Tyvärr är vänstern inte mycket bättre. Enstaka röster höjs om sociala insatser men i mina flöden delas mest listor på de 15 finansfamiljerna, där ordet familj bytts ut mot klan. Makten ligger helt korrekt i Stockholms finanskvarter, inte i Hammarkullen. Ja, klanretoriken är släkt med rasistiska tankefigurer. Och det finns en koppling mellan de superrikas exploatering av välfärden, växande ojämlikhet och unga tonårskillars hopplöshet i fattiga bostadsområden. Men vi är illa ute när vänstern likt papegojor häver ut sig ”men Wallenberg då” varje gång debatten följer högerns agenda.
Stammande klagokör
Det är den febersvettige mörkermannen i Sölvesborg som gynnas när progressiva krafter hänfaller åt slö whataboutism (alltså bemöter kritik mot hur samhället hanterar så kallad ”klanbrottslighet” med att peka på ett annat samhällsproblem).
Syftet är att peka på högerns hyckleri men istället framstår vänstern som en stammande klagokör. Att dela trötta memes som kallar kungafamiljen för klan ger ryggdunkar från vänsterkompisar, men vinner inte debatten mot batonghögern. Snacket om finansklaner är ett försök till att försöka skjuta debattagendan åt vänster.
Det har inte fungerat särskilt bra.
Men så kom nu bankläckan som manna från himlen.
Vissa behöver inte bank-id
Det är inte längre sliten gammal vänsterretorik att sätta SEB och Nordea som centralpunkter i den internationella organiserade brottsligheten. Nordea är bokstavligen en av våra värsta återfallsbrytare. På belastningsregister hittar vi inte bara Panamaskandalen, utan ytterligare fem stora penningtvättshärvor sedan 2010. Tidigare har affärsmannen Bill Browder lagt fram bevis för att Nordea hanterat 1,5 miljarder kronor som ursprungligen kommer från Klyuev-gruppen – en kriminell organisation baserad i Moskva. Alltså vartannat år ertappas den svensk-finska banken med att understödja grov organiserad brottslighet. Nu har den torskat igen.
I den dagsaktuella ”Bankläckan” visar tusentals hemliga dokument från USA hur enorma belopp med svarta pengar tvättas vita via det internationella banksystemet. Enligt Yle har 1,5 miljarder kronor av suspekta transaktioner gått genom Nordea. SVT har granskat de svenska dokumenten och visar misstänkt penningtvätt i SEB på 8,2 miljarder. Båda bankerna har i många fall inte ens identifierat vilka kunderna är, men vi vanliga användare måste plocka fram bank-id varje gång.
Toppen av pyramiden
SEB misstänks alltså för att ha återfallit i brott. Så sent som hösten 2019 visade Uppdrag granskning att SEB haft 194 misstänkta kunder i Baltikum. Och i oktober 2018 kom det fram att SEB hjälpt sina kunder att stjäla från statskassan, alltså inte bara trolla bort skatter utan även få tillbaka vinstskatt på aktieaffärer som aldrig ägt rum. Swedbankspenningtvättshärva från 2019 innefattade minst 40 miljarder, men även den involverade rysk maffia. En av bankens storkunder var den ryske oligarken Iskander Makhmudov som har kopplingar till Tambovgänget vars medlemmar dömts för omfattande smuggling, droghandel och flera mord.
Det krävs ett specialintresse för att överhuvudtaget särskilja alla läckor och skandaler i det svenska bankväsendet de senaste åren.
Var är de upphetsade politikerrösterna om tuffare tag när vi behöver dem?
Vi har hört debatterna om kokainhandeln som eldar på gängkonflikterna på Stockholms gator. Det krävs hela tiden hårdare straff för gatugängen men alla vet att de bara utgör den mörka botten av gigantiska internationella brottspyramider. Många är de bekymrade inläggen om tystnadskulturen i orten men få diskuterar politikernas ovilja att tala om det som pågår längst upp i hierarkierna.
Straffas med mjuk fallskärm
När kvinnor säljs som sexslavar är ligornas högsta ledare lika ansvariga som sexköparna. Men när intäkterna från dessa verksamheter tvättas rena av det internationella bankväsendet breder en talande tystnad ut sig. Det är närmast riskfritt att vara mellanhand när ryska maffians svarta pengar förvandlas till vita förmögenheter på fina adresser. Hantlangarna – bankerna – tjänar sina procent på att sopa undan spåren. Men ingen av deras anställda spärras in. De tidigare svenska penningtvättshärvorna har i bästa fall lett till böter och att någon bankchef fått hoppat av sin post (men landat mjukt med en rejäl fallskärm).
Med risk för att låta som en papegoja.
Vi har ett ord för sådana som vill avskaffa straffrabatten för unga men behålla straffreduktionen för ansvariga bankchefer, trots att de tvättar pengar åt ryska maffian.