS, och nyligen godkände EU-kommissionen och ECB en ”omstruktureringsplan” för banken som inbegriper ytterligare en offentlig kapitalinjektion.
”Denna lösning är ett positivt steg framåt för MPS och för den italienska banksektorn”, kommenterade konkurrenskommissionären Margrethe Vestager.
Om banken tillfrisknar återstår att se. Men även om så blir fallet finns det andra sjuklingar att ruska liv i. Den italienska banksektorn har tyngts av giftiga skulder på närmare 400 miljarder euro på senare år och regeringen har tvingats gå i borgen.
Ville höja en smula
Sedan EU:s så kallade bankunion skapades finns det förvisso ett regelverk för hur en bank ska räddas. Vilket ju kan ses som ett framsteg. Tanken är att krisande banker ska kunna omstruktureras eller avvecklas utan att samhället får lida. Aktieägarna och långivarna ska ta första smällen, myndigheterna ska ha möjlighet att ta över ruljangsen, och enligt EU ska ”skattebetalarnas kostnader minimeras”. Därför måste bankerna betala en avgift till en resolutionsfond – att ösa ur om det privata kapitalet sinar.
Även i Sverige har bankerna tvingats pytsa in pengar till en krisreserv. I år ligger avgiften på 0,09 procent av det sammanlagda ”avgiftsunderlaget” – totalt sju miljarder för hela banksektorn. Och det är den avgiften regeringen velat höja en smula.
Vilket kan tyckas rimligt, och dessutom som en piss i Mississippi jämfört med de fyra storbankernas vinst efter skatt på 80 miljarder 2016.
Men inte om man frågar bankerna. Särskilt inte Nordea. Banken – som hade en vinst på 40 miljarder förra året och nyligen delade ut 25 miljarder till aktieägarna – har inte bara attackerat höjningen, utan avgiften i sig.
Om man får tro Nordeas ordförande Björn Wahlroos är nämligen den här försäkringspremien ett horribelt övergrepp på den fria företagsamheten. ”Avgiften är omöjlig för oss att leva med”, utbrast han i våras, och hotade flytta från Sverige.
Banksektorn ”kan inte vara en ko som man mjölkar ändlöst”, tillade han.
Bakvänd syn
Man undrar hur en högutbildad människa som Wahlroos kan få en så bakvänd syn på samhällsekonomiska förhållanden. För om någon har fungerat som mjölkko så är det inte bankerna. Tvärtom har bankerna mjölkat staten och skattebetalarna.
Det gäller inte bara i USA och Euroområdet, utan också i Sverige.
På 90-talet hällde exempelvis staten in 63 miljarder i Nordbanken – dåvarande Nordea – sedan kreditbubblan spruckit och banken var på väg ner i bråddjupet. Och under den senaste finanskrisen fick man ytterligare några miljarder i kapitaltillskott.
Hur har Nordea tackat skattebetalarna? Jo, man har hjälpt skurkföretag och rikt folk att fly från skatten, vilket uppdagades i Panamadokumenten. Mellan 2004 och 2014 grundade Nordea 400 skatteparadisbolag i Panama och Brittiska Jungfruöarna, trots varningar från Finansinspektionen. Dessutom har man underlättat penningtvätt.
Det kan vända snabbt
Om nu högmod går före fall bör vi nog oroa oss över Nordeas framtid. Just nu syns kanske inga hål i balansräkningen, men den som läst de senaste årens ekonominyheter vet att det kan vända snabbt.
Att enorma förluster kan tina fram. Och att även en bank som varit med sedan renässansen kan knäckas under tyngden av den egna girigheten.
I vart fall lär knappast de regelverk och avgifter till offentliga reserver som Wahlroos ondgör sig över räcka om världen drabbas av något i stil med finanskrisen 2008.
För en bank krisar sällan ensam. Faller en faller flera. De spelar på samma kasino, har lånat pengar av varandra, och om allt slutar snurra, kreditbubblan spricker och förlusterna hopar sig – ja då snackar vi potentiell finanskris av apokalyptiska mått.
Om en storbank som Nordea börjar vingla kommer staten göra allt för att få den på fötter.
Vad händer när resolutionsreserven tar slut? Då lär den offentliga pengakranen hållas fortsatt öppen, politiker och centralbanksfolk lägga sig platt. Alternativet, en kraschad ekonomi, depression, kommer nämligen te sig alltför skrämmande.
Det mest sannolika är därför att du kommer tvingas rädda bankerna igen. Och att det kommer stå dig dyrt.
