Och då menar jag en riktig elbil, en som går på el direkt och som laddas i elkontakten. Det här handlar inte om vad du tycker utan det handlar om pengar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Att köpa en ny diesel- eller bensinbil betyder att man måste hitta en person som lovar köpa den inom tre år. Sedan är det för sent. Smutsiga bilar kommer förbjudas i städer. Först vissa tider, sen vissa gator, sen hela citykärnorna. Och även i små städer där barnen rör sig, där skolorna finns där sjukhusen finns... ja du förstår.
Att köpa en hybridbil, det vill säga en diesel- eller bensinbil med en liten elmotor som går fem mil kommer vara lika vanvettigt. Även om den bilen får köra på el inne i staden så blir den mycket dyrare eftersom den drar mer bränsle genom sin tyngd. Dessutom är det en klimatförstörare så fort elen i batterierna tagit slut.
Ekonomiskt finns det inget att diskutera för dig som kör bil. Kostnaden för en bensinare är minst 20 kronor milen (inklusive service) medan elbilen klarar sig på 4 kronor. För den som producerar sin egen el med solceller kostar bilen i drift bara 2 kronor milen (ja, inklusive service).
Fungerar som batterilager
Inte ens den värsta gubben, det vill säga en man i min ålder, med de värsta fördomarna mot allt förnybart klarar den ekonomiska ekvationen.
I dag finns dessutom elbilar som fungerar som batterilager för huset. (Nissan Leaf bland annat.) Det betyder att solcellsägaren kan lagra solel i bilen och ta ut det på kvällen och därmed minska sina elkostnader även när solen gått ner.
Din nästa bil blir därmed en elbil såvida du inte är nostalgiker och vill förlora runt 100 000 kronor per år för att få fortsätta köra en smutsig bil.
Fast egentligen kanske det inte kommer handla om vad vi vill. Nästan alla nya bilar som köps betalas av banken, det är treårig leasing, och vilken bank vill låna ut till fossilbilar som förlorar i värde och blir en skrotprodukt rasande fort? Det blir en risk för banken, det blir farliga siffror i balansräkningen. (Just nu, 2018, har Volkswagen stoppat undan 300 000 dieselbilar i stora lager i USA, bilar som inte går att sälja efter dieselgate.)
Elbilen är här eftersom den är bättre, billigare i drift och renare för alla.
Men varför i all världen har det tagit så lång tid?
Jag började köra elbil 2009. Först en liten som gick 15 mil men inte fortare än 100 km/h, sedan en större som klarade 12 mil trots vinterkyla och sedan en med en ”räckviddsförlängare” vid kris (en liten generator som gjorde el med bensin) och så äntligen en som klarade femtio mil, ja en Tesla och utan den hade jag aldrig kunnat göra de klimatpolitiska turnéer jag gjort genom landet. (Tåget fungerar alltför dåligt tyvärr.)
Bromsats och försenats
Under hela den här tiden har elbilen bromsats och försenats. I EU har det handlat om att man satt gränser för utsläpp som varit alldeles för höga och som sedan dieselfabrikanterna dessutom fuskat med. Man har förlängt dieselbilen i minst tjugo år, ofta med det absurda påståendet att den ”drar mindre” än bensinbilen och därmed är en ”miljöbil”.
Vi har förlorat decennier och skapat onödiga utsläpp och förstörelse, det är allvarligt eftersom trafiken bara i Sverige står för en tredjedel av alla växthusgaser.
Politikens ansvar för att ha bromsat elbilar är monumental. De enda länder som gått före är de som saknat bilproduktion (som Norge).
Nej, det handlar inte om teknik.
Redan på 90-talet kom de första elbilarna som kunde köra åtta mil med gammal batteriteknik. Det vill säga perfekta stadsbilar (de flesta pendlar under fem mil per dag).
När Tesla tog fram sin bil för de rika så visade man att den var snabbare, smidigare och roligare än den värsta Porschen och ändå köpte inte de rika bilnördarna den. Jag menar då de där rika med stora garage som har tre till fyra bilar på parad. En absurd förklaring fick jag av en ekoarkitekt jag träffade i Hamburg. Han gjorde ett fint arbete för klimatsmarta trähus och han berättade stolt om hur mycket utsläpp det minskade jämfört med cementhusen.
Och så kom han körande i en stor BMW diesel.
När jag frågade varför gav han ett ärligt svar.
”Du kommer aldrig få tyskar att välja elbil. Vi kör över 200 km i timmen på autobahn och då klarar inte ens din Tesla mer än 20 mil.”
Nu har han fel, Teslan går 30 mil i 200 och åtminstone jag själv tar gärna en kaffepaus för laddning efter 30 mil, men svaret är ändå viktigt. För visst finns det en identitet runt bilar som bromsat utvecklingen. En ovilja att vara annorlunda än de andra. En extrem manlig osäkerhet som gör att man hyllar individualitet men absolut inte kan tänka sig att bryta mönstret mot grannen.
Men identitet kan bytas. Och varifrån kommer egentligen den där berättelsen om bilen som frihetens verktyg?
Titta i DN eller andra tidningars motorbilagor. Hur många annonser ser du för elbilar och hur många för smutsiga bilar? Hur många artiklar hittar du som kritiserar fossilbilar och hur många hittar du som ifrågasätter elbilen? Hur många tester om körglädje och komfort av bilar som inte borde nämnas och hur många sura artiklar utifrån motorskribentens okunniga räckviddsångest?
Livet är en berättelse
Livet är en berättelse och vilken berättelse vi skapar formar också vad vi gör.
En av de vanligaste myterna som sprids är påståendet att en elbil skapar lika stora utsläpp som dieseln eftersom elen är smutsig. Det är inte sant. En elbil har 95 procent i effektivitet jämfört med en vanlig diesel- eller bensinbil som klarar i bästa fall 20 procent. Det betyder att även om elen kommer från världens smutsigaste elland – Estland (som gör el med oljesand) – så är elbilen renare än dieseln. Alltid. Och till skillnad från diesel kommer elbilen bli renare och renare även i Estland i takt med att förnybar elproduktion tar över.
Ja, berättelsen styr oss, men nu kommer den att ändras. Hur vet jag det?
Vi lever i ett samhälle där pengarna styr.
Annonserna som finansierar motorjournalisterna kommer snart bytas mot elbilsannonser och då blir också artiklarna runt om annorlunda.
Men hur lång tid tar det?
Vi köpte 379 000 nya bilar i Sverige år 2017. Av dessa var bara 4 000 riktiga elbilar vilket alltså är drygt 1 procent. Men nu fördubblas antalet elbilar på 14 månader. Så låt oss göra den exponentiella beräkningen igen. Vi fördubblar till 8 000 nya bilar 2018, sen till 16 000 i mars 2019, 32 000 till juni 2020, 64 000 till augusti 2021 och 128 000 oktober samma år så att vi vid nyåret 2022 har 250 000 nya elbilar varje år.
Ja, du förstår. Normalt byter ett land hela bilparken vart sjunde år, men elbilsbytet kommer gå ännu fortare.
För ingen vill sitta med Svarte Petter – den fossildrivna bilen på garageuppfarten.
Den här ekvationen är en mardröm för bilindustrin. Den är helt självförvållad, industrin har gjort allt den kan för att stoppa omställningen till ren trafik. Nu sitter man snart med lager av osäljbara fossila bilar. Samtidigt har man ingen produktion för elbilarna som ju alltid ska komma ”snart”.
Vi får jätteförluster och brist på bilar samtidigt.
Men därefter, när bilparken är bytt står samma industri inför en kraftigt minskad försäljning globalt.
Detta eftersom elbilar kan gå 100 000 mil i stället för de där 20 000 som den gamla Saaben jag hade klarade av. Det betyder att allt färre bilar kommer säljas när bytet väl är gjort.
Så visst kan man förstå aktieägare som kämpat för fortsatt diesel och bensin på våra vägar.
Vinsterna har varit goda.
Men priset för alla andra har blivit högt.
Hur prissätter man en klimatkollaps egentligen?
Billigare – även utan klimataspekten
Men vänta nu. Är inte elbilarna dyra? Ja, de kostar mer, oftast dubbelt fossilbilen. (Fast en ny Volvo XC90 kostar som en Tesla.) Men eftersom driftskostnaderna är så låga så blir bilen billigare redan efter några år. (Det är därför vi på ETC har en Tesla X som budbil! Den är billigare än den billigaste dieseln redan efter 3 år...)
Elbilarnas pris beror på batterierna. Och det gör att även den matematiken ändras.
Elbilsbatterierna sjönk i pris med 35 procent 2017. Räknar man långt bakåt så har det varit en halvering vartannat år.
Det betyder att elbilen redan om fyra fem år är billigare i inköp än fossilbilen.
Så självklart blir den nästa bilen en elbil.
Ja, den spöar gasbilen du fyller med biogas, den spöar vätgasbilen och den spöar självklart den återvändsgränd som den svenska regeringen presenterar i form av ”biodiesel”.
Vi behöver inte ens diskutera klimatfrågan här. (Jag tillhör dem som anser att biobränslen inte är någon lösning alls på klimathotet.)
Vi behöver bara räkna och slutsatsen är klar.
Den stora framtidsfrågan är inte om du kommer skaffa en elbil. Utan om du verkligen vill äga en bil överhuvudtaget.
Vad kan du göra?
Om du byter bil, byt till en elbil. Annars vänta tills du kan byta. Rösta inte på en politiker som inte själv kör elbil i tjänsten och privat.
Texten är ett utdrag ur Johan Ehrenbergs kommande bok ”Hoppet”, en bok som förklarar hur du och jag kan rädda världen. Hoppet ges ut på Leopard förlag och finns till försäljning i ETC Varuhuset.
