Det finns de som vägrar acceptera att människors behov underordnas ekonomin

Å ena sidan kapital, å andra sidan människan. Det är ett ständigt dilemma. Findus beslutade nyligen att lägga ner sin produktion i Bjuv i Skåne. 450 personer varslades om uppsägning därför produktionen skulle flytta utomlands. De utländska ägarna fann att det var billigare så. Då spelar det ingen roll att man har marknadsfört sig med meningar som ”Mitt bland de bördiga jordarna i nordvästra Skåne hittar du Findus rötter och hjärta.”

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Bjuv var inget bra längre. De utländska ägarna, Nomad Foods, är ett bolag med sin bas de brittiska Jungfruöarna och äger ett tiotal andra livsmedelsföretag. De anställda menade att beskedet var en chock. Den största arbetsgivaren på orten valde att sticka. Det är ett hårt slag mot en kommun. Människorna som bor där blir av med sina arbeten, medan företaget lever vidare. Det spelar ingen roll hur mycket företag vill marknadsföra sig med klyschor om lokal anknytning och omsorg, de kommer göra allt de kan för att göra produktionen billigare.

Å ena sidan människan, å andra sidan kapital. I Ådalen reser sig människor igen. Nedskärningar och besparingar, främst på Sollefteå sjukhus väcker protester. Sparkraven omfattar totalt 250 miljoner kronor. Sjukvården ska flyttas och koncentreras. Människor skulle tvingas att åka betydligt längre för att få vård. 25 000 människor samlades den 24 april i Härnösand för att visa sin ilska och sitt missnöje med dessa neddragningar.

Detta är en av de största demonstrationerna som någonsin ägt rum i Sverige. Det skedde i Västernorrland, inte i Stockholm. Landstingets ordförande Erik Lövgren närvarade inte utan lät meddela på Twitter att han istället valde att ägna dagen åt att fika.

Det behövs kanske inte en tydligare illustration av den enorma diskrepansen mellan politikerna och deras beslut kontra folket. Ingen politiker skulle givetvis säga sig föra en politik som går ut på att avfolka delar av landet och tvinga folk att flytta till storstäder. Liksom Findus har stoltserat med sin lokalanknytning tycker politiker om att säga att det är viktigt med ”en levande landsbygd”. Men dessa ord verkar inte förpliktiga till någonting.

Det finns människor som vägrar acceptera att människors behov ska underordnas. I Bjuv vägrar facken nedläggningen, i Ådalen är uppslutningen enorm. Tillsammans är människor starka, oaktat om motståndaren är arbetsköpare eller politiker som verkar helt frånkopplade från de människor de påstår sig representera.

Det finns en styrka i att veta att man har rätt, att veta att det finns många som kräver att människans behov ska få stå i centrum. Oavsett var man bor.